Lukas Moodysson

Tillsammans! Den är otroligt politiskt korrekt, som tidiga Moodyson alltid var, men bortser man från det så är det en av de bästa svenska filmerna som gjorts i mitt tycke.

Ska bli intressant att se. Moodysson håller jag nog fortfarande, jämte Roy Andersson, som Sveriges mest intressanta långfilmsregissör idag. Dels för att de båda utklassar resten rent hantverksmässigt, men i synnerhet i Moodyssons fall för att han reflekterar ett intellektuellt virrvarr som är spännande att följa. Som skrevs var han väldigt politiskt korrekt i sina första filmer - filmerna är bra men de känns samtidigt nästan som beställningsjobb från statsideologiska myndigheter. Nu fanns det inga formella beställningar, men de låg i luften, hela 90-talets myndighetsvärld skrek att det borde finnas en Fucking Åmål. Därefter spårade han ur och skulle vara svår, försvann från händelsernas centrum några år, under en tid då mycket i samhället började ställas på sin spets och vindar blåste kors och tvärs.

Hans egen kristna socialism andas mycket 80-tal, och 1998-2002 var den fortfarande i samklang med vad som var önskvärt. Men under de följande åren blev den plötsligt lika kufisk som filmerna från Moodyssons "svåra period". När han ville komma tillbaka till värmen, och återigen "sätta fingret" på sådant som låg i luften så kunde han bara erbjuda förvirring, vilket gör Mammut till en så väldigt intressant film. Per Gudmundson anklagade Moodysson för att vara reaktionär antifeminist för att han gillade familjevärderingar - han var mer ur fas än vad han själv hade förstått. Jag har inte läst de böcker han skrev därefter, men de ska tydligen vara rejält introspektiva och kanske strävar efter nån sorts riktning och fotfäste. Den nya filmen är ju en filmatisering av en serie som hans egen fru har skrivit, så det är väl på sätt och vis återigen en hemfallning åt familjevärderingarna, samtidigt som den handlar om tonåriga punkrebeller, vilket blir ett alibi inför honom själv. Förhoppningsvis blir den en publiksuccé (den ser iallafall väldigt välgjord ut) så att han får självförtroende, och stärkt förtroende från finansiärerna, och vågar sväva ut i fler grubblerier.

En sågning av hans senaste film Vi är bäst:
http://www.newyorker.com/online/blogs/movies/2014/06/the-shiny-happy-fake-sweden-of-we-are-the-best.html?mobify=0

Enligt mig så har Moodysson tappat fart de senaste åren. Han slog så jäkla hårt med sina första filmer, rakt i magen med humor, allvar, realism och ironi -- sen gick det utför...

Även om jag inte gillade Vi är bäst! så kan jag inte ta media som The New Yorker på allvar med sina översittarfasoner, känns som ett gäng finkulturella snobbar jobbar på den tidningen. Och ja, filmer som Vi är bäst! gör sig väl bäst för en svensk publik i och med musiken och punkvågen i Sverige.

Har aldrig förstått hypen kring Moodysson. Han är precis som Staffan Hildebrand en maktens lakej som gör filmer på olika känslomässiga teman direkt eller indirekt på beställning från farbror staten för att fostra folket i ett visst tankesätt.

Mjo, det är motiverad kritik man kan rikta mot honom. Jag är själv sverigedemokrat och tycker ofta väldigt illa om den politiskt korrekta vänstern (som jag själv tillhörde för en del år sedan), men jag kan trots det inte ogilla Moodysson eftersom han åtminstone två gånger (Tillsammans & Lilja 4-ever) levererat riktigt bra film vilket är en klar bristvara i Sverige.

Jag är också Sverigedemokrat och kan till skillnad från många andra (tycks det som) dra en distinktion och en gräns mellan film och verkligheten, enbart för att Moodysson tillhör vänsterfalangen på den politiska vågen så gör det inte hans filmer något sämre för min egen del, tvärtom, tycker bara att det är trevligt att få ta del av vänsterns ideologi och tankebanor på film.

Och du där uppe, jämför för guds skull inte Hildebrandt med Moodysoon...

Det är precis vad jag gör. Likheterna dem emellan är betydligt större och flera än ev olikheter. Vilket man vet om man sett filmer från de båda.
Sen vet jag inte varför ni tomtar blandar in politik i diskussionen. Jag skiter om de är nassar eller våldsvänsterfanatiker, de gör inte bra filmer.
Eller rättare sagt: de gör enbart filmer som ska vädja till klenbegåvade människors behov av sentimentalitet och missriktad känslomässigt engagemang.

Vi är bäst! verkar bli ganska hyllad utomlands av kritiker, själv blev jag ganska så besviken på filmen då jag förväntade mig mer från Moodyson, men helt ok är den iaf.

Märklig recension. Kritikern verkar vara sur för att Moodysson inte gör socialporr efter någon färdig mall, som att döma av de konflikter som han föreslår närmast angränsar till fantasy.
Propaganda för vad? För att växa upp som medelklasstjej på 80-talet? Kan inte filmen bara vara verklighetstrogen och personlig då? När jag var ung och dum så läste jag ibland The New Yorkers litteraturkritik, men det var för mycket korkat där, och en hel del nepotism när man tog en titt på skribenternas efternamn. Ingenting att ta på allvar.

Tycker bara Moodysson har blivit intressantare med åren, som jag tydligen skrev i tråden för ungefär ett år sen. De första filmerna är faktiskt bara Staffan Hildebrand + talang, även om jag kan gilla Hildebrand också. Men sedan blev han nånting mycket större.

"Region Skånes kulturpris 2014 sätter fokus på Skåne som filmregion och på ett konstnärskap som med humanistisk integritet och etiskt djup gestaltar människans utsatthet i tillvaron och placerar Lukas Moodysson i skaran av våra främsta filmskapare, nationellt och internationellt.”

http://www.skanskan.se/article/20141127/NOJE/141129396/1007/-/moodysson-prisas

100 000 kr får han i prissumma.

Tidningen vill väl sticka ut, filmen har ju fått ett bra mottagande i USA.
Moodysson är en mycket kapabel regissör. Tillsamans, Fucking Åmål och Lilja Forever är bland det bästa som har gjorts i Sverige under de senaste 20 åren.