Diskbråck i ländryggen. Någon som har erfarenhet av Seppo?

Det ska jag absolut göra

Sånt här blir jag så väldigt nyiken på. För det första, fantastiskt kul att läsa att du blev så mycket bättre! Nu kommer en massa frågor
Blev du opererad av en av dom större privata ryggklinikerna eller på ett vanligt sjukhus? Är du helt återställd idag och fungerar precis som innan ditt diskbråck? Fick du någon typ av negativ reaktion alldeles efter operationen? Tänkte på om du fick mer värk i ryggen eller om du blev stelare? Hur lång tid blev du sjukskriven innan du kunde börja jobba igen fullt ut?

Fick diskbråck 2010 som jag ej opererade. Smärtan i benet klingade av efter ca 8-10 veckor. Har styrketränat i massa år, men fick då sluta med vissa övningar, typ marklyft och benböj. Förutom minskad kraft i vänster ben har jag inte haft några besvär fram till detta år. Har alltså kunnat åka skidor, jogga, gymma spela fotboll etc.

Återfick symptomen 2014, men denna gång var smärtan ännu värre och jag tjatade återigen till mig en MR-röntgen. Diskbråck samma ställe som tidigare (L5-S1). Efter ca 10 veckor utan att smärtan började avta så blev opererad på ryggkliniken i strängnäs. De utför ju bara olika ryggoperationer och är verkligen proffs på det dom gör. Jag är supernöjd med vistelsen där.

Operationen tog ca 60 minuter. Som jag skrev tidigare så var ischiassmärtan helt borta när jag vaknade, vilket kändes som ett mirakel. Jag hade inga problem med ryggvärk innan och jag har inte fått det efter operationen, förutom ett par dagar med sårsmärta/stelhet runt ingånghålet och dess muskler, som jag förmodar att operatören dragit i för att komma åt diskarna. Men denna värk är helt och hållet uthärdlig för man vet att den försvinner efter ett par dagar. Känns ungefär som en rejäl lårkaka (om du fått det någon gång) men i ryggen. Efter någon vecka kan man börja rehabträna efter sjukgymnastens instruktioner. Var sjukskriven sammanlagt ca 6 veckor.

Jag var så påverkad av smärtan och framför allt alla sociala begränsningar, typ inte kunna äta mat sittandes, inte gå på fester, bio, pub, umgås med vänner osv på 10 veckor. Fick t.om planera toabesök så jag hade maxat pillren innan.

Allt detta försvann efter 60 minuter ! Jag skulle lätt göra om operationen, det finns tydligen 5-10 % risk att återfå diskbråck, oavsett om man opererat eller att det "läkt" ut.

När man hör om sånt här börjar man ju tänka på varför man överhuvudtaget ens tvekar på en operation. Om allt går som det ska så slipper man ju en väldig massa lidande. Risken att man får ett nytt diskbråck har man ju också om man väljer att inte operera sig, men skulle man bli av med smärtan så har man ju helt klart mycket större möjlighet att träna upp ryggen mer. Bara senaste veckan har allting blivit mycket sämre så det lutar mer och mer nu mot operation. Har fått tid på sjukhuset i Sundsvall om 2 veckor för att prata och diskutera med han som opererar. Men jag har inte alls blivit bra bemött de 2 gånger jag varit där tidigare, iofs var det med 2 andra personer. Men ändå så känner man inte fullt förtroende för dom. Och dom vägrar att skicka en vidare till spinecenter eller strängnäs. Så endera får man "chansa" och operera sig i Sundsvall ändå, eller pynta upp 50.000:- eller vad det kostar att operera sig. Fast å andra sidan, skulle en operation bli lika lyckad som din blev så är 50k småpengar i sammanhanget.

För några år sedan var statistiken för diskbråcksop inte så där väldigt glädjande. 50 % blev bättre, 50 % ingen skillnad eller sämre. Hur stor andel sämre vet jag inte. Men tekniken har säkerligen gått framåt sen dess.

Det har även gjorts studier på placeboeffekten av diskbråcksoperationer, många blev bra trots att det enda de fått var ett hopsytt snitt och man inget rört i ryggen.

Fråga noga ut läkaren om hur statistiken ser ut idag. Det förs nationella register på operationer inom ortopedin, om jag inte helt är ute och cyklar.

Jag, som har blivit opererad för diverse bra många gånger, hävdar ändå att oskuret är bäst. Det är nämast ett valspråk för min smärtläkare. (Han hjälper mig bl a försöka lindra den nervskada jag fick efter en operation.)

Finns någon annan väg att ta än operation, testa detta först, det skulle jag gjort. Att jag tänker så, beror säkert på det blivit komplikationer efter ett par av mina operationer.

Idag är statistiken för en lyckad diskbråcksoperation i ländryggen runt 90 %. Dvs inga försämringar, sårinfektioner eller liknande. Det uppger alla stora sjukhus/landsting som genomför dessa operationer.

Ingen aning hur statistiken ser ut med diskbråck i nacken, spinal stenos eller steloperationer mm, men "vanligt" diskbråck i ländrygg där man endast har smärta i ben, är den operation där allra flest patienter upplever direkt skillnad till det bättre efter operation.

Som ortopeden uttryckte sig vid min bedömning: "du behöver inte oroa dig för att bli förlamad, de nerverna slutar ovanför där jag går in i ryggen"

Om du endast har smärtor i ben, skulle jag direkt välja att operera mig. Smärtan är borta när du vaknar.

Det har verkligen gått framåt! En utmärkt statistik numera, tekniken måtte ha ändrats. På 80-talet var den så dålig att man avrådde diskbråcksoperation, om man inte hade så ont att man bara låg och vred sig i smärta eller blev inkontinent.

Konstigt att det inte görs på alla dem som prövat allt och inte blivit bra. En f d granne till mig avrådde ortopeden operation runt 2010, men det kanske är åldern, hon var över 60. Fick gå i förtid pga ryggen.


Edit: PS Jag har också diskuterat endast ländrygg.

Har smärta både i rygg och ner i benet. Tidigare har alltid ryggsmärtan varit det värsta, men senaste tiden har benet blivit mycket värre så i dagsläget skulle jag säga att det är 50/50 vart man har mest ont. Problemet är ju att man blivit nästintill sängliggande när man får så här ont i benet, det är närapå omöjligt att gå. Man har fått dubbla budskap av olika läkare när det gäller smärtan i ryggen. Vissa säger att man blir av med värk både i rygg och ben när man opereras, medans andra säger att det bara är strålning ut i benet som försvinner. Ryggvärken ska ha att göra med att man är dåligt tränad i ryggen så att musklerna inte orkar bära upp. Man blir helt jävla snurrig när varje läkare har sin egen teori.

Nej, det här är förbanne mig inte lätt, har varit i karusellen själv.

Vore jag i dina kläder skulle jag spilla ut alla tankar och funderingar vid ortopedbesöket. Om läkaren vill operera, be om en second opinion. Det har man rätt till när det gäller stora operationer.

Innan min operation läste jag igenom det mesta som går att hitta om diskbråck i ländrygg. Talade också med tre olika ortopeder. Min uppfattning att en diskbråcksoperation i ländrygg anses vara en icke riskfylld operation (om man inte har andra sjukdomar eller är gammal och skör).

Om ryggvärken så skriver Art Clinic "Har du haft ont i ryggen innan operationen försvinner dessa smärtor inte i större utsträckning när du opereras för diskbråck. Det är 50 % risk att du fortfarande har ont i ryggen efter operationen"

Spine Center skriver "Om Du har ryggsmärta kan även den minska efter operationen"

Ryggklinikerna vill nog inte garantera något gällande smärta i själva ryggen, då det nog är svårt att avgöra varifrån smärtan kommer. Det är enklare att diagnotisera benvärken.
Det var därför jag tidigare skrev att om man endast har bensmärtor så skulle jag lätt göra om operationen. I ditt fall så lär du bli av med benvärken iallafall och eventuellt minskad värk i rygg. Kanske kan du då koncentrera dig på träning av rygg och bål om själva diskbråcket åtgärdas.

Skulle chansen vara ungefär 50% på att man efter en operation blir av med ryggvärken, eller bli mycket bättre, så är ju det ändå väldigt bra odds. Som du säger Mats Lind så har man ju då större möjlighet att rehabilitera sig.
Jag var i kontakt med Seppo och jag bokade en tid hos honom för att prova och se vad det ger. Även om det bara blir lite bättre så man klarar sig fram tills man ska till sjukhuset nästa vecka skulle jag vara jättenöjd. Vaknade imorse med en rygg som såg ut som en ostkrok och har bara kunnat smyga mig ut ur sängen in till tv-rummet. Det gör så in i h-vete ont bara man lyfter lite lätt på foten. Har inga avlastningsövningar alls när man känner sig så här, det enda som är drägligt är att ligga rakt upp och ner i sängen eller på golvet. McKenzie övningarna som fungerat kalas tidigare är omöjliga att göra. Man börjar bli snuskigt less på det här..

Hur har det gått ?