Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Det har du rätt i.

Enligt Flashbacks standardåsikter så kan inte Allahiansen förlora väljare till MP eller F!. Men då blundar dom helt för de relativt stora ultraliberala regnbågsfalangerna i C, M, och FP där fri invandring, feminism, och HTBQ-progressivitet är en självklarhet; MP-uppgörelsen 2011 kom inte ur intet. Det är egentligen bara KD som är någorlunda fri från detta.

EU-valet är inte signifikant, men det var ändå ett starkt stickprov som visade att Allahiansen kan förlora väljare till både MP ooch F!, inräknat även flervägsrörelse via vänsterblocket tiil F!. Flashbacks standardbedömare spådde helt fel.

Det intressanta med MP är att dom nu har gått på offensiv för att ta väljare från F! och Allahiansens regnbågsfalang, istället för att tona ner profilen som många hade trott. Detta kommer säkert att ta väljare från F!, och kanske (mer osäkert) eventuellt även från Allahiansen.

I Agenda från igår kväll ställdes det faktiskt en del kritiska frågor till Åsa Romson angående MPs partiprogram.Romson slingrade sig som en ål när frågan om kärnkraften och de två utlovade reaktorstängningarna nästa mandatperiod kom på tal,och särskilt mycket ålade hon sig när detta sattes i jämförelse med det Löfven sagt innan.
Kritisk artikel även av Lena Mellin i dagens aftonhora angående hur regeringsduglig en konstellation S och MP verkar vara.Mellin förstår inte hur de två partierna skall kunna regera ihop.

MP är i en annan ställning nu än innan.De ses som ett fullt realistiskt regeringsparti och därmed verkar det som det till slut kommer en mera kritisk granskning av deras politik.
Kommer(fortsätter)bara den så är MP i stort trubbel.Deras politik håller ju nämligen inte för en hederlig normal kritisk granskning.Är man ett stolleparti så är man.

Vidare har redan Metall varit ute och luftat sina oerhört välgrundade farhågor angående MPs företagsfientliga politik.Det finns en del som börjar bli rädda om jobben..och MPs gräddfil torde surna en hel del framemot valdagen i September.

Jag förutspår utan att tveka en parlamentarisk situation efter valet där SD sitter som fortsatta vågmästare..och jag ser ingen reel långsiktig politisk möjlighet för S att bilda regering.

Jag tycker också att Reinfeldt gjorde bättre ifrån sig än på länge. Han fick möjlighet att vara lite ideologisk och jag kan tänka mig att det kan gå hem. Det finns ju ganska gott om mittenväljare som är livrädda för vilka frukter exempelvis MP:s politik de facto skulle bära.

Jo, jag gillade det där när programledaren tjatade om vad som är nytt och Reinfeldt svarade att om man redan har drivit igenom mycket av sin politik så vill man ju inte plötsligt starta revolution sedan.

Alliansen har gjort ett långt bättre jobb än de flesta vet. Kapten Reinfeldt och styrman Borg har navigerat skickligare än de flesta i västvärlden. Problemet är bara att inga passagerare kommer att tacka dem för att de väjde undan isberg, höll skutan stabil i full storm och fixade så att alla slapp bli sjösjuka eller rent av hoppa ut i livbåtarna. Istället klagar de över att ölen i baren var lite varm och att sovhytten var lite dragig. Det är ett svårsålt budskap, det där med att man håller ordning på statsfinanserna, fastän det är grunden för allt annat. Utan stabila inkomster till ett hushåll krymper handlingsutrymmet till noll, och staten funkar likadant. Rullar stålarna inte in kan man stoppa samtliga drömmar och planer i röven.

Dessvärre kommer rödgröna att vinna oavsett vad som sägs och görs, för att tiden är inne för en 'change candidate'. Obama red in på ett enda ord, "Change", vilket såklart mest var bullshit, men när väljarna tror på det så är det ju bara att spela med. 2006 red Reinfeldt in på en sån våg och nu är det han själv som är Bush/Persson. Han sitter i en rävsax för att han inte KAN erbjuda en revolution, han har redan genomfört sin och det vore ju befängt om han plötsligt ville lägga om rodret. Alla som undrar kommer att få tråkiga svar. Han kan bara erbjuda fortsatt stabil kurs för skutan och att alla slipper bli sjösjuka. Finessen med den tjänsten kommer ingen att uppskatta förrän de hänger i relingen och kaskadspyr medan Fridolin och Sjöstedt slåss om rodret medan kapten Löfven ligger bakbunden i ett hörn.

Sen kommer han såklart aldrig runt SD-problemet. Tillsammans med SD har alliansen 46,1 och skulle egentligen ha segern inom räckhåll, men man kommer aldrig att kunna ha Birgitta Ohlsson och Ted Ekeroth i samarbete, det begriper vem som helst. Man måste vinna tillbaka SD-väljarna och göra SD-jobbet själva, men det vägrar man ju och då är det kört.

I Expressen idag skrev Timbros Uvell några tips från coachen till M, bland annat "Att försöka [härma MP, FI eller SD] skulle vara en feltolkning av kärnan i det Nymoderata projektet. Den omvandling som inleddes 2005 handlade inte om att hoppa på allmänt populära frågor, utan om att identifiera djupt liggande övertygelser hos svenska folket, som kunde göras till en del i sådant som moderaterna redan stod för. Arbetslinjen var just en sådan övertygelse, inte en populär fråga som lockade otåliga ungdomsväljare".

Det är bara det att invandringskritiken inte är en modefråga som lockar otåliga ungdomsväljare (SD går dåligt bland förstagångsväljarna), det ÄR en djupt liggande övertygelse hos stora delar av svenska folket att den här våldsamt snabba, splittrande invandringen är genuint dålig för samhället både socialt och ekonomiskt. "Minska invandringen tack!" är den enskilt största gruppen i både SOM och Sifo och omfattar nästan hälften (45 resp 44 procent). Det är inte en övertygelse som kom igår, den har varit stark ända sedan man började mäta sånt där för 20 år sedan. Det är en ödesfråga, inte en ytlig fråga. Restriktiv invandring är en högerståndpunkt, generös invandring en vänsterståndpunkt, den skiljelinjen är tydlig i hela västvärlden. USA, Storbritannien, Danmark, Frankrike osv. Överallt utom här där högern tävlar med extremvänstern om vem som kan vara värst.

Så Uvell och Reinfeldt har helt enkelt fel, och alliansen missar här ett tillfälle till en tydlig konfliktlinje mellan blocken. Det tåget gick 2006 när man kunde ha dragit rätt slutsatser av att SD missade riksdagen med 1%, men istället valde att visa att man kunde vara så extremt åt vänster att man valde att samarbeta med MP. Det långfingret till oss f.d. M-väljare kommer sent att glömmas.

SD kan inte växa mer enligt SIFO.

"– Det här grundar sig på att de nästan har fördubblat sig sedan föregående val, så de har ju haft en väldigt stark framgång under den här mandatperioden. Men i våra siffror så ser vi inte att de kan öka så mycket ytterligare än de redan har gjort, utifrån den politiska profil som de just nu har, säger Toivo Sjörén, ansvarig för Sifos opinionsundersökningar."

Problematiskt för SD?



http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=5877880

Inget att oroa sig för. Vi har sedan länge i SD-opinions-tråden bevisat att opinionsundersökningar konsekvent missar allt som har med SD att göra. Likadant är det med denna värdelösa Sifo-utsaga. Ska det vara så svårt för instituten att fatta att folk håller tyst om sina SD-sympatier? De håller självklart också lika tyst om sina funderingar på att kanske rösta på SD.

Det står "med den här politiken".

Tänk om de får 10% i valet, det är ju en fördubbling.
Sedan har de fyra 4 år sig att mogna, utvecklas och förbättra sin politik.
Då kanske de kan få 15%?

Sedan kan man tolka statistiken lite som man vill.
Kanske väljarnas inställning kanske ändras efter några år med S,Mp,Vp och F!?
Statistiken baserades ju på nuvarande inställning.

Hur mäter man ens det? Skulle någon sagt att Junilistan skulle få 15% i EU-valet 2004 5 månader före valet skulle SIFO sagt att det går inte med nuvarande profil, skulle man sagt att PP skulle fått 7% några månader före EU-valet 2009 skulle SIFO sagt att det går inte med nuvarande profil. Skulle M kunna få över 30% i ett riksdagsval, enligt SIFO, med nuvarande profil? De fick ju det 2010.

Opinionen är inte strömlinjeformad eller ödesbunden. Ett par stora händelser, några fräcka uttalanden, osäkerhet kring regeringsfrågan, framträdanden i slutdebatter, valspurten, medial exponering mm är faktorer som påverkar ett partis väljarstöd väldigt, väldigt mycket. Betydligt mer än hur partierna förhåller sig i de flesta enskilda sakfrågor (dock inte alla sakfrågor, det är uppenbart att tex SD för sin fortsatta existens är beroende av invandringsfrågan).

För övrigt underskattade ju SIFO SD i EU-valet och i förra riksdagsvalet och i förrförra EU-valet och i förrförra riksdagsvalet.

I mätningar där man frågar vem som har den bästa invandringspolitiken brukar S komma tvåa strax efter SD. Det är knappast frågan om väljare som tycker att generös invandringspolitik är bra, då skulle MP, V och FP ligga mycket bättre till. Alltså handlar det troligare om invandringsskeptiska LO-väljare och dylika. Man kan anta att de hyser samma förhoppningar som vissa vänsterväljare här, dvs att S kommer att minska invandringen från alliansens nivåer. Alliansväljare som ogillar nuvarande invandringspolitik har redan gått till SD, inte S.

Frågan är vad som händer när dessa väljare får erfara att S inte minskar invandringen. Mer troligt kommer S att pressas av MP och V att lätta på asylreglerna ytterligare och kanske t.o.m. driva igenom ett tvång för kommuner att ta emot flyktingar. Eller att gå tillbaka till att alla utländska studenter får plugga här gratis, något som alliansen tog bort.

Invandring/integration har fortsatt klättra på listan över viktiga frågor och uppåt 20-25% har sagt i olika mätningar att de tycker SD har den bästa invandringspolitiken. Frågan har potential att klättra högre. Varför skulle SD då ha ett tak runt 10?

Allt fler borgerliga ledarskribenter och opinionsbildare har gett upp - det är över för alliansen för den här gången.

http://www.expressen.se/debatt/m-kan-inte-vinna-pa-regeringsduglighet/


Andra propagerar för ett blocköverskridande samarbete mellan S och C eller FP för att rädda vad som räddas kan.

Självklart har alliansen sig själva att skylla - de har underlåtit att skapa en egen linje inom invandringspolitiken och dessutom lyckats göra sina socialkonservativa väljare besvikna vad gäller skola, lag och ordning, försvarspolitik och invandringspolitiken.

Något som fungerade tills Sd etablerade sig, för innan dess så saknades det ett egentligt alternativ för de här missnöjda grupperna att fly till.

Att tävla med feministöverbudsvänstern om storleken på den offentliga sektorn och värdegrundsändrande reformer och kvoteringar är ett livsfarligt spel vilket nu alliansen får skörda frukterna av - deras konservativa väljare lämnar dem för SD och de kommer aldrig att bli tillräckligt radikala för att tillfredsställa vänsterns väljare - snarare så tycks man ha legitimiserat vänstern än mer.

I praktiken har man inte heller verktyget att försöka återerövra väljare från SD då man valt att isolera SD och helt anammat den postkulturmaxistiska världsbild som dagens vänster och MSM upprätthåller.
Man har ingen trovärdighet kvar inför sina flyende konservativa väljare och det man kan erbjuda de rödgröna väljarna räcker inte.

Dessutom - även om M mot förmodan skulle ha modet att ta strid om tex invandringspolitiken och försöka forma ett eget alternativ, en så här 8 år för sent, så har man inte med sig FP, Kd eller C.

Vad värre är - de offentliga finanserna försämras nu snabbt från det utgångsläge som alliansen gnetat ihop under sina snart åtta - den första mandatperiodens reformer, utförsäljning av statliga bolag och engånseffekter av arbetslinjen / sänkta skatter vs bidragsberoende - men nu börjar räkningarna ramla in - oops, försvaret, underfinansierat de senaste 10 åren, oops av de 200.000 jobben som tillkommit så är majoriteten subventionerade med Rut, Rot, anställningsbidrag, sänkt moms, invandrarprogram, dvs det kostar staten stora pengar att subventionera de här anställningarna, kostnaden för invandringen skenar både i verkliga tal liksom kumulativt då sysselsättningsgraden är låg och nyttjandet av offentliga tjänster skyhögt liksom följdkostnader för anhöriginvandring och stödprogram för utbildning och anställningsbidrag. Och för varje år växer bördan snabbare än BNP och skatteintäkterna.

Bostadssektorn, skolan, eftersatta investeringar i infrastruktur är andra områden där alliansen knappast kan få godkänt.

Granskar man alliansen så har man byggt upp stora strukturella problem och kommande kostnader.

Att sedan en rödgrönrosa S regering får ta över och ärva de strukturproblem som alliansen inte mäktat med och blir det som kommer att krossa deras reformagenda i övrigt är något som de segervissa socialisterna inte talar högt om i det här läget.

Vad händer då framgent - någon form av stresstest vad gäller invandringspolitiken kan kanske dammas av från den döende alliansen?

Om Tobias 'vi måste tala om volymerna' Billström skickas ut ännu en gång för att hänvisa till att andra EU länder måste ta sitt ansvar vad gäller flyktingmottagningen eller om det gäller diminutiva justeringar
Av att anhöriginvandringen skall betalas med några hundra kronor till av den som vill ta hit sina anhöriga vet vi förstås inte.

Och oavsett vad som kommer så har det både låg trovärdighet och är något som vänstern och alla bleeding heart liberaler kommer att slänga sig över och försöka koppla ihop med SD och att man går Sd:s ärenden.

Vänsterns framgångar kommer förstås ge alliansen gratis möjlighet att utmana och ifrågasätta deras ekonomiska politik och absurda löfteskaruseller - men med 10% av väljarkåren parkerad hos SD så har man helt enkelt för lite att spela med - den åsiktskorridor man själv skapat i sin iver att isolera SD blir nu det hinder som kommer att fälla alliansen i valrörelsen.

Bland mina kvarvarande vänner som fortfarande är aktiva M medlemmar och kommunalrådet hemma har de samtliga buteljaxlar och flackande blick - ett riktigt skitval och blodbad väntar när nu Moderaternas strategiska misstag skall betalas, betalas av de aktiva, de förtroendevalda, de som sjöng, skrattade och var så lyckliga så sent som i oktober förra året.

Det strategiska misstaget är fortfarande att alliansen, borgerligheten, inte lyckats frigöra sig från dödsgreppet som det vänstervridna MSM och den i grunden vänsterinriktade offentliga sektorn upprätthåller och kontrollerar.

Nu när M går in i en av sina historiska nedåtgående spiraler och Alliansen ändå är dödsdömd så tror jag att både C och KD överlever - för avhoppande M väljare så kan man man lika gärna slänga in sin röst till ett annat alliansparti när det ändå är över så att säga.

Vad tror vi om att Reinfeldt snabbt avgår efter en historisk förnedring i valet? Och att Lövfén därefter, även han förstås något stukad, sätter sig i en regering tillsammans med ett M med en ny, och lite mer pragmatisk partiledare? Kanske något av C eller FP får vara med och leka också?

Det skulle ju onekligen förändra hela det svenska politiska landskapet och dess blockpolitik, men är det verkligen så otänkbart? S och M tycker åtminstone jag har närmat sig varandra de senaste åren och är numera de två "mittersta" partierna.

Vi har ju inte haft en "samlingsregering" sedan andra världskriget men med S + MP + F! + V som alternativ kanske väljarna skulle acceptera det?

Är jag ute och cyklar nu?

Det skulle behövas en samlingsregering, men problemen är många:

-Moderaterna skulle tvinga S till bidragsmassinvandring. Glöm inte bort att vi har fri bidragsmassinvandring från Syrien och Somalia idag. Vill vi ha en maffia typ i Södertälje i varje större stad om 20år? Det behövs inget MP till bidragsmassinvandringen utan det gör Moderaterna lika bra. Detta förträngs hela tiden i debatten. I övrigt skulle M fungera.

-C, FP, och KD står för långt till höger för att kunna samarbeta med S. FP skulle funka om Jan Björklund byttes ut. Han är ju ändå körd som minister av kända skäl. Dock skulle FP tvinga S till bidragsmassinvandring.

-C, FP, och KD är för små. Dessa två-tre är i samma storleksordning som MP ensam i vissa opinionsundersökningar! Det blir svårt att nå majoriteter - inte lönt att ta med dessa tre dvärjar av taktiska skäl.

-------------------------------------------

För övrigt är F! inte relevant. Dels skulle Svetsarn aldrig samarbeta med dessa, dels kommer F! aldrig att komma in i riksdagen.