Flashbacks Filmklubb #3 [12/5 - 20/7] - Coming of age

Håller med till punkt och prickar!

2 av 5!

Tankar om veckans film, Whistle Down the Wind (1961)? Jag tror den är bra då jag gillar brittisk folk horror som Robin Redbreast, Stray Dogs, The Wicker Man etc. Kommer nog se den i slutet av veckan då jag får tid.

Det blev ingen Sounder för min del trots allt (får erkänna att jag inte letade allt för länge) kanske ser den nån gång i framtiden.

Whistle Down the Wind blir det däremot. En av de filmer jag röstade på. Känns som den kan falla mig i smaken. Hoppas den är intressant uppbyggd kring barnens naivitet så det inte bara blir ett segt drama.

Är hemma sjuk så tänkte försöka se den redan idag. Har telefonmöte nu på förmiddagen men efteråt åker den nog på om jag orkar.

Har den på datorn och ska se den någon av de kommande dagarna, ser bra ut på papperet.

Den här veckan hoppar jag på. Jag anar att det kan vara en kanonrulle.

Kan mycket väl vara den bästa filmen den här omgången så här på förhand tillsammans med La Luna som jag har sett tidigare, och Valérie också.

Whistle down the Wind (1961) är filmatiseringen av Mary Hayley Bells bok med samma namn. Historien, som utspelar sig på den engelska landsbygden, handlar om några barn som fått för sig att en förrymd fånge i själva verket är Jesus.

Själva tanken på att de 3 syskonen som hela historien är centrerad kring hittar en mördare i sin lada och tror att han är Jesus som återuppstått låter som början på halvdålig komedi. Men detta är något helt annat. Detta är ett drama med glöd och glimten i ögat, som visar barnens (och religionens) naivitet, men också hur stark tron kan vara även om man kopplar bort religionen. Tron på godhet, tron på medmänniskorna och vikten av att hålla sina löften och hemligheter. Den visar relationerna mellan syskonen, relationerna mellan barnen och de vuxna omkring dem samt samspelet mellan barnen och mördaren på ett mycket bra sätt.

En underbar balans mellan humor och allvar, glädje och förtvivlan naivitet och teologi/spiritualitet blandas med det starkt emotionella. Både cinematografiskt och dramaturgiskt lämnar den väldigt lite att önska. Skådespeleriet är mycket bra från Alan Bates som mördaren men barnen gör ändå de starkaste insatserna. Hayley Mills som äldsta systern och framförallt Alan Barnes som lillebrodern är riktigt bra.

Om jag ska säga något negativt så var det väl att den var väldigt jobbigt textad, antar att det var nåt dialektalt. Men det påverkar inte bedömningen av filmen och dialogen gick att följa iaf.

Detta var film som föll väldigt väl ut enligt mig. Det blir ett högt betyg men kan inte riktigt bestämma var det landar ännu.

Vilken film var bäst av de ni såg?

Som sagt, vi har inte sett alla filmer ännu...

Vi har bara kommit halvvägs än så länge

Bästa hittills då!?

Whistle Down the Wind helt klart