Jag känner mig väldigt ensam i väntan på min man.
Sökte via webben: 8/10 2014
Intervju: 5/11 2014
Handläggare: 20/12
Resa till min man tillsammans med 2 av mina vänner: 7-21/1 2014
Tiden går, hör ingenting från handläggaren eller migrationsverket. Handläggaren är förstås omöjlig att få tag på via telefon, tillslut svarar hon på mina mail samma visa som ni andra fått höra....blablabla, jag kommer inte kunna titta på ärendet för i höst 2014. Efter att mina mail inte kommer fram till handläggaren (unknown-name), ringer jag migrationsverket och det visar sig att en annan handläggare har tagit över (troligtvis har den första slutat eller gått in i vägen). Mailade den nya handläggaren och samma visa igen 11 månader....blabla.
Ansökan ligger i Örebro.
Min man befinner sig i Ghana och väntar. Efter att ha läst era inlägg så förstår jag att vi som väntar på någon från Afrika kommer att få vänta 11 månader eller mer, godtyckligt så att det skriker om det. I Sverige behandlas inte alla människor lika (fast det visste jag ju redan, dumma jag). Med detta menar jag inte att ni som fick vänta kort tid inte ska känna lycka för det, men skänk oss andra en tanke ibland