Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Det är din egen subjektiva åsikt att majoriteten av politikerna varit emot obligatorisk svenska. Det är inget konstigt med att politiskt invigda har en annan grundsyn an politiskt omedvetna. Inte minst då det gäller säkerhetspolitik och ekonomi. Tänk om vi gjort ekonomiska beslut enligt popularitetens vindflöjel. I en representativ demokrati väljer man en representat som för din talan. Inte som i en s.k.k direktdemokrati, typ Schweiz. Inte konstigt alltså att Schweiz är en konfederation. (Är du beredd att acceptera självstyre för den svenska kustregionen, enligt 1917 års etniska gränser)

Jag vill först poängtera följande: Jag är, personligen, vare sig för eller emot att svenska lärs ut till samtliga finska skolbarn, (om det nu förhåller sig på det viset och inte vissa kommuner t.ex. kan avstå).

Jag kan gott förstå att 95 procent av befolkningen, dvs, de finsktalande känner irritation över "tvångssvenskan". Tro mig, jag skulle också bli grymt irriterad om 95 procent av det svenska folket skulle tvingas lära sig finska bara för att vi har en finskspråkig minoritet på kanske fem procent av invånarantalet i landet.

Så mitt problem är inte frågan i sig. Det som jag ev. kan uppleva som problematiskt är den möjliga förändring som skulle kunna ske om det hela innebär att Finlands kulturella riktning ändras om "tvångssvenskan" tas bort.

Mer om det längre ner.





Så bra, men det skulle kanske även ryskan kunna få, eller?



Jo, det gör de, definitivt! För den ryska ledningen, och stora delar av det ryska folket anser faktiskt att allt som en gång tillhört Ryssland eller Sovjetunionen nu, "rättmätigen", bör tillhöra dagens Ryssland.

Har alltså den kulturella pilen en gång varit riktad mot öster, så är det, i ryska ögon, öster som alltid gäller!


Problemet är bara det att en ryskspråkig befolkning inte är att leka med i ryska ögon. Jämför detta med den svenska inställningen där skydd enbart ges till svenska medborgare, punkt slut!



Just det! Och det är där mina bekymmer ligger, i alla fall om man hårdrar det som du nu gjorde.


En nordisk stat, inklusive de baltiska staterna skulle iof nästan komma upp i Rysslands nuvarande BNP, och alltså bli en regional maktfaktor. Men, realistiskt sätt, så är en sådan tanke inte speciellt realistisk.


Nej, tiden innan 1809 kommer inte tillbaka.


Hm, det finns väl inga specifikt svenska resturanger i Helsingfors, jag undrar just varför?

Sedan finns det naturligtvis specifik finsk mat:

Memma, stark senap förpackad i "klistertub", diverse rotfruktslådor, (kålrotslådan är fin!), samt lite rustikare bröd.

Men i övrigt så kommer jag inte på speciellt mycket mer. Kul dock om tysk korv slagit i Finland, själv köper jag sådant på Lidl.


Sedan snackar du skit! Se gärna programserien "Finland är svenskt". Om du sedan kan hitta en massa vederhäftiga källor som motsäger det som påstås i denna serie, fint! Men det kommer du naturligtvis inte att kunna göra, då du kör med dina egna förutfattade meningar.

Åter igen: Finlands kustland "koloniserades" samtidigt av finsktalande och svensktalande.


Jo, jag tyckte att någon i alla fall borde svara.

Men det är just framtiden jag är en smula osäker på. Det hela kokar egentligen ned till att jag är rädd för ökat ryskt inflytande.

Det som gör att jag t.ex. drar mig för att åka till Helsingfors är upplevelser under den guidade turen där följande presenterades:

Först ett betonande av hur nöjd man var med euron.

Sedan en betoning av att finska minsann är ett mycket vackert språk, då man vunnit någon språktävling där en finsk vardaglig mening tydligen lät mest sensuell. Efter detta följde några besök:

Sibelius monumentet, (Sibelius var ryss, vilket vi naturligtvis inte upplystes om).

Sedan tempelplatsens kyrka, (arkitekterna var faktisk finnar!)

Sedan en rysk-ortodox kyrka

Och sedan berättelsen om hur den ryska guvernören mördades av en frihetskämpe, (Han var ukrainare)

Alltså inte ett enda litet ord om Finlands och Sveriges 600 år gemensamma historia!

Hur blir det om "sann"-finnarna kommer till makten?

När åratals av beslut bakom slutna dörrar, utan öppen diskussion och argumenter och mot majoritetens vilja är demokrati måste man fråga finns det nånting som inte är demokrati?

Vet du, demokratin fungerar inte alltid demokratiskt.

I Finland är språkpolitik ett klart odemokratiskt område.


De är inte de demokratiska processen som för vår språkpolitik utan de odemkratiska processer som lurkar i demokratins skuggor.

Det finns ingen garanti att en sk. demokrati skulle verkligen fungera demokratisk.

Men om någon tycker att 50 år nånchalering av majoritetens behov och vilja en fråga som tvångssvenska är demokrati, sen har hen en eden innehåll till ordet "demokrati".

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal innehåller

- vars och ens åsikt har samma tyngd
- var och en har lika stora möjligheter att uttrycka sina önskemål
- var och en skall ges tillräcklig tid för att sätta sig in i de frågor som ska beslutas
- folket bestämmer själv vilka frågor som skall eller inte skall beslutas genom kollektivt beslutsfattande

Nu är det dags att ha en öppen diskussion och lyssna på folket i finska språkpolitiken.

Tack!

Om alla skulle medge det här, skulle den här diskussionen vara mycket lättare.


Du är altså rädd för ryssar och tänker att tvångssvenska kan försvara Finland och sen Norden.

Jag vet inte hur mycket du känner till unga finlandsryssar men de är mycket "vanliga" finska ungar, de lär sig snabbt finska har finska vänner för att de inte lever bara med andra finlandsryssar. Så gör också de finlandsester. Andra grupper håller sig kanske mera med varandra och då kan det vara svårt med finska språket och världsbilden kan också vara helt annorlunda.

Försvarspolitiken är försvarspoliken, historian är historian och finska och nyfinska ungdomarnas språkstudier måste byggas på deras egna behov.

Jag har sett den, två gånger.


De historiker i serien sade ingenting fel. Men andra texter och val var nog inte så lyckade så att man kunde få fela tankar av serien.


Så berättade man inte i serien. Man bara började historian med 1200-talet.

Inte att det här skulle mena nånting för mig, ryssk eller inte, men här finns Sibelius-släktens ursprung
http://www.sibelius.fi/suomi/suku_perhe/suku_sibelius.htm (på finska jag beklagar)
och där finns ingentin av ryska rötter, bara finska och finlandssvenska, och Sibelius hade svenskan som modersmål men var helt tvåspråkig.

Men om man frågar utlänningar, hur Helsingfors ser ut, de säger ofta att den ser ut som en gammal rysk stad därför att Helsingfors är byggd på den ryska tiden.

I programseries "Finland är svenskt" andra del berättar man, att de områdena som vi nu kallar Finland blev trakt efter trakt en del av Sverige som utbredde sig.

Man säger ingenting i programmet om vem som levde här då. Finska skolböcker berättar om finnar (tre stammar: finnar, tavaster och kareler) och samer, och att de finska stammar försvarade sig ofta genom att leva i inlandet där de vikingarna/novgårodborna var som sårbaraste, deras båtar kunde atackeras i smala älver och deras män i vilda skogar. Det skulle vara intressant att höra, vad som berättar de finlandssvenska eller svenska böcker och lärare.

I programmet säger man att Finland var liksom Norrland, nordisk och långt från alla viktiga platser. Realiteterna var här annorlunda än i mera centrala områdena.

Man medger i programmet att "förstås hade sammanslutning också militära detaljer men förvånandsvärd lite".

Man bad historikern i programmet nämna två vanligaste vanföreställningar hos finnar om Finlands historia och han svarade:

1. Skam över det att finnar har inga "egna" stormän, när alla som var högre i rang, konstnärer och krigsherre talade svenska. Men många av dessa var egentligen ättlingar till finnar men de måste ha bytt sitt språk till svenska, ty annars kunde man inte stiga i samhället.

2. Tanken att de svenskar skulle ha förföljt finnar. Men finnar var inte förföljda. Det var bara fakta att folk måste lära sig tala svenska för att lyckas. Han sade, att finnar var i svagare position på grund av sitt språk, finska, men där var ingen ideologisk motvilja mot finnar, det var bara i praktiken så.

Tack, Ola
Att svenskan kommer att alltid ha en särställning i Finland, beror på våra historiska omständigheter. De ryska invandrarna år få och de lär sig fort finska, och anpassningen till det finska samhället skulle ske ännu snabbare utan tvångssvenskan.

Samma tongångar känner jag igen från diskussioner med svekomanerna, men då pratar man om Sverige.


Det vet jag, men jag menade, att även om vi i våra egna ögon får pilen att visa mot väst, så bryr sig inte ryssarna et dugg om det. Det är självbedrägeri att inbilla sig saker ordnar sig genom att man vänder ryggen och blundar.

Den här attituden har Finland alltid haft, ifall du inte visste det, och hade vi inte haft det, så var det Sverige (eller kanske Norge) som nu hade den långa gemensamma gränsen med ryssarna.

Ursprungligen postat av Zeunert

Du är så befängd att man knappt orkar, mat o kultur har knappt någon koppling till Sveriga alls, musiken och maten går i östlig riktning delat med stora tyska influenser och där har det missats något stort. Det tyska, korv o öl är av tysk typ rakt av.

Du har bergis inte bevistat det äkta finland ätit äkta finsk mat dansat humpa men vet helt säkert det gör du som vanligt.
Enligt din teori så skulle de ju spela vår typ av folkmusik och käka falukkorv.



Det är klart att du inte kommer på något mer än det allmänt kända då du inte vet mer än så.
Finland har tagit till sig av det tyska i flera hundra år och kontakten med tyskland är fortsatt mer djup och genuin än den med Sverige.


Finland blev aldrig försvenskat mer än på papperet och det sågs som något gott då Finland fungerade som en lukrativ handels och utbyteszon tillika buffert bäst så som det var, en försvenskning av folket det hade kostat på för stort utan man nöjde sig med ett vasall styre och det är dithän som anorna går med tvångssvenskan som inget annat är än ett bomärke vars giltighet förfallit för länge sedan.


http://www.turku.fi/public/?contentid=190002&nodeid=4905

Till att börja med.

Tack Zeunert! Det här var en bra början!

Jo, Sibelius var en Finlandssvensk, så där hade jag fel, men det får inte mina argument att falla, snarare tvärt om! (Låt så vara att den fabulösa sightsingturen i alla fall innehöll ett finlandssvenskt inslag).

Vad gäller den finska kontra svenska matkulturen så ha jag inte fått några exempel på att jag har fel där.

I övrigt så vekar mina debattmotståndare, i en del fall missuppfattat mig, i andra så slår de in öppna dörrar.

Finland får gå den väg som landets invånare och politiker önskar, det har jag som svensk vare sig viljan eller rätten att lägga mig i.

Det som bekymrar mig är alltså ett ökat ryskt inflytande vilket, i förlängningen, skulle kunna innebära ett försämrat geopolitiskt läge för mitt hemland, Sverige.

Det återstår alltså att se om det finns en livskraftig, autonom, finsk kultur, som förmår upprätthålla ett självständigt Finland, som kan agera oberoende av såväl ryska som svenska influenser och påtryckningar.

Vi Sverige svenskar har naturligtvis ingen som helst önskan att utöva makt över, eller lägga oss under Finland. Jag hoppas att finnarna har förstånd nog att förstå att en ordentlig kram av den ryska björnen inte alltid är så hälsosam.

Det som vi känner till är dock följande:

Inget finskt uppror, i sig, mot det svenska 600 år långa styret.

Inget finsk uppror, utan finlandssvensk inspiration och argumentation, emot det ryska styret.

Inget specifikt finskt kulturarv, (förutom språket), utan Lönneroths och andra finlandssvenskar arbete med att gräva fram, och "förbättra", ett sådant kulturarv.

De röda, ryss-inspirerade, hade sitt centrum i Helsingfors och Tammerfors under inbördeskriget. De vita, västinspirerade hade sitt starkaste stöd i svenskbygderna.

Det var den vita sidan som fick tyskt stöd, liksom det var i Tyskland som finska jägarförband utbildats i hemlighet i Tyskland innan självständigheten utropades. Tyskland stod alltså på samma sida som finlandssvenskarna. Men givetvis, jag vill inte vara orättvis: Många finnar stred givetvis på den vita sidan i inbördeskriget.

Den vita sidan, liksom Finland under såväl vinterkriget, fortsättningskriget, samt under en kritisk period för Finland, efter fredsfördraget, leddes av Mannerheim, som iof var militärt utbildad i St. Petersburg, men som hatade att tala finska. Det finska artilleriet utvecklandes på ett betydelsefullt sätt av en finlandssvensk militär, vilket hade en avgörande betydelse för att kunna stoppa den ryska ångvälten 1944. Hjärnan, i den finska krigsmakten var alltså, påfallande ofta, finlandssvensk.

Men allt detta är, som man säger, historia. Nu återstår det givetvis att se vad den finländska folket, av vilket finnarna utgör en stor majoritet, kommer att skriva för historia i framtiden.

Lycka till, jag önskar er all välgång, till fördel för såväl Finland som Sverige!