Vad tycker vanliga kvinnor om feminism?

Det fetade är ju själva kärnan i feminismen och att inte placera människor i fack utifrån kön.

Det är precis så det borde vara. Det är synd att Sveriges självutnämnda kulturmarxistiska elit mobbade bort särartsfeministen, Professor Annica Dahlström, för hon kunde ha blivit en samlande kraft för alla kvinnor som inte vill få sin könsidentitet bortplockad av vanvettiga radikalfeminister och genustomtar.

Till er båda vill jag säga att det är helt okej att vilja vara hemmafru - förutsatt givetvis att det är en önskan din partner delar och är beredd att betala för. För ekonomiskt blir det ju partnern som då skall se till att ekonomin går ihop och att ni inte förlorar i framtida inkomst (pension) de år ni är hemma.

Däremot är det fel om man tror att man gör ett livsval i att vara hemmafru och sedan inte kan ha andra önskemål senare i livet.

Är inte radikalfeminist, vilket jag antar är det du menar med vänsterfeminist? För att utveckla och göra det lite mer klart så är jag alltså feminist på det sättet att jag tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter/förutsättningar som rösträtt, rätt till samma jobb, löner etc. men har samtidigt aldrig varit på en demonstration och förväntar mig inte gå på den heller, samt är inte med i den delen av feminism som fokuserar mer på att män och kvinnor båda ska kunna ha hår under armarna. Vet inte vart det placerar mig exakt.

Jag skulle inte säga att jag vill ha för mycket av könsroller. Det beror ju lite på vilket slags förhållande man är och vilken slags personlighet man har. Jag är väl lite mer feminin av mig än maskulin, men samtidigt har jag flera gånger gjort saker som ses som mer maskulina, inkluderat med att jag under hela min ungdom umgicks mycket med min brorsa som definitivt är maskulin av sig och därför deltog jag i liknande aktiviteter.

I ett förhållande skulle jag definitivt se mig själv mer som feminin, och tycker att det ska kunna vara så med all rätt, men vill definitivt inte vara i ett förhållande där jag inte får göra saker som inkluderar maskulinitet, utan istället blir hemmafru som lagar mat och städar i hemmet. Därför ser jag nog på förhållande som relativt jämställda som därefter blir bestämda av parterna (inte med diskussion utan naturligt).

Undrar vad ts skulle kalla mig då?
Feminist som röstar på vänstern, men samtidigt älskar smink, kläder och klär mig propert och kvinnligt. Dock inte vulgärt eller slampigt om man hellre föredrar det uttrycket. Rakar benen, armhålorna och musen regelbundet. Är nog rätt så kvinnlig ja. Brinner dock för feminismen, därmed inte sagt att jag hatar män

Finns en hel lista med feminister som ansetts vara "förrädare".

Petra Östergren, som ifrågasatte könsmaktsordningen existens. Dessutom har hon ifrågasatt sexköpslagen.

Susanna Pettersson, som utifrån en liberal agenda ifrågasatt kvinnors självpåtagna infantilisering och vägran att ta ansvar. Hon kallar sig inte längre feminist överhuvudtaget.

Ebba Witt-Brattström. Veteran från grupp-8. Kastades ut från det nybildade Feministiskt Initiativ av DDR-skolade kommunisten Tiina Rosenberg, då hon ansågs "borgerlig".

Helene Bergman som var aktiv i Radio Ellen.

Men varför ska en bra man kvoteras bort mot en sämre kvinna?

Hur tycker du att det går?

Är det någonstans man verkligen kämpar för att sätta människor i fack utifrån kön så är det just inom feminism...

In-kvoterade kvinnor utan rätt kompetens gör bort sig på bred front.

Faktiskt inte.

Förra året var hälften av de 50 mest sedda biofilmerna filmer som passerat ett Bechdel-test. Inte nog med det, de filmer som passerat testet drog in 1,5 miljarder mer än de som inte gjorde det.
http://m.moviezine.se/artikel/15663-halften-av-storfilmerna-klarade-bechdel-testet

Problemet ligger inte i efterfrågan, utan i utbudet. Det är smärtsamt tydligt.

Kvinnor har lägre lön. Vi har aldrig haft en kvinnlig statsminister. Vi hålls borta från yrken som brandmän. Vi reduceras till könsobjekt som kan köpas.