Åsikter angående svenskfrågan i Finland

Det är sant att vissa på Flashback inte låter sanningen stå i vägen för ett bra argument. Det verkar stämma speciellt bra in på finnar och vissa nationalister från Balkan. Fast inte är det synd om mig för det.


Du kan då säkert länka till en källa som säger att "de svenskspråkiga i Finland inte kan finska alls". Du påstår alltså att någon på allvar påstår att de svenskspråkiga, som grupp, inte behärskar finska. Har du en källa på det, eller tillhör du också gruppen som hellre ljuger ihop ett bra argument än nöjer sig med ett sant argument?

Du förvanskar citatet. "de svenskspråkiga i Finland inte kan finska alls" de svenskspråkiga i Finland som inte kan finska alls.

Jag beklagar, läste för snabbt. Ok, säkert finns det en del svenskspråkiga i Finland som inte kan svenska. Vad är problemet? Det finns franskspråkiga i Belgien och Schweiz som inte talar tyska. Det finns tyskspråkiga i Belgien som inte talar nederländska och tyskspråkiga i Italien som inte talar italienska, liksom italienskspråkiga i Schweiz som inte talar tyska, och katalaner i Spanien som inte talar spanska och franskspråkiga i Kanada som inte talar engelska, och engelskspråkiga i Sydafrika som varken talar afrikaans eller zulu. Ska vi fortsätta?

Vad är problemet? Finland har fler än ett officiellt språk, liksom många andra länder. Precis som i de flesta länder lär sig minoriteten oftare majoritetens språk än tvärtom, men det betyder inte att exakt alla gör det.

Problemet är att i Finland tvingas majoriteteten lära sig minoritetens språk. det sker inte i något av de länder du räknat upp. Kan du tänka dig att en engelskspråkig kanadensare tvingas lära sig franska för att grand mére Michelle aldrig lärt sig engelska?

Ja, i de flesta kanadensiska provinser "tvingas" engelskspråkiga kanadensare studera franska, och franskspråkiga kanadensare "tvingas" studera engelska. Flamländare "tvingas" också lära sig franska. Så du har fel, Finland är inte alls unikt för att båda språkgrupperna studerar varandra språk.

Skillnaden är istället att folk i andra länder inte bitchar om det som ni gör i Finland. De kanske inser att det är en fördel att kunna fler språk.

Mig veterligen så stämmer inte dit på påstående. Nu önskar jag en god natt.

Nedanstående karta från år 814 visar att hela Finland och halva Sverige var bebott utav Finnish Tribes. Så vems land är vems egentligen?

http://www.emersonkent.com/map_archive/europe_charlemagne_814.htm

Sorry missade slutklämmen i ditt inlägg igår.

Det är just där skon klämmer. Vi finnar inser att det är en så mycket större fördel att kunna olika språk. Språk som vi själva fått välja, språk som staten inte har påtvingat oss. Det är ett faktum att vi finnar har mycket mera nytta av att kunna tyska, ryska eller varför inte kinesiska än av att lära oss tvångssvenska. Så ja vi bitchar då tvångssvenskan begränsar vår möjlighet till fritt språkval.

Jag antar att du har skrivit ett indignerat brev till Martti Syrjä ... Ja, och det är otroligt att ni kan påstå att det är enbart "tvångssvenskans" fel att finnarna inte orkar eller hinner lära sig "nyttigare" språk.

Jag är från en tvåspråkig familj, gick i svenskspråkig skola och läste där summa fem språk - två inhemska och tre främmande. Jag gillade dem alla. Jag hade alltid 9 och 10 på betygen, jag skrev fyra av språken i studentprovet och fick laudatur i samtliga. Och inte en enda gång kände jag det som om något av språken krävde orimligt mycket tid och energi, som hellre kunde ha satsats på "viktigare" saker.

Jag var säker på att jag skulle få åtskilligt med nytta av språklektionerna i framtiden (attitydfrågan, nota bene!) och så har det även blivit. Efter skoltiden har jag fortsatt att fräscha upp och fördjupa det jag lärde mig, jag har pluggat in ytterligare ett antal språk, och jag har nog för avsikt att lära mig fler bara jag hinner.

Men om jag var bra i språk i skolan, var jag desto sämre i matematik och biologi, delvis kanske till följd av bristande personkemi med lärarna (vanligt svepskäl, som ni vet). Dock försökte jag tålmodigt följa med undervisningen, eftersom jag inte skulle få något slutbetyg annars. Och så hade jag ju blivit intutad att det ingick i allmänbildningen - och som tonåring var jag dålig på att ifrågasätta auktoriteter.

Säkert har de flesta av oss älskat vissa skolämnen samtidigt som vi avskytt andra, säkert skulle flera av oss som 14- eller 15-åringar ha bytt ut ett av dessa avskyvärda ämnen mot nånting trevligare. Men ni vet mycket väl (hoppas jag) att glopar i skolåldern ännu inte är kapabla att dela in ämnena i "nyttiga" och "onödiga". Samhället slår in på en farlig väg om man börjar utforma skolans läroplan enligt vilka ämnen som eleverna upplever som bra eller skit.

Ja, det finns säkert många finska elever som tycker att svenskan är tidskrävande, onyttig, ful och bögig, och som gärna skulle se att den försvann från schemat.

Men det finns säkert också många elever som gillar svenska, eller i varje fall förhåller sig neutrala till språket. Och som inte alls delar finskhetsarnas syn på svenskan som ett jättehinder för inlärning av andra språk. I stället ogillar de något annat.

Ändå så är det just svenskhatarnas klagovisor som får all uppmärksamhet, inte matematik-, musik- eller religionshatarnas.

Kan ni finskhetsare förklara hur det just svenskan plötsligt är så ofantligt mycket mer onödig och tidskrävande, i jämförelse med modersmål, fysik eller slöjd?

Varför är ni så oerhört mycket mer angelägna att tillmötesgå just dem som avskyr svenska, i stället för dem som avskyr till exempel kemi, gymnastik eller historia?

Är antipatier mot svenskan på något vis mer begripliga, kanske ur ert trångsynt finsknationalistiska perspektiv rentav av en högre och ädlare art, än motsvarande känslor mot andra ämnen?

Och slutligen:

Tror ni faktiskt att finnarnas allmänna språkkunskaper kommer att förbättras radikalt, bara den obligatoriska svenskan avskaffas?

För ungefär nio månader sen skrev jag ett inlägg i denna samma tråd, där jag ställde dessa samma frågor. Där länkade jag även till en då färsk, numera tyvärr försvunnen ledarartikel i Aamulehti, där det framgick hur finländska elever rent allmänt läser allt färre språk. Man kan inte undvika slutsatsen att det just är på grund av det eviga ältandet om tvångssvenska som fått vår språkrikedom att övergå i en engelskdominerad språkfattigdom, löd en av tidningens konklusioner.

I mitt förra inlägg försökte jag också dra mig till minnes vilka argument svenskans belackare har svängt sig med tidigare. Under 80-talets yuppie-epok hette det att finnarna borde lära sig bättre engelska, och att svenskan var ett hinder för det. På 90-talet ansågs det att de nyblivna EU-finländarna borde bli flytande på tyska och franska, och att svenskan därför borde skippas. Nu under det nya seklet är det kunskaper i ryska och kinesiska som man borde vinnlägga sig om, men tyvärr kräver svenskan alldeles för mycket energi.

Alla de här språken är oerhört viktiga, men de här exemplen visar klart hur svenskhatarna tänker: dera sprimära mål är att få bort den obligatoriska svenskundervisningen, inte att ge folket bredare språkkunskaper.

Jag upprepar vad jag sagt i tidigare inlägg: för egen del skulle jag faktiskt vara redo att diskutera den obligatoriska skolsvenskan. Finland behöver folk med mer mångsidiga språkkunskaper, och alla har faktiskt inte kapacitet att lära sig flera språk.

Men ni vet lika väl som jag, att skolsvenskan bara är första steget. När de fanatiska svenskmotståndarna märker hur deras decennielånga kampanj äntligen kröns med framgång, kommer de bergsäkert att hitta nya frågor att engagera sig för: de riktar in sig på påhittade finlandssvenska privilegier som ska avskaffas, de vill åtgärda den orimligt gynnade position som svenskan har i jämförelse med de så kallade nyfinländarnas många tungomål.

En viss heikkitalaban tillstår helt öppet att Finland ska ha likartad språklagstiftning som de andra nordiska länderna - finskan ska vara det enda officiella språket, svenskan och samiskan ska ha minoritetsstatus. Andra är inte lika ärliga som han ...

Ett Finland, som lönar sina svenskspråkiga medborgares insatser för fosterlandets väl med att omvandla deras modersmål från det ena officiella språket till minoritetsspråk, är inte mitt fosterland längre. Jag är medborgare i ett tvåspråkigt, fritt och stolt Suomi-Finland, inte i ett inkrökt, intolerant och självupptaget yksi-kieli-ahdas-mieli-Fennostan.

"Jag jag jag jag..."
Och så här argumenterar du för tvångssvenskan till andras barn?

Alla obligatoriska ämne i skolan har siga egna grunder. Man säger inte bara att "matematiken är obligatorisk för att biologin är obligatorisk".

Det som är obligatorisk i alla skolor i världen är ämnet "främmande språk", men att främmande språk borde vara just svenska för finnar måste ha egna argumenter. Och finnar har inte godkännt de föråldrade argumenter "historiska och kulturella skäl".

Man slopade tvångsfinskan på Åland för att den åt andra språkkunskaper - och nu kan elever välja mellan finska, tyska, franska, spanska och ryska. Kanske det är bra för dem. Språkstudier borde grundas i elevernas egen nytta och egen intresse.

Du också talade om "religionshatare". Vet du inte att förut måste alla studera luteranska religion. Men då förstådde man, att det går inte. Nu kan man välja mellan olika religioner och livsåskådningskunskap. Man kan slopa obligatoriet om man ser att det är inte rätt.

Altså för att du KÄNNER att svenskan måste vara inte bara en nationalspråk utan också obligatorisk för alla andra i landet, så måste det vara så.

Vem grundar sin argumentation i nationalismen nu?

Samiska språk har ju minoritetsstatus redan. Kunde vi inte höga deras status till nationalspråk? Så skulle ordet nationalspråk betyda de språk som man har länge talat i dessa trakter. Men inte behöver de alla vara obligatoriska.