Citat:
Ursprungligen postat av
Theangleaxe
Hur lyckas sonder skicka dessa bilder egentligen? Är signalen på så stor räckvidd att den kan nås ända från mars till våra satelliter?
Ja, men inte satelliter runt Jorden, utan Deep Space Network DSN som är några stora radioteleskop i Kalifornien, Australien och Spanien. Placeringen gör att alla paneter alltid är inom räckhåll. De är känsliga nog att uppfatta radiovågorna från så små rovrar som opportunity på Mars, och så avlägsna sonder som Voyager 2.
Genom att hålla koll på enskilda radiovågor, när själva bärvågornas toppar och dalar anländer till DSN, så kan de otroligt nog mäta Cassinis, vid Saturnus, acceleration så noggrant som på 0.1 millimeter/s^2 när. Det var så man mätte upp att månen Enceladus gravitation är ojämn på ett sätt som tyder på att den har en flytande vattenocean inom sig. Cassini är en miljon gånger längre bort än avståndet Ystad-Treriksröset. 1/10 millimeter.
Just för rovrarna på Mars så kan de använda de tre kretsarna som finns runt Mars nu för att sända data vidare till DSN på Jorden. En fjärde, Maven, är på väg och kommer väl fram nu i sommar. Ett av motiven för den var just att den ytterligare förstärker "bredbandet" mellan Mars och Jorden. Just det argumentet var avgörande för att den inte avskaffades när USA-staten plötsligt avskaffade all (annan) NASA-aktivitet under ett budgetpolitisk cirkus förra året. NASA hotas ständigt av nedläggning, och det är mest bara värdet av de existerande interplanetära sonderna som gör att det får fortsätta halta vidare, men utan planer på några nya interplanetära sonder i framtiden. Det anses, än så länge, vara slöseri att spara 0.001 trillion dollar om året i underhållskostnader genom att stänga ned alla sonder efter att man genom årtiondena har investerat så mycket som 0.03 trillion dollar i att skapa dem. Men 0.03 trillion dollar är ett mycket litet belopp som "sunk cost" i politiska sammanhang och kan lätt strykas när som helst utan att något större särintresse protesterar.