Citat:
"När Aftonbladet frågar pappan om de uppgifter som förekommer om att Yara befunnit sig i Sverige redan under sensommaren 2012 säger han att det inte stämmer.
- Hon hade aldrig varit i Sverige före 2013. Jag förstår inte varför någon påstår det. Det är lögn."
www.aftonbladet.se/nyheter/article18828497.ab
Han såg blåmärken och blåtiror på Yara när de pratade med varandra via Skype. Han försökte fråga ut henne var de kom från, och varken han eller hustrun trodde på förklaringarna om att hon "ramlat i skolan". De fick till ett möte med en person på Yaras skola via Skype, Mohammed al-Najjar tror att det var rektorn de fick prata med.
– Jag frågade rektorn om såren och blåmärkena, om hon blivit slagen av någon under skoltid, men vi fick svaret att hon hade det bra i skolan. Både jag och min fru kände att något inte stämde. Min fru var utom sig av oro efter att ha sett hur Yara såg ut.
Att dottern kan ha farit illa hemma hos släktingarna var en tanke som inte gick att riktigt få in, menar han.
– Vi litade på dem. Visst är han (31-åringen) ung, visst kan man göra fel, men jag kände honom, jag kunde aldrig tro att han skulle...
Pappans röst brister flera gånger under samtalet med Aftonbladet.
Han är utom sig av sorg.
Han är frustrerad och förbannad och vet inte var han ska rikta känslorna.
Han klandrar sig själv ("hur kunde jag lämna min dotter?"), men han klandrar också svenska myndigheter. Detaljerna i orosanmälningarna har kommit till hans kännedom först nu, säger han.
- Hon hade aldrig varit i Sverige före 2013. Jag förstår inte varför någon påstår det. Det är lögn."
www.aftonbladet.se/nyheter/article18828497.ab
Han såg blåmärken och blåtiror på Yara när de pratade med varandra via Skype. Han försökte fråga ut henne var de kom från, och varken han eller hustrun trodde på förklaringarna om att hon "ramlat i skolan". De fick till ett möte med en person på Yaras skola via Skype, Mohammed al-Najjar tror att det var rektorn de fick prata med.
– Jag frågade rektorn om såren och blåmärkena, om hon blivit slagen av någon under skoltid, men vi fick svaret att hon hade det bra i skolan. Både jag och min fru kände att något inte stämde. Min fru var utom sig av oro efter att ha sett hur Yara såg ut.
Att dottern kan ha farit illa hemma hos släktingarna var en tanke som inte gick att riktigt få in, menar han.
– Vi litade på dem. Visst är han (31-åringen) ung, visst kan man göra fel, men jag kände honom, jag kunde aldrig tro att han skulle...
Pappans röst brister flera gånger under samtalet med Aftonbladet.
Han är utom sig av sorg.
Han är frustrerad och förbannad och vet inte var han ska rikta känslorna.
Han klandrar sig själv ("hur kunde jag lämna min dotter?"), men han klandrar också svenska myndigheter. Detaljerna i orosanmälningarna har kommit till hans kännedom först nu, säger han.
...och..? Det är inte första gången utrikes människor gråter ut i svensk media och inte sista gången svenska "samhället" skall stå som syndabockar för något som man som förälder är ytterst ansvarig till. Du får förlåta att jag låter cynisk, men det har gått inflation i detta daltande, tyvärr. Allt är skolans fel, polisens fel, socialens fel, "samhällets" fel.. det står mig upp i halsen!!
Det är möjligt att människor från andra kulturer inte tycker det är konstigt att skicka en småunge runt halva jordklotet under ytterst betänksamma omständigheter, men JAG hade hellre lagt mig framför ett tåg än utsätta min dotter för något liknande!! Och det gör inte min kultur och mina värderingar sämre än dina!
)