Raskortet dokumentär på SVT om att vara svart i Sverige

Så hudfärg spelar roll?

Samma test har gjorts i många länder, med testledare och barn av olika nationalitet. Testen visar tydligt att mörk hudfärg ses som fult, elakt osv. Skrämmande att barns självbilder ska behöva vara så dåliga pga hur samhället framställer människor med mörk husfärg. Hur många mörkhyade princessor får man se i tecknade filmer t.ex? Och varför har nästan alla teckande djur antingen gröna eller blå ögon? Hur många djur har den färgen på sina ögon i verkligheten?

1. Det finns för fan inga negressprinsessor. Prinsessor som bor i slott är vita.
2. Tecknade djur ser finare ut med blå och gröna ögon. Det är vackrare helt enkelt. Det är vita tecknare som gjort det för vita barn. Vidare är det väl fint med mångfald? Varför ska alla ha negerögon när man kan ha flera olika fina ögonfärger?

Jag tycker inte dokumentären förespråkar utrotning av den vita rasen. Snarare tvärtom.
De som känner sig kränkta här bör väl främst se den först och uttala sig sen
-Jag är afrosvensk-

Den öppna rasismen är inte svår att förhålla sig till. Att skicka hatbrev till en elvaåring pga dennes hudfärg är naturligtvis inget en anständig människa ägnar sig åt.

Det jag har problem med är att händelser som denna (i filmen) i mer eller mindre öppna ordalag beskrivs som ett uttryck för ett samhälle som genomsyras av rasism, koloniala föreställningar och diskriminering. Att vita som kollektiv har ett ansvar för de övergrepp som begås av enskilda.

Därtill verkar det bli fel hur man än gör. Att ge uttryck för rasism i mötet på en buss är fel (vilket man kan förstå) men att säga något vänligt kan även det bli fel då det framställs som exotifiering eller kolonial blick.

Att svarta (som utgör 1,5 procent av Sveriges befolkning) inte syns i tillräckligt många (vad nu det är) sammanhang är att osynliggöra. MEN när svarta syns (ex lilla hjärtat) då är det ett uttryck för ett förtryckande, kolonialt arv och ord som "black face" kastas i ansiktet på den som invänder, ELLER så är hudfärgen fel (Disneys prinsessa var inte mörk nog) eller så är det fel ändå (hon var en groda i filmen).

När barn utsätter andra barn för rasism är detta inte okej, men ÄR det givet i särklass jämfört med all annan mobbning. Barn blir mobbade för att de är för tjocka, för fula, för blyga, har fel kläder, fel glasögon, fel skor... eller helt enkelt bara fel.

Försöker vi förstå blir det också fel. Det heter att vi inte KAN förstå för att vår syn grumlas (och jag citerar fritt ur filmen) då vi ser på världen genom en lins av makt och priviliegier (Sabuni går ett steg längre och kopplar detta direkt till rasistiskt våld). MEN de bland twittervänstern som blottar sin hals och erkänner sin del i förtrycket avfärdas i hånfulla ordalag i termer av "trött på dessa "vita" som biktar sin skuld utan att agera därefter" (agera tolkar jag som att "hålla käft").

Vi anklagas för att skapa "vita rum" när allt vi gjort är att skapa ett samhälle långt uppe i norr där ingen annan under stora delar av världshistorien velat bo.

Jag vet inte i vilken mån den retorik som hela tiden ligger under ytan i den här filmen är representativ för gruppen i stort (Europe var inne på det i ett tidigare inlägg). Men får den fäste i samhällsdebatten tror jag det kommer att göra stor skada. Den skapar ett samhälle där varje negativ upplevelse SKA tolkas som ett uttryck för förtryck och etniska svenskar blir i detta en motpart.

I all essens uppstår då ett ytterst patologiskt förhållande där en part är uttalat passivt-aggressiv och den andra lever i ständig ängslan för att göra fel, för att kränka. Den ena parten lär inte tröttna, men den andra kan mycket väl komma att göra det. (min fetstil)