Citat:
Ursprungligen postat av
saggesaliv
Om allt går enligt planerna, ska jag om en stund, för andra gången se Bela Tarrs 7-timmars mästerverk
Sátántangó (1994). Det var över tio år sedan jag såg denna för första gången. Har hela denna tiden varit helt säker på att jag någon gång kommer att se om den. Nu bjuds tillfället att se den med en vän och jag är taggad. Älskar alla Bela Tarrs-filmer och detta är hans absoluta chef-d'oeuvre, en av de bästa filmerna någonsin skulle jag också säga. Ska bli kul att se den igen.
http://www.imdb.com/title/tt0111341/
Planerna gick inte som planerat då min vän fick akuta förhinder. Ska nog se den i helgen eller näst vecka istället. Nu ska jag nog se klart
Kill List (2011) som jag somnade till igår.
Citat:
Ursprungligen postat av
LVX156
Jag fattar inte hur någon kan gilla hans filmer. "Vi ska filma i svartvitt, för det är mer artistiskt, sen ska vi ha så många och långa scener som möjligt med folk som inte gör nånting. Gå i skogen i en kvart utan att något händer? Perfekt!"
Pretentiös dynga. Jag kan filma en blomma i svartvitt i fyrtioåtta timmar, det skulle antagligen Tarr tycka var världens bästa film.
Jag håller inte med dig. Men respekterar din åsikt och förstår att det inte är för alla. Långsamma filmer har alltid varit min passion, när jag var yngre älskade jag när jag lyckades hitta en pärla som var långsam och det inte sades så mycket i - filmer utan dialog kändes på något sätt bättre för mig.
Bela Tarr är den absoluta mästaren på alla plan vad det gäller sådana här filmer, även är han en av de bästa regissörerna någonsin enligt mig. Grejen är inte att han filmar värdelösa saker - han filmar värdelösa saker och gör de intressanta. Inledningsscenen i Satantango är magisk.
En färgfilm med hans tempo skulle helt enkelt inte passa, mörkret och det svarta skulle inte lysa igenom så som det gör nu. Hans filmer är bland de vackraste som finns, en total fröjd för ögat, det svartvita är briljant.
Nu, Lucio Fulcis The Psychic senare, The strange vice of Mrs Wardh
