Intressant där med jämförelsen mellan Sverige och Tysklands sjukvårdssystem.
Det svenska socialförsäkringssystemet och barnomsorgssystemet är ju väldigt beteendemanipulativt, det har naturligtvis inget med någon samhällsekonomisk lönsamhet att göra, utan t ex dagis subventioneras ju av ideologiska skäl för att skapa incitament till visst beteende.
På mises.se finns en del bra artiklar i ämnet, t ex denna:
Citat:
Att så är fallet (alltså, att tjänsten är fattigdomsbringande) kan inses om man betänker att för att en vara/tjänst ska bidra till högre välstånd hos befolkningen måste den ha ett värde för nämnda grupp som överstiger produktionskostnaden.
Att barnomsorgen inte erbjuder ett så högt värde kan inses om man gör tankeexperimentet att tjänsten utdebiterades till produktionskostnaden (ca 14000 kr i månaden per barn) varefter man frågar sig hur många som skulle köpa till det priset.
Att skattesubventioner inte löser detta nytta-kontra-kostnadsproblem inses förhoppningsvis också; det är ju de (subventionerna) som, i kombination med vårt principvidriga skattesystem, realiserar förlusterna!
http://www.mises.se/2011/09/15/hur-beteendemanipulativ-far-staten-bli/
Om kostnaden för en dagisplats:
Citat:
Mot bakgrund av att ett förskolebarn kostar 110 000 kronor om året i snitt, skulle ett föräldrapar med två barn i förskolan behöva tjäna drygt en halv miljon kronor om året vardera för att täcka kostnaden.
– Hela 92 procent av kostnaden för varje dagisplats utgörs av subventioner. Skulle dessa två föräldrar betala hela kostnaden för två barn skulle de alltså behöva en inkomst på 40 000 kronor i månaden, säger Mikael Oscarsson (KD), som tagit initiativ till utredningen.
http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/04/28/Dagisplats-kostar-en-halv-miljon-per-ar/
I övrigt kul det där om vem som får köpa en sommarstuga i Tyskland, kändes som en passning till oss som i den frågan trakasserat Bananrepublikan.