Citat:
Tack så hemskt mycket, den biten hade jag missat. Booli vill verkligen vara bäst.
http://www.booli.se/bostad/parhus/palsjo/sofierovagen+4b/1459047
Citat:
Jo, det är något sjukt med det där. Man kan som du säger undra för vems skull man då lever sitt liv. Det är lite vad jag tänkte men var för trött att formulera i går kväll om "romantisk" stil. Man kan förstå att en 8-åring vill leva ut fantasier om princessliv. Det blir mer beklämmande om man är 58 och försöker iscensätta en konstruerad romantisk värld. Å andra sidan så får man ju göra som man vill, varför ska vi störa oss? Jovisst. Dom flesta hem är ju inte särskilt genomtänkta, och livet levs ju alltid i nåt sorts ordnat vansinne. Vi har varit inne på den diskussionen förut. Arkitekter kan rita ett hus, men livet levs i ett hem. Det är alltså skillnad på begreppet hus och begreppet hem. Och alla hus är inte gjorda för att leva i. Dvs, oavsett hur snygga och prydliga dom är, så kan dom aldrig bli ett riktigt hem.
Och jag har lite svårt för folk som lever så pass genomtänkta liv som det där exemplet. Det betyder bara att dom lever för nån annan. Dom där lever inte för sig själva, utan för sina presumptiva kunder. Inredningen ser ju verkligen ut som en butik. Som jag sa, dom lever som om Residence alltid kunde komma på oväntat besök. Och man ser att dom alltid har den tanken i bakhuvudet. Det är alltså inte ett hem i egentlig mening, utan mer en uppställd butiksyta. Precis som viss arkitektur inte går att bo i, utan påminner mer om någon sorts tredimensionell skulptur. Du kan gå igenom den, och vara där och röra dig där, men du kan inte bo i den.
Den där inredningen är inte ett hem, utan någons våta dröm om hur ett hem ska vara. En sorts idealbild över idealhem, en föreställning om hur dom tror att livet levs, eller iallafall borde levas. Det påminner lite om hur kungligheterna förritiden byggde ideallantgårdar i sina slottsträdgårdar. Så att dom kunde ge sig ut och leva nåt sorts idealiskt fåraherdeliv på eftermiddagarna. En sorts setting för en föreställning om hur man tror det går till i den riktiga världen.
Och det som gör så ont är naturligtvis hur verklighetsfrämmande dom där lekarna är, skillnaden mellan det drömda livet och det verkliga livet. Dom där kunde lika gärna bo på månen, så världsfrånvända dom är.
Och jag har lite svårt för folk som lever så pass genomtänkta liv som det där exemplet. Det betyder bara att dom lever för nån annan. Dom där lever inte för sig själva, utan för sina presumptiva kunder. Inredningen ser ju verkligen ut som en butik. Som jag sa, dom lever som om Residence alltid kunde komma på oväntat besök. Och man ser att dom alltid har den tanken i bakhuvudet. Det är alltså inte ett hem i egentlig mening, utan mer en uppställd butiksyta. Precis som viss arkitektur inte går att bo i, utan påminner mer om någon sorts tredimensionell skulptur. Du kan gå igenom den, och vara där och röra dig där, men du kan inte bo i den.
Den där inredningen är inte ett hem, utan någons våta dröm om hur ett hem ska vara. En sorts idealbild över idealhem, en föreställning om hur dom tror att livet levs, eller iallafall borde levas. Det påminner lite om hur kungligheterna förritiden byggde ideallantgårdar i sina slottsträdgårdar. Så att dom kunde ge sig ut och leva nåt sorts idealiskt fåraherdeliv på eftermiddagarna. En sorts setting för en föreställning om hur man tror det går till i den riktiga världen.
Och det som gör så ont är naturligtvis hur verklighetsfrämmande dom där lekarna är, skillnaden mellan det drömda livet och det verkliga livet. Dom där kunde lika gärna bo på månen, så världsfrånvända dom är.
En del i det hela tror jag kan vara att det helt enkelt är ett intresse man uppslukas av. Om du är den typen som uppslukas av en hobby så spelar det kanske inte så stor roll om intresset är att bygga tågbanor, samla tomtar eller att renovera veteranbilar? Du älskar din hobby, du blir bättre och bättre på den och hittar alltid nya små utmaningar. Efter ett antal år så står du där med en trädgård där alla buskar är formklippa som fåglar, ett hus fyllt av tomtar eller ett varmgarage som är lika stort som huset (men det behövs mindre boyta nu när frun har flyttat ut.) Det kanske egentligen är vägen dit och inte målet som är grejen ibland?
Husbyggande och heminredning kan nog bli ett specialintresse. Och ser man på Hemnet och Husdrömmar så verkar resultatet ofta bli att familjen som skulle bo där inte vill bo tillsammans längre.
Och själv lägger man en massa tid av sitt liv på hemnetsurfing och att se inrednings- bygg- och renoveringsprogram. Timmar man kunde spenderat på att snygga till sitt eget hem. Frågan är vem som är mest sjuk i huvudet. Jag har ingen BBC-kanal i mitt standardutbud, har saknat det för engelsmännen producerar ju obscena mängder av min verklighetsflykt.
EDIT: fast man tycker synd om (den eventuella) familjen - oavsett om det är Pantonemannen eller Shabby Chic-tanten. Oskyldiga barn som får bo i ett show rom.
__________________
Senast redigerad av TigerKid 2014-05-08 kl. 08:09.
Senast redigerad av TigerKid 2014-05-08 kl. 08:09.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera