Kanske inte så roligt..
Jag blev intagen trots att jag befann mig i mitt eget hem. Det hade med en tråkig sak att göra, nämligen att anhöriga förstått att jag var en fara för mig själv (ingen annan). Jag blev hämtad av ytterst trevliga, sympatiska och förstående poliser (EJ IRONI!!), men jag var redigt onykter. Först skulle jag få sova i något som såg ut som ett rätt bekvämt (men ganska litet) studentrum. Säng, toa etc (vette fan om det inte fanns ett litet skrivbord där också?). När vakten frågade mig hur jag mådde, så svarade jag ärligt att jag inte hade särskilt stort intresse av att leva mer. Då blev jag flyttad till ett annat "rum", med madrass på golvet och en "landstingsfilt" som täcke. Men det gick bra det också! En gång knackade jag på dörren, och sa att jag var lite hungrig (jag hade försummat mat/sömn etc under flera dygn). Inga problem, jag fick två mackor och ett glas mjölk
direkt. Det var ju inte direkt lax-toast med ett glas champagne - men å andra sidan var det inte det som jag behövde heller.

Sedan somnade jag, och vaknade nykter. Inga konstigheter. Kort förhör och sedan hem.
Som man bemöter andra, så blir man själv bemött. Vill man ha bråk så får man det. Om man är resonabel, pratar lugnt, och är beredd att acceptera ett "nej" utan att hetsa upp sig - då går det hur bra som helst...
Det är inte konstigare än att "prata med kundtjänst" på vilket företag som helst! Börjar man gapa, skrika och hota så blir man bortkopplad. Om man däremot lugnt kan förklara vad problemet gäller (och kanske "smöra" lite också, det kostar inget) så löser sig det sig oftast. Att köra "heders-stuket", slå sig för bröstet (gorilla style) och bli otrevlig - nää... Ingen gillar en jihadist.