Igår (11/4-2014) hade Göteborgs-Postens kulturchef en debattartikel med rubriken
Vad händer när ekonomerna styr mediebranschen?.
I artikeln går Byström hårt åt "ekonomerna" och hans egen chef Peter Hjörne får sin släng av sleven.
Idag kontrar Peter Hjörne med artikeln
Privat public service där han säger att han inte delar Gabriel Byströms analys i artikeln dagen innan, men generöst konstaterar "föga förvånande försvarar jag hans rätt att framföra dem."
Jag tycker att Hjörne är klarsynt när han säger att:
Citat:
Jodå, det kan jag och det gör jag. Gabriel Byströms analys är nämligen till stora delar felaktig. Det är inte expansion, förvärv, bonusar och aktieutdelningar som hotar journalistiken och det demokratiska samtalet utan, om något, människors förändrade medievanor.
Med internet förändrades medievärlden dramatiskt. Nya kanaler, plattformar och medieslag växte och växer fram i rasande takt. Annonsörer, läsare och tittare fick allt fler alternativ och konkurrensen ökade dramatiskt. Låt mig ge en ögonblicksbild. Av all annonsering i mobiler världen över har Google över 50 procent, Facebook cirka 17 procent, och alla vi andra i världen delar på resten. Detta är våra konkurrenter. Utan publicistiska avsikter eller verksamhet, men med stort intresse för de annonsintäkter vi har.
Hjörne vet uppenbarligen var papperstidningarnas och nyhetsmedias problem ligger. Men samtidigt är det helt uppenbart att han inte har en aning om vad han skall göra åt saken. Med ena handen dödar han sina egna papperstidningar genom att fokusera på HBTQ-mångkultur från första till sista sidan. Jag har talat med många som helt enkelt inte klarar att läsa G-P för att de är rädda för att få hjärtproblem.
För det andra så vet alltså Hjörne att det är digitala media som gäller i framtiden. Men uppenbarligen så har de ännu inte lärt sig den absolut mest grundläggande idén med webben: att länka. När man läser Hjörnes artikel där han i första stycket refererar till en debattartikel i den egna tidningen, så blir man ju intresserad av vad denne G-P:s kulturchef Gabriel Byström egentligen hade skrivit dagen innan. Finns det någon länk i Hjörnes artikel? Nä, naturligtvis inte.
Hursomhelst, de två länkade artiklarna ovan är läsvärda. De ger en inblick hur en kulturchef i en av Sveriges största dagstidningar och en majoritetsägare i en av Sveriges största mediekoncerner tänker kring pappersmedias problem och deras framtid.