Lukas Moodysson

Han är bra på att göra socialrealistiska feel-good filmer; vilket han visade i framförallt "Fucking Åhmål" men även i "Tillsammans". Om han hade fortsatt på den linjen hade han kunnat bli en ny Lars Molin.

...MEN, istället började han göra smala, konstnärliga feel-bad filmer om små änglalika flickor som har det jävligt, och då gick han fullständigt på pumpen, samtidigt som hans ego svällt till fasansväckande proportioner.

Allt han gjort efter "Tillsammans" har alltså varit egocentriskt, svulstigt och pretentiöst SKRÄP, som förtvivlat försöker vara finkonst av högsta rang. Han siktade alltså mot stjärnorna, men trillade ner i uthuset, och han försökte bli en ny Lars Norén men blev istället en ny Daniel Fridell...

Jag gillade verkilgen Lilja 4-ever men övriga filmer har inte fallit mig i smaken. Däremot tycker jag alla hans filmer har en oerhört bra struktur, de är skickligt klippta, berättandet är effektivt, allt sitter där det ska. L.M är vare sig man vill det eller inte Sveriges främst regissör just nu.

Nej, intre ens nära faktiskt. Killinggänget slår honom med hästlängder, det samma gäller Roy Andersson.

Helt rätt att han hade kunnat bli en ny Lars Molin. Och det är ju inte för sent än, karlen är ju bara 30-någonting.

Vissa regissörer/konstnärer har sina teman, så även Lars molin med sina tysta små revolter i Saxofonhallicken och Midvinterduell. När Moodysson känner sig klar med att utforska änglalika flickor kommer det säkert komma massa saker som har mindre pretentioner.

Men jag tror inte killen försöker vara speciell, jag tror han söker gränser, vilket åtminstone jag tycker är en lysande egenskap.


Killinggänget regisserar inte, de är manusförfattare och skådespelare. Daniel Alfredsson har regisserat det mesta av deras grejor, men han är inte en orginal-Killing. Walther Södergren var med från början, men är ute ur bilden nu.

När det kommer till Roy Andersson så tycker jag att han om någon har fastnat i sitt eget fack, om man kan uttrycka sig så. Idén med fasta kameror, långa scener utan klipp, nästan som levande tavlor, känns mer som än belastning än en tillgång. Sånger från andra våningen var naturligtvis lysande för att Roy är en lysande filmskapare, men tänk då vad han kunnat göra med det manuset om han vågade sig på lite mer filmiskt berättande som i En kärlekshistoria. Det hade blivit ... fantastiskt.

***

Jag tycker att Lukas Moodysson kan jämföras lite grann med Lars von Trier. Trier är en bättre berättare och regissör, men båda slog igenom tidigt i sina karriärer och har från sina stora genombrott gjort varsin "lättare film" för att sedan gå åt det mer experimenta hållet. Efter Tillsammans gjorde Lukas Lilja och Ett hål i mitt hjärta, efter Iditoerna gjorde Trier Dancer in the dark och Dogville.

De är båda jävligt begåvade filmskapare som skyr mainstream och söker vad som faktiskt är möjligt att göra på film. Om man antar att "art is wht you can get away with" så söker dessa båda vad den gränsen går. Personligen tycker jag det är spännande, särskilt Moodysson eftersom det görs så sanlöst dåliga filmer i övrigt i Sverige. Göta kanal 2, liksom. Kom igen.

Finns väl inget konstnärligt i hans filmer! Det är enkla historier berättade på de enklaste sätt! För att citera en talare här...


...vilket jag håller med om, allt ser ut som det ska i en Moodysson-film. Och det är tråkigt. Han är inte nödvändig för svensk film som Siden Carlsson påstår eftersom han ÄR svensk film! Fucking Åmål är förvisso den enda film av min generation som talar för min generation så att säga, så den var nästan en nytändning inom den svenska filmen och formatet som Moodysson senare skulle tillämpa på alla sina senare filmer funkade ju där!

Du hädar, människa! Inte kan du jämföra von Trier med Moodysson eftersom den förstnämnda besitter en otrolig talang och är hela tiden långt före sin tid! Moodysson däremot följer alla regler till punkt och pricka, även när han gör en experimentfilm som Ett hål i mitt hjärta...

Men ser du inte att Moodysson ÄR mainstream? Visst, han har gjort filmer som Ett hål i mitt hjärta och nu den senaste Container, men dessa filmer är knappast något exempel på talang utan snarare ett resultat av en desperat filmskapare som inte vet vad och hur. Moodysson kan inte jämföras med von Trier eftersom Moodysson är trots sitt kryptiska yttre lätt att genomskåda, medan von Trier är lika oberäknerlig som en psykopat!

Ja, jag hädar lite. Trier är mycket bättre än Moodysson. Jag försöker bara peka på vad Moddysson försöker göra.


Göta kanal 2 är spekulativ. Sällskapsresan 17 är mainstream. Kopps är mainstream. Lukas Moodyssons filmer är kanske inte smala, utom Ett hål då ..., men de ligger helt klart i en egen fåra vid sidan av den uppsjö av snutfilmer, ångestladdade familjedramer, pajiga actionfilmer och usla komedier som produceras i Sverige.

Återigen. Trier är vansinnigt begåvad. Moodysson begåvad. Håller med där och ville egentligen bara jämföraa deras syften snarare än de faktiska resltaten av deras arbeten.

Nej, men han har en konstnärlig ambition, det vill säga han utforskar ett tema snarare än att han berättar ströstorys som han tror skulle bli en cool film. Att han skriver manus själv (delvis) accentuerar till yttervisso mera detta.

Förvisso, men gå in på www.voodoofilm.org så har du en hel uppsjö av unga Moodyssons. Så kallade självständiga konstnärer som väljer sin egen väg, men det ska inte misstas för talang. Saken är den att vem som helst kan plocka fram sin kamera och göra en Moodysson bara de får chansen från de högre makterna, om du förstår vad jag menar.

Han vet vilka knappar han ska trycka på Lukas Moodysson,iom filmen ett hål i mitt hjärta försökte han få fram att samhället är sexualiserat ett råare klimat osv,så tolkar jag den.I Lilja 4 ever som visserligen var en bra film,där var det trafficking,bra så men det blir så förutsägbart!
Han verkar mest intresserad av att göra filmer som faller samman med hans politiska ståndpunkt,vilket är jävligt synd för han skulle kunna göra bättre filmer om han släppte på det.

Vet inte om filmen förtjänar en egen tråd och i så fall får gärna mod lyfta ut det här inlägget, men nu har första trailern till Moodysons nya film "Vi är bäst!" kommit ut.

http://twitchfilm.com/2013/07/young-punks-in-love-in-first-trailer-for-lukas-moodyssons-we-are-the-best.html

Filmen utspelar sig i Stockholm 1982 och handlar om Bobo, Klara och Hedvig. Tre tjejer som är tolv-tretton år. Som drar runt på gatorna och babblar. Som är modiga och tuffa och starka och svaga och förvirrade och knasiga. Som får klara sig själva alldeles för tidigt. Värmer fiskpinnar i brödrosten när mamma är på krogen. Startar ett punkband utan att ha instrument att spela på, trots att alla säger att punken är död.

Den har premiär någon gång i höst.

Fucking Åmål och Lilja 4-ever tyckte jag om oerhört mycket när jag såg dom i mina unga år. Har inte sett någon annan film han gjort, vad är värt att se?