Sverige sticker ut på flera olika sätt från andra länder. Två av dessa avvikelser är ett manshat, samt en brist på kompetenta kvinnor och ett överflöd av inkompetenta kvinnor inom diverse områden, som saknar motstycke i likvärdiga länder. Jag misstänker att manshatet och bristen på kompetenta kvinnor har en koppling till varandra.
Sedan bör man inte glömma att manshatet får politiskt stöd och finansiering av en svensk maktelit som i hög utsträckning utgörs av män (men som inte själva drabbas av det i alltför hög grad, tvärtom, de tjänar ju gott på systemet), samt en generell brist på kompetens i Sverige och att politiska meriter i de flesta situationer väger tyngre i vårt genompolitiserade samhällssystem jämfört med kunskap och kompetens.
Jag undrar om inte den postmarxistiska ideologin överhuvudtaget, inte minst den feministiska delen, kommer att vara det mest förödande som har hänt Sveriges kvinnor (men kanske inte dess ideologiska kommissarier som har redan hunnit berika sig). Oavsett om kriget mot "den vita mannen" och den politik som den svenska enpartistaten under Sjuklövern bedriver i skydd av finansierandet av dessa ideologier, slutar i en framtida islamiststat eller åtminstone i utbytandet av tron mot en ny tro (jag antar att det redan är för sent att hoppas på ett mer vetenskapligt och förnuftbaserat Sverige), där alla ideologiska utbildningar och tjänster inom t.ex. genuspseudovetenskapen inte längre erhåller statliga medel och skattemedel, vilket innebär att det blir omöjligt att försörja sig på det över en natt, så lär det bli klart tuffare för alla Sveriges kvinnor som har köpt hela trospaketet, utbildat sig inom det och inte har kompetens inom så mycket annat. Och då räknar jag inte ens med de negativa konsekvenser som den svenska enpartistatens politik kommer att ha på kortare sikt på större delen av den svenska befolkningen - inklusive den kvinnliga delen - med växande fysisk och ekonomisk otrygghet.
Men givetvis, varje svensk statsfeminist skulle så klart hävda att det motsatta kommer att ske. Visst, alla andra försök att försöka nå bästa möjliga utfall utifrån den stenhårda tron på skapandet av den moraliskt korrekta Nya människan och det lyckorike som automatiskt kommer att uppstå efter allas frälsning (och eliminerandet av de som är omöjliga att förändra), oavsett om det har gällt kristendomen, kommunismen eller nationalsocialismen, istället för att satsa på kunskap och förnuftbaserat tänkande, har hittills i regel snarare slutat i tårar och t.o.m. massdöd och omvälvande katastrofer, men den nya svenska statsreligionen kommer däremot absolut leda till lyckoriket. Och visst, om ratandet av all vetenskap, allt förnuftsbaserat tänkande, all logik och all intellektuell redbarhet (eller "typiskt manligt tänkande", som en svensk statsfeminist skulle förmodligen ha uttryckt det), till förmån för en trosgrundad ideologi baserad på offermentalitet och bekämpandet av diverse världsomspännande konspirationer som man tror existerar, verkligen leder till ett slags lyckorike, så finns det i och för sig anledning att hävda att den svenska statsfeminismen torde i så fall ha högre chanser än dess föregångare. Det går knappast att sjunka värst mycket mer intellektuellt utan att behöva gå tillbaka till att leva isolerat i ett jägar- och samlarsamhälle på någon otillgänglig plats på jorden.
Edit: Missförstå inte den sista meningen, det är enbart en bedömning att en del kunskap och förståelse kräver specialisering bland människor, ingen moralisk eller känslomässig bedömning. Tvärtom, många gånger när jag har sett mer primitiva jägar- och samlarfolk på TV, så har jag nästan känt en respekt gentemot dessa folk (beror så klart lite på vilka folk det är). Som jämförelse känner jag bara vämjelse och äckel när jag ser dagens Sverige under den svenska regimen och den stora majoriteten av svenskarna som blint underkastar sig regimen och dess okaser. Allt från primitiva stammar till andra däggdjursarter än människan är kanske mer okunniga om det som inte berör deras eget leverne, men å andra sidan är de sällan så mentalt efterblivna som svenskarna.
Sedan bör man inte glömma att manshatet får politiskt stöd och finansiering av en svensk maktelit som i hög utsträckning utgörs av män (men som inte själva drabbas av det i alltför hög grad, tvärtom, de tjänar ju gott på systemet), samt en generell brist på kompetens i Sverige och att politiska meriter i de flesta situationer väger tyngre i vårt genompolitiserade samhällssystem jämfört med kunskap och kompetens.
Jag undrar om inte den postmarxistiska ideologin överhuvudtaget, inte minst den feministiska delen, kommer att vara det mest förödande som har hänt Sveriges kvinnor (men kanske inte dess ideologiska kommissarier som har redan hunnit berika sig). Oavsett om kriget mot "den vita mannen" och den politik som den svenska enpartistaten under Sjuklövern bedriver i skydd av finansierandet av dessa ideologier, slutar i en framtida islamiststat eller åtminstone i utbytandet av tron mot en ny tro (jag antar att det redan är för sent att hoppas på ett mer vetenskapligt och förnuftbaserat Sverige), där alla ideologiska utbildningar och tjänster inom t.ex. genuspseudovetenskapen inte längre erhåller statliga medel och skattemedel, vilket innebär att det blir omöjligt att försörja sig på det över en natt, så lär det bli klart tuffare för alla Sveriges kvinnor som har köpt hela trospaketet, utbildat sig inom det och inte har kompetens inom så mycket annat. Och då räknar jag inte ens med de negativa konsekvenser som den svenska enpartistatens politik kommer att ha på kortare sikt på större delen av den svenska befolkningen - inklusive den kvinnliga delen - med växande fysisk och ekonomisk otrygghet.
Men givetvis, varje svensk statsfeminist skulle så klart hävda att det motsatta kommer att ske. Visst, alla andra försök att försöka nå bästa möjliga utfall utifrån den stenhårda tron på skapandet av den moraliskt korrekta Nya människan och det lyckorike som automatiskt kommer att uppstå efter allas frälsning (och eliminerandet av de som är omöjliga att förändra), oavsett om det har gällt kristendomen, kommunismen eller nationalsocialismen, istället för att satsa på kunskap och förnuftbaserat tänkande, har hittills i regel snarare slutat i tårar och t.o.m. massdöd och omvälvande katastrofer, men den nya svenska statsreligionen kommer däremot absolut leda till lyckoriket. Och visst, om ratandet av all vetenskap, allt förnuftsbaserat tänkande, all logik och all intellektuell redbarhet (eller "typiskt manligt tänkande", som en svensk statsfeminist skulle förmodligen ha uttryckt det), till förmån för en trosgrundad ideologi baserad på offermentalitet och bekämpandet av diverse världsomspännande konspirationer som man tror existerar, verkligen leder till ett slags lyckorike, så finns det i och för sig anledning att hävda att den svenska statsfeminismen torde i så fall ha högre chanser än dess föregångare. Det går knappast att sjunka värst mycket mer intellektuellt utan att behöva gå tillbaka till att leva isolerat i ett jägar- och samlarsamhälle på någon otillgänglig plats på jorden.
Edit: Missförstå inte den sista meningen, det är enbart en bedömning att en del kunskap och förståelse kräver specialisering bland människor, ingen moralisk eller känslomässig bedömning. Tvärtom, många gånger när jag har sett mer primitiva jägar- och samlarfolk på TV, så har jag nästan känt en respekt gentemot dessa folk (beror så klart lite på vilka folk det är). Som jämförelse känner jag bara vämjelse och äckel när jag ser dagens Sverige under den svenska regimen och den stora majoriteten av svenskarna som blint underkastar sig regimen och dess okaser. Allt från primitiva stammar till andra däggdjursarter än människan är kanske mer okunniga om det som inte berör deras eget leverne, men å andra sidan är de sällan så mentalt efterblivna som svenskarna.
__________________
Senast redigerad av Europe 2014-06-06 kl. 11:40.
Senast redigerad av Europe 2014-06-06 kl. 11:40.