Den STORA tråden om Citalopram (erfarenheter, biverkningar osv.)

Jag har ätit Citalopram i drygt fem år och funderar på att sluta med det nu. Anledningen till att jag började från första början var allmän nedstämdhet och hysteriska humörsvängningar vid pms, sedan när en familjemedlem dog så bestämde jag mig för att sluta för första gången, mest för att kunna känna smärtan fullt ut och inte vara "skyddad" av antidepressiva, hur konstigt det än låter. Det gick inte vidare bra, jag slutade tvärt och utsättningssymptomen var inte att leka med. Hela världen snurrade och jag var tvungen att blunda för att ens kunna vrida på huvudet. I samråd med läkare fortsatte jag med tabletterna då denne hävdade att sorgkänslorna inte skulle mattas ut av tabletterna.

Nu har det gått några år och jag harvar fortfarande på mina 20mg/dag. Även om det är en låg dos känner jag direkt om jag glömt ta tabletten på 2-3 dagar. Hela huvudet blir mos, allt snurrar, paniken smyger sig på och allt känns bara otroligt konstigt.

Jag har börjat fundera lite på hur Citalopram påverkat mig under dessa år och det är i ärlighetens namn först nu jag ser ett samband med tabletterna och mina fyllor (blir jättefull, jättesnabbt, minnesluckor är mer vanligt än ovanligt) och bakfyllor (fullkomligt förstörd, kräks utan några som helst problem två gånger i timmen i 6-7 timmar), viktökning (15-20 kilo på tre år), brist på empati (helt obrydd om andra människors lycka och olycka), etc.

Fem år är lång tid och jag vet inte hur livet blir utan Citalopram nu kontra med förr. Känner bara att jag måste försöka vara utan en tid. Men hur ska jag lägga upp nedtrappningen? Vad är rimligt? Ska jag känna av mossigheten mellan tabletterna eller försöka hålla det på gränsen? Är det ens möjligt att hålla det på gränsen och slippa utsättningssymptom helt?

Det är en relativt tunn SSRI. Jag har slutat med denna kall kalkon, från den dosen, mer än en gång. Jag tycker att Du ska göra samma sak. Det kommer att smälla till, visst, men det är lika bra att bli av med skiten.

Jag föreslår att Du byter ut denna mot Valdoxan; en mycket modernare och mer specifik medicin mot både ångest och depression. Jag får samma effekt av medicinerna, men är oerhört mycket klarare i skallen nu.

Har man ätit den 1 år eller kortare går det göra som du men efter 5år eller mer är det helt annars.

Jag åt den i fyra år, den längsta perioden. Dessutom, är den dosen som vi pratar om här - 20 mg - inte ens en verksam dos.

"Verksam dos

Citalopram 30-60 mg
Seroxat 30-60 mg
Zoloft 100-200 mg
Fontex 30-60 mg
remittera inte in förrän pat står på maxdos"

Källa (en av många): http://www.medicinkompendier.se/index.asp?themakatid=11&titelid=398&j=1

Jag åt den i fyra år, den längsta perioden. Dessutom, är den dosen som vi pratar om här - 20 mg - inte ens en verksam dos.

"Verksam dos

Citalopram 30-60 mg
Seroxat 30-60 mg
Zoloft 100-200 mg
Fontex 30-60 mg
remittera inte in förrän pat står på maxdos"

Källa (en av många): http://www.medicinkompendier.se/index.asp?themakatid=11&titelid=398&j=1

Du tror inte att det är individuellt? Jag kan garantera att yrseln jag känner utan tabletterna inte är placebo, det känns olagligt att sätta sig bakom ratten när den slår till. Blir en riktig "woooow"-känsla varje gång.

Har vilket som hoppat över först en dag, sedan två dagar, tänkte se nu hur det känns utan i tre dagar. Förhoppningsvis är jag kvitt skiten om några veckor.

Det "roliga" är att när jag fick dem utskrivna fick jag rådet att bara ta dem en vecka i månaden.. vet inte vad det var för fel på min läkare men som ni kan lista ut själva gick det inte vidare bra.

Jag har ätit Citalopram i drygt fem år och funderar på att sluta med det nu. Anledningen till att jag började från första början var allmän nedstämdhet och hysteriska humörsvängningar vid pms, sedan när en familjemedlem dog så bestämde jag mig för att sluta för första gången, mest för att kunna känna smärtan fullt ut och inte vara "skyddad" av antidepressiva, hur konstigt det än låter. Det gick inte vidare bra, jag slutade tvärt och utsättningssymptomen var inte att leka med. Hela världen snurrade och jag var tvungen att blunda för att ens kunna vrida på huvudet. I samråd med läkare fortsatte jag med tabletterna då denne hävdade att sorgkänslorna inte skulle mattas ut av tabletterna.

Nu har det gått några år och jag harvar fortfarande på mina 20mg/dag. Även om det är en låg dos känner jag direkt om jag glömt ta tabletten på 2-3 dagar. Hela huvudet blir mos, allt snurrar, paniken smyger sig på och allt känns bara otroligt konstigt.

Jag har börjat fundera lite på hur Citalopram påverkat mig under dessa år och det är i ärlighetens namn först nu jag ser ett samband med tabletterna och mina fyllor (blir jättefull, jättesnabbt, minnesluckor är mer vanligt än ovanligt) och bakfyllor (fullkomligt förstörd, kräks utan några som helst problem två gånger i timmen i 6-7 timmar), viktökning (15-20 kilo på tre år), brist på empati (helt obrydd om andra människors lycka och olycka), etc.

Fem år är lång tid och jag vet inte hur livet blir utan Citalopram nu kontra med förr. Känner bara att jag måste försöka vara utan en tid. Men hur ska jag lägga upp nedtrappningen? Vad är rimligt? Ska jag känna av mossigheten mellan tabletterna eller försöka hålla det på gränsen? Är det ens möjligt att hålla det på gränsen och slippa utsättningssymptom helt?

Det är en relativt tunn SSRI. Jag har slutat med denna kall kalkon, från den dosen, mer än en gång. Jag tycker att Du ska göra samma sak. Det kommer att smälla till, visst, men det är lika bra att bli av med skiten.

Jag föreslår att Du byter ut denna mot Valdoxan; en mycket modernare och mer specifik medicin mot både ångest och depression. Jag får samma effekt av medicinerna, men är oerhört mycket klarare i skallen nu.

har aldrig själv ätit psykofarmaka men jag vet helvetet min sambo går/gått igenom då hon skulle sluta med citalopram. Hade hon fått göra om neddrappningen skulle den skett under minst 1år.

Kul du blivit kvitt ssri utan muskelvärk ilningar i huvudet och extrem ångest i månader.... först nu senaste måndaden, 5månader efter har muskler och huvud börjat fungera för min sambo.

Kan tillägga att mitt förtroende för läkemedelsindustrin och psykiatrin är noll numera. Har tagit del av dokumentärfilmer som stärker det jag misstänkt senaste året.
tex dessa visar exakt det min sambo gått igenom senaste året.
http://www.whocaresinsweden.com/sv/
http://www.numbdocumentary.com/Numb_Documentary/Home.html

en del människor klarar sig fint att sluta med dessa droger och en del får grova problem , jag är en av dem som fick grova problem, jag trappade ut under ett års tid och har fortfarande problem idag , nästan 9 månader fri .. månad 4 och 5 var rent sagt ett helvete, värsta jag någonsin gått igenom, det är mycket bättre nu men lider av en del symtom som håller i sig och går i vågor, läkaren kommer säga åt dig att trappa ner allt ifrån några veckor till månader, jag tror på ÅR ! speciellt dem som gått på skiten länge, jag gick länge , längre än dig..