Flashbacks Filmklubb #3 [12/5 - 20/7] - Coming of age

Challenge Accepted!

Jag ska sitta igenom hela filmen och återkomma med ett omdöme!

Trots att jag inte såg klart filmen ska det ändå bli kul att höra dina synpunkter och läsa din recension!

Closely Watched Trains (1966)

Detta var inget bra alls och definitivt inte min kopp te. Huvudpersonen pratar knappt någonting i filmen och där var nog inte ens enda karaktär man fick lära känna eller fann någonting för. Där var ingen riktigt handling, utan snarare små händelser som inträffade på tåg plattformen under hela filmens gång.

Men det största problemet jag hade var komedin. Detta ska tydligen vara en komedifilm och där var inte ett enda skratt från mig. Jag satt verkligen med stel min under hela filmens gång och fattade inte var någonstans humorn låg. För där var ingenting roligt med denna film överhuvudtaget.
Jag ber någon som gillade denna filmen och snälla förklara för mig var humorn var någonstans och nämna några roliga scener, för detta var riktigt jävla torrt enligt mig.

Vilket i slutändan även summerar filmen, en torr film som inte gav mig någonting förutom tomhet. Den spelades mer för drama enligt mig en komedi och där var absolut ingenting jag lär minnas med denna filmen om några dagar eller veckor.
Detta var mig en ytters märklig film...


Men jag satt igenom hela filmen

1.5 av 5!

Röstade också på den, fast till skillnad från andra vill jag se den. Men har haft väldigt mycket att göra den här veckan, så har inte haft orken snarare. Har ägnat mig åt filmer jag redan har sett istället, i avslappnings syfte. Men kommer antagligen se Ostre sledované vlaky på måndag, när jag är ledig. Kanske lägger upp ett omdöme då, om det är okej..

Hehe, ja har du någonsin stängt av en film i förtid?

River's Edge (1986)

Hehe, bättre sent än aldrig. Ja, herregud, vad ska man säga. Har läst igenom alla sidor och det mesta verkar ha sagts. Crispin Glover är så jäkla usel så att han blir briljant. Förövrigt uselt skådespel från de flesta rakt igenom filmen. Trots att filmen är ganska dålig så är den faktiskt ganska underhållande, och därmed får den lite högre betyg än vad den förtjänar.

En stabil 4 av 10 kan jag nog ge den.

Imorgon blir det att se veckans film som förhoppningsvis kan vara riktigt bra.

Minns att jag och några polare hyrde några filmer och en av dem var Anaconda III (2008). Efter 20 minuter stängde vi av filmen. Annars är där ingen jag minns på rak arm.

Somnat till två filmer också, minns inte vilken den ena var men den andra var Gladiator (2000), såg den en andra gång dagen efter. Troligtvis den mest överskattade filmen jag sett i mitt liv.

Märkligt att somna till Gladiator ändå. Händer en hel del i den filmen, även om den må vara överskattad.

Spelar ingen roll att det händer mycket när det inte finns någon mening med att bry sig om vad det är som händer. Jag skriver under på att Gladiator nog är den mest överskattade filmen som finns.

Jag håller inte med om att filmen är en ren komedi. Jag tycker att buskishumor är rätt lik clownhumor, så jag kom och tänka på det klassiska citatet från stumfilmen “Laugh, Clown, Laugh“: “Laugh, clown, laugh, even though your heart is breaking”. Utåt så skrattar den här filmen och de här karaktärerna men inombords så gråter de, filmens allvar ligger under ytan och pyr. Buskishumor ser jag som en naiv och sorglig men vacker typ av humor, inte direkt rolig, det är en humor som är riktad till barn.

Så komediscenerna är på sätt och vis en fantasi såsom t ex scenen när de två skall kyssas men där tåget åker iväg, det är för romantiskt för att kunna vara något annat än fantasi. Filmens humortyp speglar den naiva och barnsliga inställningen som karaktärerna har till sin egna ställning under tyskarnas ockupation. Att skratta sig igenom vardagen och fokusera på sina egna “små” problem är ett sätt att hantera situationen. Våldsamheterna som skedde i deras närhet mot djur symboliserade verkligheten för landet som ändå tränger igenom och kommer in i deras fantasivärld. De försöker att springa bort från verkligheten så som den andra karaktären (kommer inte ihåg namnet) sprang bort från den scenen med haren när det blev för våldsamt, och chockklippningen gör scenen som sagt ännu brutalare så man förstår varför han inte vill titta. Senare i filmen så kommer tyskarna och åker igenom tågstationen, och verkligheten tränger mer och mer in på deras liv och de ser ockupationen på närmare håll. Och tillslut så inser de att de inte kan fortsätta att springa iväg från vad som händer i deras land utan måste kämpa tillbaka, fantasivärlden måste upphöra, därav slutet. Jag gillar att slutet också visar varför de inte kämpade tillbaka, det är inget lyckligt slut. Även filmens ton ändras genom filmen och den blir sakta men säkert aningen mörkare, detta speglar återigen hur karaktärernas egna syn på situationen förändras. Jag tycker att regissören gör det hela rätt skickligt, även om lite mer balans mellan komedin och dramat hade varit bra. Men jag tycker om att det är dramat som tar baksätet och inte komedin och regissören är på så sätt också modig tycker jag, då det med den här strukturen är väldigt lätt att skriva av filmen som en lättviktare när det inte är det. Sedan finns också parallellen mellan 40- och 60-talet, att man var ockuperad av tyskarna under andra världskriget och sovejeterna när filmen gjordes. Men hur regissören tänkte kan jag givetvis inte svara på.

Har dock en fråga, tycker du inte slutet också är malplacerat om du tycker det är en ren komedi?

Du kan mycket väl ha rätt. Men om realism är den enda tanken med de scenerna, att visa hur de var/är osv, så tycker jag att scenerna inte borde varit med. Det måste finnas mer tanke bakom det än så tycker jag.

Tyckte det var klockrent, skoj med lite annorlunda slut ibland.