Varför är män mer framgångsrika?

Det ÄR nästan enbart det som avgör.

Kvinnor arbetar mera med låglöneyrken, de jobbar färre timmar, mindre övertid, tar ut mera ledigheter och arbetsförmåner som främst omfattar hälsovård och socialskydd.

Män koncentrerar sig generellt sett mera på karriären, jobba mera, tar mindre ledigheter och hellre ekonomiska förmåner (t.ex. aktier i bolaget de arbetar på).

Att påstå att män tjänar mera p.g.a. att de är män är att vrida grovt på hur verkligheten ser ut. Löneskillnaderna för män och kvinnor i samma yrken är ungefär 1-3% i männens fördel när man ser på alla branscher sammanlagt (då förväntas det även att båda jobbar lika mycket).

Svar på din fråga: för att service-mannens arbete är mera värdefullt. Marknadsekonomi kallas det. Dessutom är inte arbetsmarknaden "rättvis", finns akademiska yrken på 6 år (lärare) som ALDRIG lönar sig och där man ej tjänar mera på en livstid än en vanlig byggarbetare. Sedan finns det akademiska yrken på 6 år som t.ex. finansiell ekonomi/ekonomisk matte som enkelt kan leda till jobb som ger löjligt hög avkastning (flera miljoner kronor om året om du är bra, inga problem). Grejen är den att man kan välja att studera krävande ämnen (matte o.dyl.) eller enkla ämnen (ex. pedagogik) och då får man lön efter det.

Trodde du faktiskt att högskoleyrken borde vara "jämställda" på basis av hur många år man studerat så kan jag inget annat göra än skratta. Försök du läsa en lärarutbildning och sedan teknisk fysik så får vi se vilken utbildning som faktiskt kräver hjärna (det är det du får betalt för på arbetsmarknaden, att du kan tillämpa svåra ämnen du lärt dig).

Skulle gärna vilja se hur sjuksyrran räddar liv när maskinerna far sönder, det är inte sjuksyrrorna som underhåller sjukhusmaterial i olika form. Vill de ha mera i lön så får väl dessa kvinnor söka sig till det jobbet istället? Ser inte problemet.

Det hade inte varit så många skilsmässor om man gjorde rätt från början.
Dessutom är det ingen gåta varför det ser ut på det viset. Vi har (uppenbarligen) avdramatiserat innebörden av skilsmässor, vilket jag inte har något emot, man ska inte vara rädd för "skam" till följd av att man skiljer sig. Problemet - för män - är att utvecklingen bland kvinnor går långsammare i den meningen att kvinnor fortfarande förväntar sig att bli uppvaktade, och männen levererar. Resultatet är att kvinnor ideligen blir närmade av andra män, självklart kommer någon alltid vara rikare/snyggare/kändare/roligare än den man är ihop med, och med tanke på att skilsmässa lika med lycka (se boken nedan), så varför inte?

http://www.adlibris.com/se/bok/happy-happy-en-bok-om-skilsmassa-9789173893916
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/90611?programid=1302 (Raggande.)

Jag förstår inte varför du ser det som ett samhällsproblem att par inte väljer att leva sitt liv som du tycker att dem borde. Vad blir nästa steg efter föräldraledigheten, kameror i hemmet, uppkopplade till ditt hem, och om man efter ett år inte diskat lika många minuter så kommer du och slår mannen med en stekpanna? (Ja, det var barnsligt, det är hela den här diskussionen.)

Om mannen tjänar mer, vilket han ofta gör då kvinnor väljer mindre lukrativa yrken, t.ex. lärare som du tog upp, eller är latare (vilket nedanstående statistik tyder på; man jobbar mindre, i mindre ansträngande yrken, sover mer, är tröttare och klagar mer, på allt), och därför tjänar mindre, så är det idioti att mannen stannar hemma. (Ta inte upp hemarbete, lägger man samman förvärvsarbete med hemarbete så jobbar män och kvinnor lika mycket.) Av samma anledning är det idioti om kvinnan stannar hemma om den motsatta situationen råder. Tjänar man lika mycket så får man komma överens med sin partner, det är inte svårare än så.

http://www.av.se/dokument/statistik/officiell_stat/ARBMIL2011.pdf
Det här citatet, förrän du kan påvisa att männen hade inte lyckats utan kvinnorna, att kvinnorna blev våldtagna alt. inte fick göra abort, samt att kvinnorna var hotade av männen att göra som han säger, så är det fullständigt värdelöst, om du inte menar att kvinnor är våp utan egen vilja.
Dessutom, har alla framgångsrika män varit gifta/i ett parförhållande?

Nä, det stämmer inte det heller. Du får betalt efter hur efterfrågad du är.
En av de yrkesgrupper som låg extremt högt för några år sedan var verktygsmakare, men sedan man öppnade postgymnasiala utbildningar så har lönerna i stort sett halverats.

Om du har en examen i teknisk fysik (ingenjörernas allt-i-allo tomtar) och jämför utbildning och lön med en NO-lärare, så kan man jämföra hur två relativt lika utbildningar, NO-lärarens ämneskunskaper är ungefär desamma + extra pedagogik på lärarhögskolan, så ser man ju tydligt hur det privata näringslivet betalar betydligt bättre än offentigfinansierad verksamhet. Men så är det ett problem att NO-lärare försvinner från utbildningsväsendet också.
Det var därför jag menade att om skolan ska kunna behålla kompetensen så ska NO-lärare har bättre löner än SO-lärare, 0-6-lärare etc. för de har inte samma möjligheter att utpressa sig till högre löner genom att "hota" med världen utanför skolan.

Rättvist? Livet är för fan inte rättvist, och vems rättvisa pratar vi om? Den ser nämligen inte likadan ut för alla människor, och eftersom jag inte är religiös tror jag inte på nån gudomlig rättvisa heller.

Jo för fan, det tycker jag visst man ska ta upp!! SCB har en stor undersökning om hur människor i olika åldrar, med och utan barn, spenderar sin tid. Lägger man ihop allt arbete, oavlönat som avlönat, så jobbar kvinnor och män nästan lika mycket om man jämför inom samma segment.

Med ett undantag.

Ensamstående utan barn som var i medelåldern och uppåt, där gjorde män betydligt mindre hemarbete, och därmed total mängd arbete, än kvinnor. Så vill man ha mycket fritid så ska man vara man och skilja sig när barnen flyttat ut.

Ska se om jag hittar länken.

Män måste prestera mycket för att bli något i samhället. Statusmässigt och förhållandemässigt. Därmed tar män större risker och det blir en win/loss situation. Vissa män träffar rätt och blir riktigt stora, andra misslyckas mer eller mindre.

Kvinnor ställs inte inför denna situation, då de lätt kan skaffa ett förhållande och status inte är lika viktigt för det kvinnliga könet.

[quote=Emanciperad|48283640] Vilket är båda könens fel inte bara kvinnors.


Kvinnor som tar ut skilsmässa tenderar vara singlar betydligt längre än män som tar ut skilsmässa.
vad säger det tror du? har du ens läst Happy, happy? Vet du vad den handlar om?

http://www.adlibris.com/se/bok/happy-happy-en-bok-om-skilsmassa-9789173893916
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/90611?programid=1302 (Raggande.)


Ekonomisk ojämlikhet mellan könen blir självklart ett problem i längden. det hade varit och är ett problem med vilka grupper som helst och eftersom gruppen kvinnor är i majoritet så vore det ju väldigt märkligt om man inte skulle uppmärksamma just kvinnors sämre villkor.


Nej för hundraelfte gången män har högre inkomst livet igenom för att han väljer att jobba mer avlönat. kvinnor skulle också kunna välja att jobba mer avlönat, men då kan vi säga hej då till lyckliga familjeförhållanden, trygga ungar, rena hem och bra mat. Att ta på sig ansvaret för sin aungar är INTE att vara lat. Att däremot inte göra det skulle jag klassa som lathet eller möjligen girighet och rent ego. dagispersonal, sjuksyrror, lärare brukar nämnas som exakt de yrkena som är mest stressade och mentalt påfrestande och ansträngande Är det alltså män som jobbar där?

Om alla skulle göra som du föreslåt, den som tjänar minst ska vara hemma, så skulel vi aldrig komma ur denna ojämställda sits. Men jag antar att det är exakt det du vill. Tur det finns folk som klarar tänka lite längre än du gör.



Du menar män skulle ha kunnat överleva utan kvinnor? ja sure. Inte ens om vi bortser från den rent biologiska omöjligheten så skulle framgångsrika män ändå behöva andra män som fixade allt åt dem
för att få tid över till att grubbla på tyngdlagen.
Ganska tydligt om du tittar på framgångsrika människor idag även. Vilka extremt lyckade människor lever ensamma utan en stab, assistenter, familj etc...?

Det tänker jag inte argumentera emot, dels för att jag har dålig koll, samt dels för att det ligger utanför trådens ämne. Det finns dock indikationer på att det inte stämmer.

"Undersökningen visar för det första att uppfattningen om ur länge äktenskapet har fungerat otillfredsställande före skilsmässan varierade kraftigt mellan män och kvinnor. 17 procent av kvinnorna menade att problemen hade funnits kortare tid än ett år före separationen, jämfört med 42 procent av männen. 40 procent av kvinnorna och 25 procent av männen ansåg att problemen hade funnits i 2-5 år. Med andra ord går betydligt fler gifta män än gifta kvinnor runt och tycker att förhållandet är välfungerande. [...] Att männen inte har uppfattat några av kvinnans signaler om att förhållandet håller på att spricka, kan tolkas som att de har en dåligt utvecklad förmåga att förstå eller tolka sin partner. Men det kan också tolkas som att kvinnorna i de här specifika fallen har brutit mot en av den rena relationens och den sammanflödande kärlekens grundregler, nämligen den som säger att man måste avslöja behov och intressen för sin partner; att man måste öppna sig för varandra (Giddens 1995, s. 60). Om männen, under tiden kvinnornas missnöjde växte, hade blivit informerade om att hon inte kände sig tillfreds med relationen, hade förhållandet möjligen I vissa fall gått att rädda genom en ärlig dialog. I stället bröt kvinnorna själva mot öppenhetskravet, kanske medvetet, varpå relationen dog."
http://www.nunna.se/dumpade_mannens_kris_studie_drsingel.pdf
Bläddrat igenom den på biblioteket, samt hört författarna tala om bokens innehåll på TV4-nyhetsmorgon. Tycker detta sammanfattar boken rätt bra: "I antologin ”Happy, happy” står glädjen efter en skilsmässa i centrum. Här skriver tio författare om glädjen i att upptäcka sig själv som egen person efter år av geggig tvåsamhet, om möjligheten att varannan vecka vara fri från barnumgänge och kunna göra vad man vill, om utveckling och frihet."
http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/happy-happy-en-bok-om-skilsmassor/#Scen_1

Motsäger inte relationsfrågan, har ingen aning och orkar inte kolla upp det, jag menar dock att med tanke på hur parningsritualen utspelar sig (män ger sig på allt, kvinnan blir översköljd av inviter), i kombination med att det är "trendigt" för kvinnor att skilja sig, så kommer man hela tiden bli erbjuden något bättre än vad man har, och inte ha dåligt samvete för att vilja smaka på någon annans polkagris.

"Hur länge männen var tillsammans med sin ex-partner varierar. I så gott som samtliga fall rör det sig dock om mellan ett och tio år, även om de flesta av förhållandena verkar ha varat runt fem år. Nästan alla av männen anser sig ha blivit lämnade på ett känslokallt, elakt och beräknande sätt – i synnerhet de som har varit tillsammans länge med sin partner och därmed anser sig förtjäna en mer värdig behandling. Oavsett om kvinnorna skulle hävda motsatsen så är denna upplevelse giltig ur männens perspektiv. I vissa fall har kvinnan träffat någon annan – utan att berätta det för sin partner – vilket han får reda på i efterhand, antingen genom egen ”research” eller via omvägar. "

"Vi var tillsammans i 5 år, hon har för en månad sen bokat kyrka för vi skulle gifta oss i nästa år. För 20 dagar sen åkte hon med sitt arbete till en konferens utomlands. Kommer tillbaks med att hon vill slut o att här finns inga känslor,...VAD!?"
http://www.nunna.se/dumpade_mannens_kris_studie_drsingel.pdf

Nån man som känner igen sig? Är inte mycket för anekdoter men det snarlika hände mig själv, 3 år, hon åker på en resa, vill göra slut för det finns "inga känslor kvar" när hon kommer tillbaka. Visar sig att det var en 10 år äldre man, med hus och lägenhet (vad behöver han den till kan man undra), svårt att konkurrera med det som student. Visar sig sen att han hade sambo och en månad innan dem "träffades" så fick han barn med henne. Tjejen kommer tillbaka, och när jag frågar hur hon tror att sambon skulle reagera så var svaret; "men vadå, det var ju inte som att vi har ihop". Kan tillägga att hon var aktiv i F! - riktigt ärbara kvinnor som fostras idag.
Vilka villkor - i ordets rätta bemärkelse - är sämre för kvinnor? Vidare är jag inte socialist så nej, ojämlikhet mellan grupper är inget problem, det är ett problem om inte alla har samma förutsättningar, vilket alla idag har.

Du förstår inte vad jag säger, män och kvinnor jobbar lika mycket om man lägger samman förvärvsarbete och hemarbete (möjligen undantaget vad man Mangart sager), vidare kan vi se i arbetsmiljöverkets rapport att kvinnor klagar mer på trötthet/stress, ja allt, detta trots att kvinnor är dem som sover längst, och män dem sover minst, och överlag jobbar på mer bekväma arbetsplatser.
Du tar upp dagispersonal, jag följde med en gång till min dåvarande flickväns jobb, som var dagisfröken, under samma tid som jag jobbade som betongläggare, och du vill jämföra kvinnors "jobbiga yrken" med mäns när det är miiiiiiilslång skillnad. Ni har lättare jobb (om man ser till traditionella män/kvinnoyrken), men klagar som sagt mer på allt, sen vill ni ha lika mycket pengar genom att tvinga mannen att stanna hemma. Det är inte dessa yrken som du tar upp som är stressigast bara för att det klagas mest där, eftersom att det till stor del är kvinnor som jobbar där, så är det inte konstigt att det klagas mest där då kvinnor klagar mer var dem än är. (Läs rapporten länkad i föregående inlägg.)
Återigen, trots att jag börjar lämna libertarianismen för neokonservatism (minus religion och i viss mån kärnfamiljen), så är det inget problem att visa tjänar mindre, om alla har möjlighet att tjäna mer. "Skulle vi aldrig komma ur denna sits" utan att hålla tillbaka mannen, är kvinnan verkligen helt inkapabel att springa ifatt, eller snarare spinga lika snabbt? Du ser det som en naturlag att kvinnor tjänar det mindre, det är det inte. Ska mannen stanna hemma, se till att ni tjänar mer, så enkelt är det.
Det är du som tog upp frågan, det är du som har bevisbördan.

Utan tvekan så finns det många framgångsrika, viktiga kvinnor i historien. Flera har nämnts tidigare; Marie Curie, Jean D'Arc, etc etc. Men att männen ändå är de som dominerar på listan över männsklighetens framgångar har säkert flera förklaringar:
- Aktivt förtryck genom årtusenden. (inte rösträtt, tvingas bära slöja, etc etc)
- Sociala roller, där män visar sig starka och framgångsrika för att imponera på kvinnor, medan kvinnans roll är att va vacker och en bra fru och mor.
- Fysiska skillnader. I vissa utmaningar så ÄR fysisk styrka en fördel. Typ Neil Armstrong, Christopher Columbus.

Att det funnits framgångsrika kvinnor genom historien bevisar hur fel feministerna har. Utifrån den vetenskapliga ansatsen så har vi det berömda exemplet med svarta svanar som är analogiskt med detta. Om nollhypotesen är att kvinnor p.g.a sitt kön inte fått möjligheten att bli framgångsrika så borde inga framgångsrika kvinnor påträffas i historien. Uppenbarligen finns sådana och således kan inte nollhypotesen accepteras.

Åh, en novellsamling...

Fenomenet kallas hypergami. Gräset är alltid grönare på andra sidan bäcken. Men det går ju faktiskt
att komma runt det som man också, nämligen att sluta sätta kvinnor på piedestal, låta bli att gifta sig (giftermål är ett ekonomiskt-familjerättsligt commitment), låta bli att skaffa barn eller på annat sätt binda sig till kvinnan. Se till att det finns en reträttväg och du kan ju alltid ägna dig åt hypergamt beteende själv. De flesta människor är utbytbara trots allt.


"Always keep one in the fridgie" står det på Chateau Heartiste.

Jadå, det är ungefär vad min första sambo gjorde. Hon skulle prompt iväg några dagar med några gemensamma kompisar, det var plötsligt livsnödvändigt för henne. Jag arbetade. Det handlade självklart om att hon försökte inleda ett förhållande med en polare som höll på att separera, jag fick reda på det långt efter att det hade hänt. Nå, det blev ju inget av det hela, mer än att separationen var ett faktum för vår del. Tja, sen får hon runt med en massa killar ett tag, tills hon hittade en som hov var gift med i 15 år. Nu är hon singel sedan 15 år och sitter och beklagar sig på facebook att hon är ensam.
Jag slickade såren nån månad men sedan började jag träffa andra så smått, och ta mig fan började hon inte hinta om att vi kanske skulle börja om. Eh, nä...

Förutom en massa småförhållanden så har jag ett långt förhållande, som inkluderar två barn, där jag tog initiativ till separationen. Det var en tankeprocess på 2-3 år, hon hade däremot inte funderat lika länge, och var inte beredd på det. Det var till viss del hypergami från min sida också, jag "kollade marknaden" på slutet och det var ju inte svårraggat precis. Annars brukar jag inte vara otrogen om jag är i ett förhållande, och det är ett dugg av anledningen till att det förhållandet sprack.

Kvinnor kan välja att hänga på en man som är framgångsrik i stället för att själv slita för framgång.

En framgångsrik karriärintriktad kvinna väljer inte en man som inte är minst lika framgångsrik som hon själv.
Men det finns enstaka undantag och då främst kvinnor som har bra yrken med hög lön utan att de behöver stiga i chefsleden. De kan välja en man för kärleken inte för pengar och status.

Av detta följer att en man inte har några alternativ om han vill vara attraktiv som partner, göra karriär tjäna pengar. Sedan finns det naturliga att vilja kämpa för ledarrollen en tävlingsinstinkt, den som gör mannen till man. Något kvinnor oftare saknar.

Kanske kan man säg att 80/20 regel kan tillämpas här. 80% av alla män är tävlings och karriärinriktade. 20% saknar det drivet. De väljer att ta det som blir över.

Motsvarande är att 20% av kvinnorna vill ha lite mer, av egen kraft. Men att 80% av deras medsystrar använder sig av sitt utseende och sin kropp så lång det går och tar det bästa de kan få på det sättet.