Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Du kan inte föra politik genom att ignorera den demokratiska processen. Orsaken till att vi fortfarande har obligatorisk svenska är helt demokratiskt. Partier och riksdagsmän har tagit ställning enligt eget moget övervägande.

Ja, det där säger väl allt. Anklagelser om besserwisser/översittarattityd ter sig inte så märkliga längre. Det handlar inte om hat utan ett påpekande om att nyttan inte når upp den nivå där den kan försvaras som ett krav för hela befolkningen. Att det här skall prövas är helt i sin ordning.

Finns ett passande citat (bibeln tyvärr):
"And why behold you the speck that is in your brother's eye, but consider not the beam that is in your own eye?"

Det tyder på att man upplever sig som en särart och behöver således cementera den. Jag misstänker att svenkomanin ligger detta till grund. Den delar gärna upp. När historien visade att den var dålig så gick man på historieberättaren hårdare än historien.

Jag tror det bästa är (och det jag tror de flesta även gör är) att alla finländare* konstaterar fakta och rent av bara godkänner historien som den är utan "cherry-picking". Det innebär ett svenskt och ryskt arv utan för den delen att något absolut måste tvingas till det ena eller det andra. Arvet finns ju kvar där ändå och med den oändligt med intresse att behålla sitt språk och intressen, utan att för den delen tvinga den på alla andra. Jag tror att de flesta finländare accepterar denna realitet. Därför är nyttan av ett språk man kanske aldrig använder (men såklart kanske skulle ha nytta av ett par gånger i livet som med alla språk) värt sin diskussion och möjliga omvärdering som officiellt språk.

* finländare av alla språk

Hashflash! Jag kan underteckna varje ord du skrev. Vi måste leva i den realistiska världen, där både det svenska och det ryska arvet hör till realiteter, och det är helt ok, men historia är historia, och det är inte värt besväret att försöka ändra historien efteråt, eller ännu värre, försöka återvända till historien. De vi måste försöka påverka är nuet och framtiden.

Vi har inte råd att betala enorma summor för upprätthållandet av den orealistiska drömmen om Norden som en del har, och som inte betyder någonting för de flesta finnar. Detta pris betalar dagens finkspråkiga barn i form av försvårat skolgång och finnarna i allmänhet pga att de inte räknas som fullvärdiga medborgare i sitt eget land utan kunskaper i svenska språket.

Det kan bli otroligt dyrt att stirra sig blind på "Norden" som inte finns, och tro att man på det viset kan få den ryska gränsen att försvinna. Den finns där och har alltid funnits antingen vill eller inte.

Tack finskfinskfinne så hjärtligt och gött att höra!

Jag misstänker likt dig att ett nordiskt samarbete är långt borta. Det är tydligt att ett sånt samarbete kräver fullständig prioritet och en placering högt på dagordningen för det projektet. I nuläget är exempelvis Sverige långt i från sådana tankar eller tendenser. Prioriteten är Sverige och långtgående samarbeten med USA, UK och andra västligare EU länder. Det är tydligt att språket inte är vår huvudsakliga (eller alls ens vår) barriär (språklig kompetens åt alla håll finns) utom i viss mån kulturell vision och den förda politiken. När nordiskt samarbete är en politisk kärnfråga i partier hos samtliga länder så kan denna vision utforskas. I nuläget är det EU som är prioriteten i den politiska diskursen.

Det nordiska samarbetet iofs är det inget fel på om det sker på ett naturligt sätt, och när alla har nytta av det. Samarbetet bör ske på basis av riktiga behov, inte av påhittade sådana. När behoven inte är realistiska, resulterar det bara till utlåtanden på löpande band utan någonting konkretiskt.

Däremot har jag inget förståelse för drömmen om staten Norden, som skall växa hit i stället för det som var Stor-Sverige (med Norge, Danmark och Finland) i sinom tid.

I allas Norden-drömmar finns inte Finland med pga att finnar inte är språkligt rumsrena, men du kan skriva upp de finlandsvenska drömmarna inkluderar Finland, helt eller delvis, och med finskan som minoritetsspråk. Det är många finlandssvenskar som vägrar att släppa tanken om tvångssvenskan, för att hålla denna dröm vid liv.

Nej, inget fel på samarbete. Menar bara att ett sådant borde vara i unionsform bara. Kan inte säga att jag sett något övertygande eller för den delen uttalade planer på någon Norden-stat. Det är nog en väldigt naiv plan och dröm. Undrar vem som författat mer om detta. Har du något namn? Låter som någon sorts historiskt stor-Sverige.

Debattören Gunnar Wetterberg lade för ett par år sedan fram tanken på ett enat Norden. En repris på Kalmarunionen ungefär. Nordisk ministerrådet var med:
http://www.kommuninvest.se/blogg/wp-content/upladdat/2011/02/NCYB-Book1.pdf


Här finns en grupp
http://www.nordiskvision.org/index.php?option=com_content&view=article&id=8&Ite mid=11

Orsaken till att vi har fått tvångssvenska till grundskola (1968) och till universitet och höskolor (1978, började senare) och att tvångssvenskan har nu tidigareläggats (1912, börjar 2016) fast man har hela tiden vetat att majoriteten är mot den här kan inte väl kallas demokratiska processen.

De som försvarar tvångssvenskan gärna talar om att man kan inte göra allt vad folk vill, man kan inte slopa skatter, böter osv. Men man måste minnas att tvångssvenskan är bara ett onödig obligatorisk språk - inte nånting som beskattningen. I just såna här frågor borde politiker lyssna på medborgare.

Och även mer. Tvångssvenskan är en politisk reality check. Om våra politiker kan inte ens göra såna här enkla och självklara förbättringar, hur kan de göra sitt jobb med svårare sak?

Det är på grund av denna dröm som finnar måste lära sig svenska som de annars inte behöver. De flesta finnarna har ingen nordisk identitet som svenskan tillhör, och deras finska identitet duger inte i deras eget land!

Inte duger invandrarnas indentiteter heller. För dem är det svårt nog att lära sig landets majoritetsspråket, men i Finland räcker inte det, de måste också lära sig språket av 4,9% minoritet.

Man läser 228 timmar tvångsvenska i högstadiet, vilket betyder två (2) hela skolmånader. Om de kunde använda dessa två månaderna till studier av t.ex. sina hemspråk/finska, skulle de vara mycket bättre beredda på fortsatta studier, men en stor del klarar helt enkelt inte av det, och i detta land kan ingen utbilda sig till ett yrke utan studier i svenska.

o, det kan det. Vi har gått igenom det här så många gånger, otroligt att du inte ännu fattar hur demokrati fungerar. Men din brist på bildning berör oss inte, och ändrar ingenting. Finlands språkpolitik är fullständigt demokratisk. Du kan argumentera att du ogillar den, att den är felaktig osv. Det är subjektiva åsikter som man kan ha olika uppfattningar om. Att den är demokratisk är däremot helt klart.

Är det inte lite konstigt att ca 70% av alla inlägg i tråden består av att tjata om samma saker om och om igen, bara för att nettiruskarepo var så störd av svenska i skolan att hen tydligen skolkade från alla andra ämnen och därför saknar baskunskaper i hur samhällen fungerar?

Kort sagt: att alla politiker inte gör som du tycker är inte odemokratiskt. Att politiker inte följer gallupar är inte heller odemokratiskt. I gallupar vill de flesta ha sänkta skatter och i gallupar vill de flesta ha mer offentliga satsningar. Politiker som bara rättar sig efter gallupar skulle få svårt att klara den ekvationen.

Jag gillar Finland och har finsk släkt, men att påstå att det svenska och finska språket är lika varandra? Kom igen. En svensk som inte lärt sig någon finska förstår inte många ord, varken i tal eller skrift.