2014-04-27, 23:23
  #1
Medlem
Rubberstamps avatar
Jag söker bra böcker som utvecklar och plockar isär det vänstervridna strukturtänket som genomsyrar den politiska debatten till stor del i dagens Sverige.

Jag funderar på att ta mig an Multiculturalism and the Politics of Guilt skriven av Paul Edward Gottfried men jag är inte helt säker på att det är vad jag söker.

Fler tips önskas!
__________________
Senast redigerad av Rubberstamp 2014-04-27 kl. 23:41.
Citera
2014-04-27, 23:32
  #2
Medlem
"Böcker som kritserar marxism" så länkar du till en bok om mångkultur?
Citera
2014-04-27, 23:39
  #3
Medlem
Rubberstamps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BrotherMouzone
"Böcker som kritserar marxism" så länkar du till en bok om mångkultur?
Är det helt fel eller?

Kommunismen är beroende av att man söndrar det homogena traditionella samhället, överger nationell sammanhållning för klasskamp.

Marxismen har för övrigt väldigt mycket gemensamt med kulturmarxismen - vilken i sin tur är synonym med den moderna feminismen i många avseenden.

Men jag kanske blandar äpplen och päron - vad vet jag. För mig är dessa ideologier som grundar sig i olika teorier om förtryckande strukturer väldigt lika varandra.

EDIT: ändrade rubriken lite. Jag är främst intresserad av kritik mot den feministiska analysen av förtryckande strukturer, men eftersom jag tänker mig att utbudet på detta är ganska smalt läser jag hellre något lite mer övergripande som också inriktar sig på kulturmarxism och renodlad marxism.
__________________
Senast redigerad av Rubberstamp 2014-04-27 kl. 23:43.
Citera
2014-04-28, 00:24
  #4
Medlem
Engelskas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rubberstamp
EDIT: ändrade rubriken lite. Jag är främst intresserad av kritik mot den feministiska analysen av förtryckande strukturer, men eftersom jag tänker mig att utbudet på detta är ganska smalt läser jag hellre något lite mer övergripande som också inriktar sig på kulturmarxism och renodlad marxism.

Läs sociologisk teori som betonar "agency" framför "structure". De flesta som skriver om "agency", dvs individers möjligheter att bryta mot strukturer eller handla själva utifrån sina egna tankar och resonemang, är däremot vänster också. Precis som de flesta akademiker som skriver om konsumtionens emancipatoriska roll för individer och grupper också är vänster. Det finns massor med vänsterakademiker som skriver om hur fantastiskt reklam är -- det beror liksom vilken tradition man tillhör.

Men vad är det du letar efter? Är det tendentiös "nu jävlar ska jag slita sönder ett helt teoretiskt fält, ideologi, whatever"-verk eller är det ett mer nyanserat angrepp på marxistisk och feministisk teori du är ute efter?
Citera
2014-04-28, 03:03
  #5
Medlem
Spackelackans avatar
Gamle Adolf skrev visst en bok som väl täcker in ämnet. Mein Kampf heter den.
Citera
2014-04-28, 09:12
  #6
Medlem
lampross avatar
The Culture of Critique av Kevin MacDonald. På svenska som Kritikkulturen.
Citera
2014-04-28, 13:19
  #7
Medlem
Carobnjaks avatar
Kolla in Elitfeministerna av Susana Popova.

Förresten postar du fel. Vi har en "jag söker bok"-tråd.
Citera
2014-05-06, 22:17
  #8
Medlem
Rubberstamps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Engelska
Läs sociologisk teori som betonar "agency" framför "structure". De flesta som skriver om "agency", dvs individers möjligheter att bryta mot strukturer eller handla själva utifrån sina egna tankar och resonemang, är däremot vänster också. Precis som de flesta akademiker som skriver om konsumtionens emancipatoriska roll för individer och grupper också är vänster. Det finns massor med vänsterakademiker som skriver om hur fantastiskt reklam är -- det beror liksom vilken tradition man tillhör.

Men vad är det du letar efter? Är det tendentiös "nu jävlar ska jag slita sönder ett helt teoretiskt fält, ideologi, whatever"-verk eller är det ett mer nyanserat angrepp på marxistisk och feministisk teori du är ute efter?
Jag vill förstå tänket samtidigt som jag vill kunna redogöra för varför det är felaktigt eller bristfälligt.

Det är ju just vänstern jag letar efter kritik mot så annan vänsterinriktad litteratur är inte rätt.

Som jag förstår det bygger hela det feministiska tänket på postmodern strukturalism. Jag vill förstå strukturalistisk teori, samtidigt som jag vill kunna kritisera den.
Citera
2014-05-06, 23:30
  #9
Medlem
Rubberstamps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Carobnjak
Kolla in Elitfeministerna av Susana Popova.

Förresten postar du fel. Vi har en "jag söker bok"-tråd.
Verkar lovande, blir nog att läsa.
Citera
2014-05-07, 07:34
  #10
Medlem
Engelskas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rubberstamp
Det är ju just vänstern jag letar efter kritik mot så annan vänsterinriktad litteratur är inte rätt.

Fast de som skrivit som mest mot struktur-tänket inom akademin är ju också vänster och gör det ofta utifrån ett vänsterperspektiv.

Citat:
Som jag förstår det bygger hela det feministiska tänket på postmodern strukturalism. Jag vill förstå strukturalistisk teori, samtidigt som jag vill kunna kritisera den.

Postmodern strukturalism? Är det poststrukturalism du tänker på?

I varje fall så är inte strukturalism detsamma som teorier om struktur i samhällsforskningen. Strukturalism är en slags teoribildning -- om än inte organiserad -- som uppkom i slutet av 50-talet i Frankrike som grundar sig på lingvisten Ferdinand de Saussures teorier om tecken och språk (du kan läsa hans Kurs i allmän lingvistik) där språkliga tecken, exempelvis träd är arbiträra till det de betecknar, dvs ett fysisk träd eller det mentala konceptet träd -- detta gäller förstås inte för onomatopoetiska ord eller tecken som exempelvis pilar som pekar åt en viss riktning. Poängen med hans teorier är att språket är en struktur där ord och meningar får sin betydelse i förhållande till varandra (du vet att ett "träd" är ett träd pga att det inte är en katt, en hund, en sten etc). Ur de Saussures semiologi (=teckenlära) så lade socialantropologen Claude Lévi-Strauss grunden för det som kom att bli "strukturalism"; han tillämpa de Saussures teorier om språket till kulturer och mänskliga handlingar, världsbilder och ritualer. För de Saussure blev kulturen och den sociala världen ett slags språk, ett kommunikationsmedel (och detta stämmer även för andra strukturalister såsom Roland Barthes exempelvis). Strukturalisterna -- liksom poststrukturalisterna senare -- var inte intresserade av huruvida någonting var sant (exempelvis om en indianstams idé om hur världen skapades stämmer eller ej) eller falskt utan hur det fungerade i strukturen; hur det gjorde världen, för de som var del av strukturen, mer begriplig och relevant. Enligt Lévi-Strauss så kännetecknas alla mänskliga kulturer av att de strukturerar sitt tänkande och att detta tar sig i uttryck genom språket (hans bok Det vilda tänkandet handlar bl a om det). Detta fick senare kritik, bl a från intellektuella som kallats för poststrukturalister/postmodernister som Jacques Derrida och Michel Foucault, som bl a menade att strukturalismen var alldeles för ytlig (Foucault) och inte grävde djupare (detta kan du läsa om i Foucaults Vetandets arkeologi) vilket gjorde analysen bristfällig.

Men det struktur du tänker på är nog inte strukturalism utan snarare det sedvanliga begreppet som använts inom sociologin sedan sociologins födelse. Max Weber -- en av de som tillsammans med bland annat Marx och Durkheim lade grunden för sociologin -- var metodologisk individualist (inte vänster var han heller) och såg på sociala fenomen så här: Individ --> sociala fenomen, till skillnad från metodologisk kollektivism (Durkheim mfl.): Sociala fenomen --> individer (alltså, det ena perspektivet talar om hur individer skapar sociala fenomen genom sina val medan det andra talar om hur sociala fenomen skapar individer och deras val). Givetvis, i varje fall så brukar det låta idag, är detta en falsk dikotomi. Troligtvis är det inte antingen aktör eller struktur utan snarare aktör och struktur i en sorts växelverkan. Men om du är intresserad av Max Webers syn på individens roll i sociala fenomen så kan du läsa hans Den protestantiska etiken och kapitalismens anda samt Ekonomi och samhälle I-III där det finns kritik mot kollektivismen i samhällsforskningen. Överlag så tycker jag du borde ta dig en titt på introduktionsböcker i socialvetenskaplig teori; de som kan rekommenderas där är Sociologi av Anthony Giddens samt Kapital, rationalitet och social sammanhållning och Moderna samhällsteorier av Per Månson mfl.

Du får komma ihåg, Rubberstamp, att de som kritiserat feminismen och feminister som mest är feministerna själva. En bok som innehåller kritik mot feminister som anser att kvinnotidningar enbart befäster patriarkala ideal och att det är oroväckande hur kvinnor lamslås av kvinnlig populärkultur är Joke Hermes Reading Women's Magazines. Om du frågar mig så är det bästa sättet, för att undvika halmdockor, att läsa de teorier och arbeten som ligger till grund för ett visst sorts perspektiv, låt oss säga strukturperspektivet, och själv bestämma sig för vad som är fel i teorierna. I bland, eller i många fall, så handlar det om rena axiomatiska skillnader där man helt enkelt inte är överens om vilka axiom man ska utgå ifrån i viss forskning. Och då blir det helt enkelt bara två olika läger. Vad som är viktigt att komma ihåg, kan jag tycka, är också att politiska agitatorer ofta hämtar inspiration från akademin från väldigt många olika håll och struntar i om dessa teorier är motsägelsefulla eller inte. Ta exempelvis det faktum att många svenska feminister låter sig inspireras av queerteori och radikalfeministisk teori; det blir en hopplös blandning av å ena sidan vara emot sexuella normer och hur de förtrycker kvinnor och sexuella minoriteter och å ena sidan anse att sexköpare är monster som ska hängas och sexsäljare (bara kvinnor) är alltid förtryckta och inte vet sitt eget bästa. Queerteori var ju från början en stark kritik mot feminismen men i Sverige så verkar queerteori och radikalfeminism gå hand i hand (bland twitterfolket i alla fall).
Citera
2014-05-07, 11:10
  #11
Medlem
Rubberstamps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Engelska
Fast de som skrivit som mest mot struktur-tänket inom akademin är ju också vänster och gör det ofta utifrån ett vänsterperspektiv.

Postmodern strukturalism? Är det poststrukturalism du tänker på?

I varje fall så är inte strukturalism detsamma som teorier om struktur i samhällsforskningen. Strukturalism är en slags teoribildning -- om än inte organiserad -- som uppkom i slutet av 50-talet i Frankrike som grundar sig på lingvisten Ferdinand de Saussures teorier om tecken och språk (du kan läsa hans Kurs i allmän lingvistik) där språkliga tecken, exempelvis träd är arbiträra till det de betecknar, dvs ett fysisk träd eller det mentala konceptet träd -- detta gäller förstås inte för onomatopoetiska ord eller tecken som exempelvis pilar som pekar åt en viss riktning. Poängen med hans teorier är att språket är en struktur där ord och meningar får sin betydelse i förhållande till varandra (du vet att ett "träd" är ett träd pga att det inte är en katt, en hund, en sten etc). Ur de Saussures semiologi (=teckenlära) så lade socialantropologen Claude Lévi-Strauss grunden för det som kom att bli "strukturalism"; han tillämpa de Saussures teorier om språket till kulturer och mänskliga handlingar, världsbilder och ritualer. För de Saussure blev kulturen och den sociala världen ett slags språk, ett kommunikationsmedel (och detta stämmer även för andra strukturalister såsom Roland Barthes exempelvis). Strukturalisterna -- liksom poststrukturalisterna senare -- var inte intresserade av huruvida någonting var sant (exempelvis om en indianstams idé om hur världen skapades stämmer eller ej) eller falskt utan hur det fungerade i strukturen; hur det gjorde världen, för de som var del av strukturen, mer begriplig och relevant. Enligt Lévi-Strauss så kännetecknas alla mänskliga kulturer av att de strukturerar sitt tänkande och att detta tar sig i uttryck genom språket (hans bok Det vilda tänkandet handlar bl a om det). Detta fick senare kritik, bl a från intellektuella som kallats för poststrukturalister/postmodernister som Jacques Derrida och Michel Foucault, som bl a menade att strukturalismen var alldeles för ytlig (Foucault) och inte grävde djupare (detta kan du läsa om i Foucaults Vetandets arkeologi) vilket gjorde analysen bristfällig.

Men det struktur du tänker på är nog inte strukturalism utan snarare det sedvanliga begreppet som använts inom sociologin sedan sociologins födelse. Max Weber -- en av de som tillsammans med bland annat Marx och Durkheim lade grunden för sociologin -- var metodologisk individualist (inte vänster var han heller) och såg på sociala fenomen så här: Individ --> sociala fenomen, till skillnad från metodologisk kollektivism (Durkheim mfl.): Sociala fenomen --> individer (alltså, det ena perspektivet talar om hur individer skapar sociala fenomen genom sina val medan det andra talar om hur sociala fenomen skapar individer och deras val). Givetvis, i varje fall så brukar det låta idag, är detta en falsk dikotomi. Troligtvis är det inte antingen aktör eller struktur utan snarare aktör och struktur i en sorts växelverkan. Men om du är intresserad av Max Webers syn på individens roll i sociala fenomen så kan du läsa hans Den protestantiska etiken och kapitalismens anda samt Ekonomi och samhälle I-III där det finns kritik mot kollektivismen i samhällsforskningen. Överlag så tycker jag du borde ta dig en titt på introduktionsböcker i socialvetenskaplig teori; de som kan rekommenderas där är Sociologi av Anthony Giddens samt Kapital, rationalitet och social sammanhållning och Moderna samhällsteorier av Per Månson mfl.

Du får komma ihåg, Rubberstamp, att de som kritiserat feminismen och feminister som mest är feministerna själva. En bok som innehåller kritik mot feminister som anser att kvinnotidningar enbart befäster patriarkala ideal och att det är oroväckande hur kvinnor lamslås av kvinnlig populärkultur är Joke Hermes Reading Women's Magazines. Om du frågar mig så är det bästa sättet, för att undvika halmdockor, att läsa de teorier och arbeten som ligger till grund för ett visst sorts perspektiv, låt oss säga strukturperspektivet, och själv bestämma sig för vad som är fel i teorierna. I bland, eller i många fall, så handlar det om rena axiomatiska skillnader där man helt enkelt inte är överens om vilka axiom man ska utgå ifrån i viss forskning. Och då blir det helt enkelt bara två olika läger. Vad som är viktigt att komma ihåg, kan jag tycka, är också att politiska agitatorer ofta hämtar inspiration från akademin från väldigt många olika håll och struntar i om dessa teorier är motsägelsefulla eller inte. Ta exempelvis det faktum att många svenska feminister låter sig inspireras av queerteori och radikalfeministisk teori; det blir en hopplös blandning av å ena sidan vara emot sexuella normer och hur de förtrycker kvinnor och sexuella minoriteter och å ena sidan anse att sexköpare är monster som ska hängas och sexsäljare (bara kvinnor) är alltid förtryckta och inte vet sitt eget bästa. Queerteori var ju från början en stark kritik mot feminismen men i Sverige så verkar queerteori och radikalfeminism gå hand i hand (bland twitterfolket i alla fall).
Tack för ett väldigt bra inlägg.

Hoppas jag inte gör dig besviken med mitt ganska korta svar. Jag kommer definitivt att titta närmare på den litteratur du rekommenderat. Tolka inte mitt svar som jag bara skummat ditt inlägg för det har jag inte.

Hur som helst. Min bild är att dessa feminister, genusvetare, poststrukturalister eller vad man kallar det inte utgår ifrån några vetenskapliga principer öht i sin "forskning". Förutsatt att jag inte misstolkar vad Chomsky (som är tämligen vänster, jag vet) syftar på i detta citat är det ungefär den typen av kritik jag själv tänker mig är mest relevant:

"Seriously, what are the principles of their theories, on what evidence are they based, what do they explain that wasn't already obvious, etc? These are fair requests for anyone to make. If they can't be met, then I'd suggest recourse to Hume's advice in similar circumstances: to the flames"

Feminister framhäver gärna sin världsbild som något faktabaserat vem som helst skulle känna till om man bara tog sig tid att forska på området. När det i själva verket (enligt mig) inte stämmer. Jag vill till att börja med förstå exakt vad det är deras idéer om patriarkat, könsmaktsordning, strukturellt förtryck mot kvinnor som tar sig uttryck i, enligt mig, harmlösa företeelser såsom att man använder könsbestämda pronomen istället för könsneutrala. osv. grundar sig på. Därefter vill jag kunna redogöra för varför deras världsbild till stor del grundar sig i en massa antaganden och förvirrande motsägelser.

Jag tror att det bästa är att börja med en bok som ger en bra sammanfattning av den poststrukturalistiska teorin. Vilken sådan skulle du rekommendera?
__________________
Senast redigerad av Rubberstamp 2014-05-07 kl. 11:24.
Citera
2014-05-07, 13:21
  #12
Medlem
Carobnjaks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Rubberstamp
Tack för ett väldigt bra inlägg.

Hoppas jag inte gör dig besviken med mitt ganska korta svar. Jag kommer definitivt att titta närmare på den litteratur du rekommenderat. Tolka inte mitt svar som jag bara skummat ditt inlägg för det har jag inte.

Hur som helst. Min bild är att dessa feminister, genusvetare, poststrukturalister eller vad man kallar det inte utgår ifrån några vetenskapliga principer öht i sin "forskning". Förutsatt att jag inte misstolkar vad Chomsky (som är tämligen vänster, jag vet) syftar på i detta citat är det ungefär den typen av kritik jag själv tänker mig är mest relevant:

"Seriously, what are the principles of their theories, on what evidence are they based, what do they explain that wasn't already obvious, etc? These are fair requests for anyone to make. If they can't be met, then I'd suggest recourse to Hume's advice in similar circumstances: to the flames"

Feminister framhäver gärna sin världsbild som något faktabaserat vem som helst skulle känna till om man bara tog sig tid att forska på området. När det i själva verket (enligt mig) inte stämmer. Jag vill till att börja med förstå exakt vad det är deras idéer om patriarkat, könsmaktsordning, strukturellt förtryck mot kvinnor som tar sig uttryck i, enligt mig, harmlösa företeelser såsom att man använder könsbestämda pronomen istället för könsneutrala. osv. grundar sig på. Därefter vill jag kunna redogöra för varför deras världsbild till stor del grundar sig i en massa antaganden och förvirrande motsägelser.

Jag tror att det bästa är att börja med en bok som ger en bra sammanfattning av den poststrukturalistiska teorin. Vilken sådan skulle du rekommendera?


Till att börja med finns det ett problem med ditt resonemang. Det är att du redan från början bestämt dig för att något är fel och endast fel. Visst kan du ha det som en hypotes så att säga, som du kan falsifiera. Om jag vore du hade jag istället haft lite ödmjukare inställning till den teori du verkar förakta och förkasta. Att komma med ett så starkt påstående som att de över huvud taget inte utgår från vetenskapliga principer är väl magstarkt i mitt tycke. Vad Chomskys citat syftar på vet jag inte men om det är feministisk teori eller poststrukturalism men det är mer av polemisk art än vetenskaplig får jag en känsla av. Chomsky verkar lida av hybris i baserat på detta citat. Så allt vet vi redan. Tydligen visste vi inte allt redan eftersom kvinnor i vissa avseenden verkligen var förvisade till spisen t ex och inte kunde frigöra sig själva innan teorier och företrädare för den världsbilden började komma på scenen och ta över mikrofonen. Det är delvis en fråga om paradigmskifte och det är kanske det Chomsky har svårt för, att hamna bakom.

Jag är inte så värst insatt i genusteorier men det lilla jag vet är förnuftigt. Jag syftar på att det är vettigt på det sättet att det beskriver världen ur perspektiv och vinklar som innan var dolda eller åtminstone skymda. Genusteorin lyfter fram det social konstruerade könet på agendan. Detta må ha varit känt innan, det vill säga faktum att det finns något som heter social kön. Men hur detta något påverkar världen, individen och strukturen var inte väl utforskat. Nu har det enligt dessa teoretiker, som har empiri som grund för sina påståenden, visat sig att genus påverkar enprmt, att det verkligen är en kraft av stora mått. Detta är problemet med Chomskys uttalande för visst visste intellektuella och några få (i jämförelse) att genus fanns men hur viktigt det var visste inte absoluta majoriteten. Därför är genusvetenskapen i sig viktig. Den är viktig med sin ambition att förstå en dynamik i samhället. Den mellan de socialt konstruerade könen.

Andra viktiga punkten att ta i beaktande enligt mig är faktum att varje vetenskap är subjektiv och värderande. Detta är ett ofrånkommligt faktum som inte går att bortse från. Att få för sig att vetenskapliga teorier , områden, fält, paradigm är värderingsfria och inom sig rymmer dynamik är att inte förstå sambanden. Med detta menar jag att de teorier som är förhärskande idag inte kanske kommer vara det imorgon. Med scen analogin som jag innan använde verkar det vara så att genusteori har lyckats något som får företrädare för konkurrerande teorier att reagera upproriskt nämligen att de tränger bort de från scenen, tar över micken och placerar gamlingarna på bänken bakom. Detta ogillas av vem som helst som blir undanskyfflad. Varför? För att vetenskap är argumentation, argumentation är ( i alla fall i längre perspektiv) identifikation och således slåss man delvis för sig själv och sin plats i rampljuset. Men man gör det med förevändningen att de teorier man presenterar är mer korrekta vetenskapligt osv.

Det finns flera grundläggande fel som folk gör när de ondgör sig över feminism etc. Detta är min korta sammanfattnign. För det första fattar de inte att feminism är en ideologi och genusteori en vetenskap. För det andra förvirrar sig folk i och med att feminism antyder att det handlar om kvinnor enbart, det gör det inte. Och för det tredje och sista är både ideologin feminism och i synnerhet genusteorin unga och därmed självklart mer benägna att producera till exempel motsägelser, om det är vad man vill anklaga de för att göra fel. Detta är inget konstigt utan högst naturligt skulle jag vilja säga.

I ditt fall gör du ytterligare ett grundläggande felantagande och det är att ord är harmlösa. Det är de inte. Men det är ok så klart. Är du inte påläst och har breddat kunskaperna kan ingen anklaga dig för att vilja ont, du har helt enkelt inte tagit till dig andra perspektiv. Ord är absolut inte harmlösa, vare sig det är pronomen eller andra klasser eller specifika ord i sig. Det kan vilken lingvist säga till dig dag och natt. Även andra vetenskaper skulle skriva under på detta men låt oss säga lingvister för att de tydligast (ligger i benämningen) representerar studier av språket.

Slutligen då vill jag säga att du inte borde börja med en bok om postmodern teori anser jag. Därför att du då börjar i fel ände. Ta någon av böckerna Engelska rekommenderade och läs de. Jag skulle valt Per Månssons bok Moderna samhällsteorier. Giddens går också bra men den är mer indelad i ämnen på sociologiskt vis medan Månssons bok mer redogör för skolorna, teorierna och förgrundsgestalterna på ett kronologiskt vis. Det är på sin plats att påpeka att han absolut inte på något sätt går genom de alla men ändå hyfsat många och på ett bra sätt. Vill du insrikta di mer specifikt på filosofiska idéer kan du kolla in Svante Nordins bok Filosoferna eller Bertrand Russels klassiker Västerlandets filosofi.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in