http://www.expressen.se/kvallsposten/yaras-pappa-tacksam--trots-sin-stora-sorg/
Jag kan som många andra inte låta bli att provoceras av pappans anklagande mot det svenska systemet. Jag vill påstå att det var han som hade mest insyn i den familj Y var placerad. Mannen är ju förhelvete hans frus bror! Y's mamma borde väl rimligtvis veta vad hennes bror var för människa?
Jag vill påstå att de hade kontakt flera gånger i månaden. Mer insyn kring vad som försiggick än någon annan. Y's föräldrar var tydligen inte kapabla att läsa av deras barns signaler.
Sedan så finns en annan aspekt. Det är vedertaget att många utrikesfödda har en annan syn på barnuppfostran. Inslag som aga är mer vanligt än ovanligt. Och detta vet både skolpersonal, polis och socialtjänst. Vid samtal med föräldrar om att det finns en misstanke om misshandel står dom helt frågande. -vaddå, misshandel? Jag uppfostrar mina barn, vad är problemet?
Ni anar inte hur många orosanmälningar socialen får in av oroliga svenskar som ojjar sig över barn som får stryk hemma av sina utrikesfödda föräldrar. Dessa föräldrar kan varken språket eller har anammat den svenska kulturen. Lärare i skolan är vana vid att utrikesfödda aldrig har frukt, gympakläder eller utflyktsmatsäck med till skolan. Ofta så får inte heller lärare/dagispersonal prata med mamman utan all information ska gå via mannen. Och mannen kan knappt språket eller bryr sig inte utan tycker att skolan ska bekosta gympakläder.
Jag menar inte att det svenska systemet inte har brister. Det fina med Sverige är att vi har en tradition av att granska oss själva och systemet samt den offentlighet detta bygger på. Det är bra att socialtjänsten granskar sina rutiner.
Men. Det var inte Sverige som slog ihjäl Y, det var hennes morbror.