Den stora kusliga tråden om skräckfilmer

Den är även jag sugen på se så hosta upp ett omdöme när uppdraget är slutfört! Sackhoff var iofs inte någon favorit hos mig i Battlestar Galactica. Gillade henne (well, hennes karaktär) mer i Riddick.

Fan, har fått ett nytt hatobjekt. Någon som hört talas om The Cinema Snob? Snubben har en sida där han mer eller mindre snackar skit om andras filmer, och får betalt för det. Inte nog med det, han har också regisserat, och skådespelat, själv i några filmer, som också finns att tillgå på sidan. Och det roliga här, är att hans egna filmer är, typ, 24324232 gånger sämre, än de filmer han har trashat, som The Cinema Snob. Ändå så har han mage att sitta och snacka skit om andras filmer, och, ja, få betalt för det.

Finns fan inget jag avskyr mer än såna här talanglösa internet-nissar som tjänar pengar på andras arbeten. Exakt samma sak med den där Nostalgia Critic eller vad han heter, exakt samma skräp.
Har fan mer respekt för filmrecensenter/kritiker, då de i alla fall har läst någon utbildning för att få sitt jobb.

Usch, usch, usch. Ville bara ventilera.

Den enda bra av alla "internetrecensenter" är Mr Plinkett, det är min typ av humor, briljant snubbe.

Om du hade lyssnat på honom som "civilperson" i podcasten Radiodrome hade du förstått att det inte är hans riktiga smak utan karaktären som han spelar, men det förstod du nog, grejen är att han trashar filmer som han älskar själv med glimten i ögat!

Som Rakii skriver har du nog missuppfattat hela grejen med Cinema Snob. Det är meningen att han ska spela en "snobbig" kritiker precis som alla andra kritiker är som hatar trash filmer, skräckfilmer bara för att. Han baserade sin karaktär efter Roger Eberts recension på Friday the 13th: The Final Chapter.
I verkligheten gillar han faktiskt dessa filmerna, men det är det som är humorn med det hela att han spelar denna snobbiga kritiker som hatar bara för att det är sådana filmer, något som det verkliga kritikerna gör...

Jo, jag fattar ju grejen, men jag gillar det inte ändå. Samma sak med Mystery Science Theater 3000-skiten. De kanske "älskar" dessa filmer de gör narr av, men ändå, de får betalt för att göra narr av andras verk. Om de själva hade varit bra på att göra film, så hade det kanske varit lite mer tolererbart.

Då är du ju simpelt inte rätt person åt gruppen. Precis som om att jag skulle lyssna på Lasse Stefanz och säga det är dåligt, trots att jag hatar dansbandsmusik. Sedan har ju dessa personerna inte miljoner kronor att lägga ner på sina filmer och gör det för de gillar att göra och kolla på film.
Jag gillar Cinema Snob och finner det han gör väldigt roligt

Det tycker jag med, följt honom i ett par år nu och trots att han slutat på Radiodrome så kompenserar han det med podcastavsnitten om From Dusk till Dawn och hans biofilmsrecensioner!

Har du sett Brad Jones egna filmer? Filmernas problem har ju ingenting att göra med budgeten, problemen har att göra med icke-existerande talang för filmskapande. Man behöver inte miljoner kronor för att göra en bra film, direkt.

The Cinema Snob borde ta och recensera en Brad Jones-film. Det hade faktiskt varit passande.

Jag kommer också att se den, blev intresserad av den då jag upptäckte att den inte verkar vara stöpt i samma form som de fruktansvärt själlösa "PG-13"-skräckisar som verkade ha tagit över den amerikanska skräckfilmsmarknaden ett tag. Den har ju, oroväckande nog, "the producers of Paranormal Activity and Insidous presents" på postern.



Annars har jag å det senaste upptäckt fantastiska regissören Kurosawa, som hittills har levererat i film efter film. De jag har sett är:

Cure
Retribution
Tokyo Sonata (ingen skräckfilm dock, även om stämningen bitvis är otäck)

Har sedan förut sett hans Kairo (eller Pulse) som jag uppskattade, men som jag tror jag skulle gilla mycket mer idag efter att ha sett Cure och Retribution.
Vilket fynd!

Har sett många skräckfilmer sen min senaste inloggning. Skriver lite kort om några:

Who Can Kill a Child - Se denna om du väljer mellan den och Children of the Corn. Barnen är riktigt elaka och slutet är väntat men bra.

Blood on Satans Claw - Rörig historia som inte engagerade mig särskilt mycket. Plus för att Patrick Wymark är med. Han är alltid suverän.

Spider Baby - En fantastisk film på alla sätt och vis. Effektfull ljussättning och jag har aldrig tidigare sett en skräckfilm där humorn fungerar så väl. Det beror nog på att skådespelarna verkligen framstår som galna. Eller annorlunda.

The Wolf Man - Den var jag tvungen att se direkt efter Spider Baby eftersom Lon Chaney var helt och hållet magisk i den. Och det finns bara ett ord som jag kan använda för att beskriva The Wolf Man: den är cool!

Repulsion: Fodralet anger den som ett drama och jag håller med. Men den innehåller många skräckfilmselement som slashermorden t ex. Det som gör den annorlunda är att man hela tiden vet att kvinnan bara fantiserar och det är enligt min ringa erfarenhet ovanligt för skräckfilm. Så jag kallar den skräckdrama. Polanski bygger väldigt effektivt och långsamt en nagelbitarspänning som helt plötsligt exploderar, det gillar jag. Slutscenen är hur bra som helst.

Skriver nog om några fler lite senare.

Roligt att du är tillbaka McNutty! Det enda som jag gillade med Blood on Satans Claw var slutscenen, som för någon sekund hade jävligt najs kameraföring: