”Kallar du mig manshatare nu?” av Katarina Wennstam

I gårdagens DN skriver Katarina Wennstam en krönika om sexuellt våld mot kvinnor. Hon gör avstamp i händelser i Indien och Pakistan, två länder det skrivits mycket om på sistone. Gruppvåldtäkter, stening och andra sätt att förnedra och skada kvinnor tycks vara vanligt förekommande och världen står handfallen och tittar på.

Men inte Katarina. Visst är hon också arg på Indiska män, men hon förstår samtidigt att det är dumt att vara det. "Jag fylls av samma oresonliga vrede som de flesta av oss, men jag tänker också att det finns något lite bekvämt över den här peka-finger-mentaliteten."

Hon har alltså passerat oss andra, vi andra i väst som bara pekar på Indien och förfaras. Eller är det vi andra i väst? Nej. Självklart inte. Enligt Katarina är det män i väst som använder Indien och Pakistan som syndabock i ett försök att urskulda sig själva. "Det är så lätt för män i västvärlden att peka på Indien och Pakistan och säga att ja jisses, så där håller vi i alla fall inte på."

Artikeln har, såklart, fått stor spridning i sociala medier och jag gissar att det inte kommer sluta.

Hur länge får det här fortsätta? Jag är arg på hur kvinnor behandlas i Indien och Pakistan, men jag är det inte för att skylla ifrån mig. Det är obehagligt hur jag och vi ska behandlas som kräk som inte tar vårat ansvar, när det rör saker vi inte har någon kontroll över.

Tröttsamt.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/wennstam-kallar-du-mig-manshatare-nu_3622188.svd

Det är väl bara bra att mäns brott mot kvinnor börjar tas på allvar? Som man är det väldigt svårt att se sig in i kvinnors situation men varje våldtäkt som begås bidrar till att upprätthålla en negativ könsmaktsordning där kvinnor tvingas vara rädda för män i sin omgivning.

Oavsett hur mycket män i Sverige våldtar i jämförelse med män i Indien så blir effekten liknande. En tjej kan omöjligt veta om killen som går bakom henne potentiellt planerar att utföra våld mot henne, massvis med våldtäkter inträffar ju här varje år. Vi män i Sverige kan inte bara nöja oss med att vara mindre illa än män i vissa andra länder, varenda våldtäkt som sker är ett hot mot kvinnors frihet.

Vad är värst - att stå ut med att kvinnor tvingas oroa sig för att vi ska göra dem illa eller att vara en kvinna som tvingas oroa sig för att varannan människa potentiellt vill göra en illa?

Verkar som hon redan visste att hon manshatar.
Saledes ar det val mer korrekt att kalla henne troll, om man vill bry sig.

Det är värst för mannen eftersom kvinnan inte har någon egentlig anldening att känna så

Nu? Nej fröken Wennstam att du är en Sveriges största manshatare har alla som läst dig noterat.

Visst är det intressant det där med feministiska normer och hur olika dom kan vara men tydligen ändå hemskt lika...
16 kvinnor mördas i Sverige och det är samma norm säger hon som när det sker över 900 kvinnomord varje år i Pakistan och där lagar mot våldtäkt egentligen inte finns...jag går bet på att se likheterna men det gör tydligen inte feminister, Katarina känner ju trots allt så hårt i lilla hjärtat att det är minst lika synd om henne här bland alla vita talibaner i feminismens Nordkorea som det är för mer eller mindre laglösa kvinnor.

Visst är den ack så bekväm och ack så varm den där offerkoftan som svenska feminister har på sig och jämföra misär....well det är nog inte riktigt feministernas starka sida.

Att vara rädd för att våldtas i Sverige är ungefär lika rationellt som att vara rädd för spindlar i Sverige. Det är i mångt och mycket ett ickeproblem.

Att det finns likheter behöver väl inte nödvändigtvis betyda att det är precis lika illa överallt? Katarina nämner ju till och med att det inte är riktigt lika illa här.

Däremot så blir resultatet av mäns våld mot kvinnor detsamma - ett upprätthållande av patriarkatet och ett samhälle där kvinnor tvingas vara rädda för män. Den effekten fås även i Sverige.

Ungefär så.

Äckelmedia som piskar upp stämningen och målar upp ett problem som knappt existerar i Sverige.

Nej, absolut inte. 2012 begicks enligt BRÅ uppskattningsvis 220 000 sexualbrott och 36 000 våldtäkter - de allra flesta utförda av män mot kvinnor.

http://bra.se/download/18.35c681d4143337cb6b29e9/1395068368052/2013_1_NTU_2013.pdf

Kvinnor oroar sig för våld från män när de går ute själva sent på kvällen. Ska det verkligen behöva vara så? Vi ska inte vara stolta över hur få våldtäkter som begås i Sverige jämfört med hur många som begås utomlands - vi ska förfaras över hur många våldtäkter som faktiskt begås.

Att vi män markerar mot våldet mot kvinnor och gör vårt bästa för att avveckla patriarkatet är en bra början.

Skall man tala om en norm så kan det inte skilja så förbannat så enkelt är det ju. 16 människor kan dö pga olyckor men talar man om 100-tals människor så är det något helt annat, då är det något som sker med samhällets goda minne så att ens på något plan jämföra Sverige och Pakistan är bara rakt igenom vidrigt och visar bara upp att man är en bortskämd jävla förvuxen jättebebis som totalt har tappat sina refenransramar eftersom man tagit det här med offerkoftan till en helt osannolik nivå eftersom man tycker så förbannat synd om sig själv.

Nej den effekten fås inte Sverige eftersom mer män mördas än kvinnor här och eftersom kvinnomorden i detta landet är så sanslöst låga. Man får hålla isär hjärnspöken och vad som är ett reellt problem och så länge 20 gånger så många kvinnor dör varje år i detta landet pga Ipren än av män så är den kvinnliga rädslan för män totalt ologisk.

bra debattinläg som understryker den vite mannens skuld. igrunden är det ingen skillnad på detspm den svensla mannen gör och det som sker nu iIndien. därför är detbara hyckleri närsvensla män gråterkrokodiltårar över de mördade kvinnorna

Att folk våldtas i Sverige är lika sant som det är hemskt, men det är inte vad det här handlar om. Det handlar om att kvinnan ifråga beskriver ilska mot Indiska män som en ursäkt västerländska män tar till för att inte se sin egen skuld i frågan. Hon är en toka.