Det tänker jag inte argumentera emot, dels för att jag har dålig koll, samt dels för att det ligger utanför trådens ämne. Det finns dock indikationer på att det inte stämmer.
"
Undersökningen visar för det första att uppfattningen om ur länge äktenskapet har fungerat otillfredsställande före skilsmässan varierade kraftigt mellan män och kvinnor. 17 procent av kvinnorna menade att problemen hade funnits kortare tid än ett år före separationen, jämfört med 42 procent av männen. 40 procent av kvinnorna och 25 procent av männen ansåg att problemen hade funnits i 2-5 år. Med andra ord går betydligt fler gifta män än gifta kvinnor runt och tycker att förhållandet är välfungerande. [...] Att männen inte har uppfattat några av kvinnans signaler om att förhållandet håller på att spricka, kan tolkas som att de har en dåligt utvecklad förmåga att förstå eller tolka sin partner. Men det kan också tolkas som att kvinnorna i de här specifika fallen har brutit mot en av den rena relationens och den sammanflödande kärlekens grundregler, nämligen den som säger att man måste avslöja behov och intressen för sin partner; att man måste öppna sig för varandra (Giddens 1995, s. 60). Om männen, under tiden kvinnornas missnöjde växte, hade blivit informerade om att hon inte kände sig tillfreds med relationen, hade förhållandet möjligen I vissa fall gått att rädda genom en ärlig dialog. I stället bröt kvinnorna själva mot öppenhetskravet, kanske medvetet, varpå relationen dog."
http://www.nunna.se/dumpade_mannens_kris_studie_drsingel.pdf
Bläddrat igenom den på biblioteket, samt hört författarna tala om bokens innehåll på TV4-nyhetsmorgon. Tycker detta sammanfattar boken rätt bra: "I antologin ”Happy, happy” står
glädjen efter en skilsmässa i centrum. Här skriver tio författare om glädjen i att upptäcka sig själv som egen person efter år av
geggig tvåsamhet, om möjligheten att varannan vecka vara fri från barnumgänge och kunna
göra vad man vill, om utveckling och frihet."
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/happy-happy-en-bok-om-skilsmassor/#Scen_1
Motsäger inte relationsfrågan, har ingen aning och orkar inte kolla upp det, jag menar dock att med tanke på hur parningsritualen utspelar sig (män ger sig på allt, kvinnan blir översköljd av inviter), i kombination med att det är "trendigt" för kvinnor att skilja sig, så kommer man hela tiden bli erbjuden något bättre än vad man har, och inte ha dåligt samvete för att vilja smaka på någon annans polkagris.
"
Hur länge männen var tillsammans med sin ex-partner varierar. I så gott som samtliga fall rör det sig dock om mellan ett och tio år, även om de flesta av förhållandena verkar ha varat runt fem år. Nästan alla av männen anser sig ha blivit lämnade på ett känslokallt, elakt och beräknande sätt – i synnerhet de som har varit tillsammans länge med sin partner och därmed anser sig förtjäna en mer värdig behandling. Oavsett om kvinnorna skulle hävda motsatsen så är denna upplevelse giltig ur männens perspektiv. I vissa fall har kvinnan träffat någon annan – utan att berätta det för sin partner – vilket han får reda på i efterhand, antingen genom egen ”research” eller via omvägar. "
"
Vi var tillsammans i 5 år, hon har för en månad sen bokat kyrka för vi skulle gifta oss i nästa år. För 20 dagar sen åkte hon med sitt arbete till en konferens utomlands. Kommer tillbaks med att hon vill slut o att här finns inga känslor,...VAD!?"
http://www.nunna.se/dumpade_mannens_kris_studie_drsingel.pdf
Nån man som känner igen sig? Är inte mycket för anekdoter men det snarlika hände mig själv, 3 år, hon åker på en resa, vill göra slut för det finns "inga känslor kvar" när hon kommer tillbaka. Visar sig att det var en 10 år äldre man, med hus och lägenhet (vad behöver han den till kan man undra), svårt att konkurrera med det som student. Visar sig sen att han hade sambo och en månad innan dem "träffades" så fick han barn med henne. Tjejen kommer tillbaka, och när jag frågar hur hon tror att sambon skulle reagera så var svaret; "men vadå, det var ju inte som att vi har ihop". Kan tillägga att hon var aktiv i F! - riktigt ärbara kvinnor som fostras idag.
Vilka villkor - i ordets rätta bemärkelse - är sämre för kvinnor? Vidare är jag inte socialist så nej, ojämlikhet mellan grupper är inget problem, det är ett problem om inte alla har samma förutsättningar, vilket alla idag har.
Du förstår inte vad jag säger, män och kvinnor jobbar
lika mycket om man lägger samman förvärvsarbete och hemarbete (möjligen undantaget vad man Mangart sager), vidare kan vi se i arbetsmiljöverkets rapport att kvinnor klagar
mer på trötthet/stress, ja allt, detta trots att kvinnor är dem som sover längst, och män dem sover minst, och överlag jobbar på mer bekväma arbetsplatser.
Du tar upp dagispersonal, jag följde med en gång till min dåvarande flickväns jobb, som var dagisfröken, under samma tid som jag jobbade som betongläggare, och du vill jämföra kvinnors "jobbiga yrken" med mäns när det är miiiiiiilslång skillnad. Ni har lättare jobb (om man ser till traditionella män/kvinnoyrken), men klagar som sagt mer på allt, sen vill ni ha lika mycket pengar genom att
tvinga mannen att stanna hemma. Det
är inte dessa yrken som du tar upp som är stressigast bara för att det klagas mest där, eftersom att det till stor del är kvinnor som jobbar där, så är det inte konstigt att det klagas mest där då kvinnor klagar mer var dem än är. (Läs rapporten länkad i föregående inlägg.)
Återigen, trots att jag börjar lämna libertarianismen för neokonservatism (minus religion och i viss mån kärnfamiljen), så är det inget problem att visa tjänar mindre, om alla har möjlighet att tjäna mer. "Skulle vi aldrig komma ur denna sits" utan att hålla tillbaka mannen, är kvinnan verkligen helt inkapabel att springa ifatt, eller snarare spinga
lika snabbt? Du ser det som en naturlag att kvinnor tjänar det mindre, det är det inte. Ska mannen stanna hemma, se till att ni tjänar mer, så enkelt är det.
Det är du som tog upp frågan, det är du som har bevisbördan.
