Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Jag har läst det som påstås vara Larssons analys. daterad sept. -90 (Larssons namn finns ej med)

Okej, får man fråga hur du kom över den? Hur lång är analysen förresten? (Om det nu är den vill säga.)

Det enda jag har läst är det som Tunander hänvisar till i "Den osynliga handen - och den vita". Verkar hur som helst vara väldigt mycket hysch-hysch kring denna "analys".

Kan du ge en länk eller ett referat?

Fick den på mail. den är på 4 sidor.
Vill inte lägga ut den på nätet utan att först fråga den jag fick den av....om han nu går att få tag på.

Förstår det. Men tacksamt om du kollar upp om det är ok. Vore intressant att läsa!

Under 10 års tid innan MOP var han mycket måttlig och inte speciellt törstig. Den enda medicineringen han använde var bantningspiller. Förändrades troligen efter att DA upplöstes, förlorade uppdraget som sekreterare i Baltiska kommittén och MOP.

Nix Jag kände SE under många år innan MOP. Vi bodde i närheten av varandra och engagerade honom som konsult på sidan av hans fasta arbete för framtagande av grafisk profil för ett bolag.
Diskuterade hans eventuella medverkan i MOP för ett år sedan med en gemensam vän som även kände honom väl. Fick det kryptiska svaret att ingenting är omöjligt.

Du som kände AL måste ju ha funderat över vad han menade med "varningsbrevet" som han lämnade in. Hade han för avsikt att varna ? Och VG har samma slags dödsruna liggande hemma.

Men det var intressant! Det betyder att du alltså VET att han var EAP och att han hatade OP?

Fick svar snabbt..och det var ok. Detta skall enl. uppgift vara Larssons analys.
http://speedy.sh/bA3PM/Dokument.pdf

Bra jobbat natteknik. Stort tack för den!

Motivet var utan tvekan den säkerhetspolitik som lierat sig med finansmaffian mot ryssen och sedan gammalt (ända från Gustav III tid) förmedlats av frimurareliten till operativa och övervakande organ. Svenska författningsskyddet kunde nu ge klartecken åt alla parter att delta som övning eller i skarpt läge efter eget tycke och möjlighet.
Efter statskuppen kunde i vilket fall alla medverkande få garanterad immunitet inför svenskt rättsväsende och allmänhet med den utredningen som tog över efter Holmér. Vilka som egentligen var landsförrädare är på så vis fortfarande en definitionsfråga.