Ägare/brukare av fordon

Jag kan väl börja med att säga att fallet först och främst är hypotetiskt, men kan bli aktuellt för mig så småningom. Osäker på om tråden ska ligga i fordon, flytta gärna i så fall!

Hur som helst, låt säga att jag delar bil med min Mamma. Jag äger bilen (har betalt den) men hon är den huvudsakliga brukaren eftersom den mestadels står hos henne och jag går i skola i en storstad. Försäkringen ska stå på den huvudsakliga brukaren av fordonet, i det här fallet Mamma. För att jag ska få en boendeparkering i min nya hemstad behöver jag äga fordonet, däremot står ingenting om att jag måste vara brukaren. Kan man då skriva ägare/brukare av bilen så hon står som huvudsaklig brukare samt försäkringstagare (halvförsäkring)? Till saken hör givetvis att bilen, även om den är en högst ordinär SAAB, kostar tre gånger så mycket att halvförsäkra på mig.

Å ena sidan kan man inte försäkra något man inte har ekonomiskt intresse i, samtidigt ska bilen försäkras på huvudsakliga brukaren. Hur löser man det här?

Kommunerna bestämmer villkoren för parkeringsreglerna.

Vet att vissa kommuner tillåter fordon registrerat i vägtrafikregistret, oberoende av vem som är brukande. Lika så om man är brukande av fordon som tillhör arbetsgivaren med förmånsbeskattning, samt hyrbil av uthyrningsbolag. Men inte tillåter lånad bil av privatperson.

Enklast så hör man med kommunen vilka regler som gäller.

Om man har fordon som tillhör arbetsgivaren eller liknande likställs det med ett fordon man äger själv i Göteborg. Likaså leasing, men precis som du säger går det inte med en bil lånad av privatperson. Min fråga är alltså om, och i så fall hur, man kan skriva ägandet av bilen på mig och brukaren/försäkraren som Mamma? För rätta mig om jag har fel, men det behöver väl inte vara samma person i Sverige (därav målvaktsfenomenent)? Vem ska i så fall stå på försäkringen?

Edit: dubbelpost

Om det gäller Göteborgs stad, så kan man parkera med parkeringstillstånd med fordon som är registrerat i vägtrafikregistret, det spelar ingen roll vem som är brukare av fordonet.

Men skulle mamman få en felparkeringsavgift, så tillfaller den dig, då du står som ägare i vägtrafikregistret. Kronofogdemyndigheten kan dock inte utmäta fordonet vid förfallna felparkeringsavgifter, då det ägs/brukas av mamman. Detta gäller i dagsläget. Om några månader, så kommer en ny lag och KFM kan då utmäta samtliga fordon registrerat på en person, oberoende vem som är ägare/brukare.

Försäkringen ska stå på den som är brukande.

Hur går man då tillväga rent praktiskt för att ha olika brukare/ägare på en bil? Fyller man i både ägare och brukare separat i registreringsbeviset vid ägarbyte eller anmäler man en annan brukare än ägare på något annat sätt?

Stort tack för svaren miikos!

Endast en person kan stå i vägtrafikregistret. Det man gör att man tecknar avtal med brukaren att denna har nyttjanderätt över fordonet. Helst skriftligt. Det finns inget äganderegister, utan man får själv skriva avtal och utfästelser om vem/vilka som är ägare.

Det är ju vanligt att flera personer går ihop och köper en bil tillsammans exempelvis, man låter då det stå någonstans, förslagsvis i köpeavtalet vilka som är ägare.

Detta innebär alltså i praktiken att jag skriver bilen på mig som vanligt, utformar ett kontrakt med mamma att hon är brukare och låter henne teckna försäkring? Jag trodde inte man kunde teckna försäkring på en bil man inte formellt ägde eller i något register var brukare till, men det kan man alltså tydligen. Eller finns det något enklare/bättre sätt att lösa problemet mamma på försäkring och jag får parkering?

Det enklaste sättet är att din mor är registrerad ägare i fordonsregistret och därmed gäller de fördelar du är efter, gentemot försäkringsbolaget. Att du sedan brukar bilen emellanåt, medan Mamma är den huvudsakliga brukaren är en sak mellan er två.

Sedan gäller det att balansera de intressen som kolliderar (haha!) - försäkringsbolagets begripliga intresse att risken för fordonet är den som uppgivits ("tantkörd på landet") gentemot ditt intresse att få en parkeringsplats (vad du nu skall ha den till, om Mamma har hand om din bil... )

Det jag tror är öppningen är att det visserligen är enkelt att visa att man är bilägare via fordonsregistret, men att det troligtvis finns andra sätt (intyg, till exempel) att visa att man disponerar en bil och därmed har behov av en parkeringsplats. Firmabilar och tjänstebilar är ju inte okänt.

Det enda som verkar vara relevanta skäl att låta Mamma stå för bilen (i ditt fall) är att du vill spara försäkringspengar, och mer uppenbara konstruktioner i det syftet brukar bolagen ganska lätt genomskåda. Om det verkligen är så att Mamma är den huvudsakliga brukaren och du använder bilen helt sällan blir den saken inget problem, annars kommer det att bli ett problem då något händer. Att du då har en boendeparkering gör din trovärdighet som "tillfällig lånare" tämligen låg.

Ja och om det inte vore för parkeringsplatsen hade det ju helt klart varit det enklaste. Till försäkringsbolaget uppger man att en person under 24/25 kommer låna bilen, och så länge mamma fortfarande är huvudsaklig brukare är det fullt korrekt även om de säkert kan göra en utredning för att se att just mamma är den huvudsakliga ägaren vid en eventuell olycka.

För tjänstebilar och leasingbilar kan man få boendeparkering med ett intyg "på arbetsgivarens brevpapper, med logotyp" som säger att man disponerar bilen. I övrigt står det i de fullständiga uppgifterna för boendeparkeringen att "du ska äga bilen" men ingenting om att den ska vara registrerad på den som ansöker eller att man måste vara huvudsaklig ägare. Tyvärr lär jag redan flyttat innan den tvisten är utredd om man försöker ta det till någon högre instans dock. Jag försökte i telefon förklara för någon bitter handläggare vid trafikkontoret att en bil juridiskt visst kunde ha flera ägare precis som vilken pryl som helst, men inte då enligt henne.

Jag medger att det luktar skenförsäkring lång väg, men faktum är att jag ska låna bilen under några veckor enstaka månader under året (övriga är den hos henne och hon använder den, dvs en majoritet av året). Att parkera den någorlunda nära mig kostar som minst 5kr/h dagtid och 1kr/h nattetid medan en boendeparkering kostar 350kr/månad. Man kan alltså räkna ut att det inte är speciellt lång tid det behöver röra sig om innan det lönar sig ganska ordentligt. Dessutom är gränsen 24h i sträck för betald och 14 dagar i sträck för boendeparkering, vilket omöjliggör att jag kan t.ex. åka iväg med tåg över helgen och låta bilen stå utan boendeparkering.

Men summa summarum, det finns ingen quick-fix på mitt problem alltså? Idag med allt prat om att man bör samäga bil och åka så lite som möjligt för miljöns skull tycker jag att det är konstigt att jag inte kan få köpa ett månadskort på parkering om jag vill även om jag bara deläger en bil, men det tycker uppenbarligen inte Göteborgs stad.

Problemet är att ett sådant beslut inte får överklagas, utan kommunen är den enda som bestämmer. (2 § 15 kap. Trafikförordningen).

Enklast så registrerar man sig i vägtrafikregistret, om kommunen kräver det. Sedan så lånar man bilen när det behövs, skulle en olycka ske, så tas ev, självrisk ut med bedömnings på förarens ålder.

Skenförsäkring må det lukta hur mycket som helst, men det är ju (sakligt sett) en sak mellan dig, Mamma och försäkringsbolaget. Det får ni ju svara för om/när något händer. Är det som du berättar bör det vara helt i sin ordning.

Rimliga principer för parkeringsbolaget kan ju dock vara att säkerställa att parkeringsplatser (bristvara, troligtvis) bara hyrs ut till folk som använder dem. Jag ser ingen annan råd än att du fortsätter tjata, men motargumentet att "vi hyr inte ut till boende om de inte verkligen har en bil" kan vara svårt att komma runt.