Citat:
Ursprungligen postat av
Aboutme
.............när man är kär i någon man inte kan få är det ju vanligt att man tänker på personen jämt. Kanske man tänker hela tiden på vad personen gör just nu? o.s.v. inte heller ovanlig att man förskönar bilden av personen man inte kan få, tilldelar positiva egenskaper som personen i fråga kanske saknar helt och då blir det lätt att bli avundsjuk på den som är ihop med personen du är kär i. Lätt och ofta kan man tänka på hur bra partnern har det för att han/hon är ihop med den du är så kär i. Hur stor är sannolikheten att den du är kär i inte ens är så speciell hos sin partner längre, att den du längtar ihjäl dig efter varje sekund är tagen för givet av sin partner, inte ens så "värdefull" som du tror, att de inte ens är så lyckliga som du tror. Att du bara tror så mycket positivt om den personens liv och relation bara för att du är kär i personen samtidigt som du aldrig kan få henne eller honom.
Jag är väldigt nyfiken, kom med allt ni tror och tänker om ämnet.
Det som du beskriver var jag mest med om i 13 - 17-årsåldern, ganska bra beskrivning på olycklig tonårskärlek. Avund och självömkan är vad det är egentligen, samtidigt som det är en "varm" känsla för någon. Upplever att jag inte kan/låter mig bli tillräcklig "kär" i någon för att bli så sårad numera, klart man kan bli lite sårad ibland om man blir lite fäst vid någon tjej och hon till exempel kysser någon annan. Vill man inte bli sårad får man inte bli för involverad.
Är man olyckligt kär i någon som är i ett förhållande får man antingen strunta i moral/heder och försöka få tjejen eller så är det bara att svälja det och skita i henne, leta efter andra.
Man kan hindra sig själv från att bli olyckligt kär och man kan "bota" det.