Citat:
Ursprungligen postat av
Diazeugma
Putin behöver Kiev av geopolitiska skäl, för att återupprätta den ryska intressesfären. Så sker genom att naturgasledningarna till Europa, som går genom Ukraina, hålls intakta samtidigt som EU hålls undan marknaden och NATO undan Ukrainas militära installationer.
Du förväxlar retorik med strategiska ändamål.
Vägvalet är snarare öppen strid eller finlandisering (dvs. "ta det i röven"). Det förra alternativet kommer att vara kännbart för Ukraina på kort tid, men med starka allierade är det ett vägvinnande val i förlängningen.
Rus' är dock ingen parentes för Putin.
Nej rus är ingen parantes men däremot kanske Ukraina är det, vilket Kiev borde tänka på.
Novorossiya kom att bildas på 1760-talet i nuvarande östra Ukraina under ledning av den svenskättade Katarina den Stora.
Sedan den tiden är Ryssland etablerad i området. Under 1920-talet kom Novorossiya att ingå i den socialitiska delrepubliken Ukraina, som del i Sovjetunionen.
Enligt Putin var detta en svårförståelig förändring av det geografiska landskapet. För Stalin och de tidiga kommunisterna i Sovjetunionen såg saken dock annorlunda ut. För dem var Ryssland inte det centrala, utan Sovjetunionen - och den geografiska indelningen kanske sågs som en administrativ fråga. Samma sak hände under 50-talet då ukrainaren Krustjev - som Sovjetunionens ledare - lät Krim övergå till Ukraina.
Västra Ukraina har en helt annan historia än Novorossiya.
Det är dessa historier som möts i dagens Ukraina och historiens bärare, dvs bland annat de olika folkgrupperna, måste antingen kompromissa eller kriga.
Att demonisera Putin kommer inte att leda långt. Putin kan snarast framstå som liberal i en rysk kontext där de mer nationalistiska ryska elementen aldrig hade slutit geneve-överenskommelsen, utan sänt in trupper eller väntat på att motståndsrörelsen i östra Ukraina helt hade tagit kontrollen över Novorossiya.
Ryssland skulle kunna bortse från västra Ukraina och lämna det i sticket, dvs. låta Novorossiya uppgå i den Ryska Federala Republiken. Putin behöver således inte alls Kiev. Snarare tvärtom. Om Putin överger Kiev så innebär det att Novorossiya blir en del av Ryssland och Ukraina kommer att få svårt att överleva som stat.
I själva verket är det senare fortfarande en reell potentialitet som inlöses i den stund som Kiev visar sig vara en omöjlig samarbetspart för Ryssland. De grupper som vägrar avväpna sig i östra Ukraina är också de grupper som kommer att trycka på för Novorossiyas självständighet och eventuella återanslutning till Ryssland.
Frågan om Ukraina är således vare sig en fråga om taktik eller strategi och än mindre en fråga om ytlig retorik. Det är inte en fråga som kan reduceras till dagsaktualiteter i form av t ex tullunioner eller handelsavtal. Dessa är fernissa. Frågan om Ukraina är en fråga om historien.
Den historiska synvinkel som Putin anlägger är ofta något som inte begrips i den västerländska kontexten av liberal, ”upplyst” föreställningsvärld. Historien är ju död, inte sant? Ett kapitalistiskt rationellt samhälle som reducerar allting till en fråga om mätbara entiteter, har ofta ingen förståelse för den historia som talar i oss genom generationerna. Ju mer sekulariserade vi är, desto mer ses historien som någonting konstigt. Men historien är långtifrån konstig. Den är ofta väldigt logisk.
I Ukraina talar olika historiska viljor och om dessa skall kunna leva sida vid sida så krävs kompromisser och dialog. Alternativet är krig och i Ukraina finns det bara sida som kan vinna vid en militär sammandrabbning. Därför bör man lyssna på den maktens ledare då han bjuder in till dialog. Allt annat vore irrationellt och oklokt, lika oklokt och irrationellt som det var att genomföra en statskupp i februari i Kiev med anti-ryska övertoner - vilket vi nu skall hantera följderna av med ett krympande Ukraina.
Krim var bricka 1. (vilket slutade med rysk seger)
Novorossiyas status är bricka 2 (här befinner vi oss nu).
Ukrainas överlevnad är bricka 3.