Radio Svegot

Det är dock så argumentet brukar användas av kristna i allmänhet.

Men vi vet hur det blev med kristendomen. Det blev detta. Jag tycker inte att det verkar särskilt lyckat (sedan är givetvis inte kristendomen den enda anledningen, men det måste tas med i den slutgiltiga analysen. Vad har egentligen kristendomen spelat för roll, hur har den påverkat vår uppfattning om olika företeelser historiskt osv?). Kristendomen är universalistisk, egalitär och blind för ras. Enskilda kristna erkänner ju ras och så, men frågan är hur kristna de är då? Det kanske ni kunde ta upp, JDG är ju både troende (traditionell) katolik och till synes införstådd i rasfrågan vilket är ovanligt, mig veterligen. Det vore intressant att höra hur Jonas De Geer ser på det.

E. Michael Jones i USA är ju också traditionell katolik men erkänner inte det rasliga perspektivet i judefrågan trots att han har skrivit tusentals sidor om dem och deras eskapader i Europa. Han vill konvertera judarna. Det är helt ofattbart att det är en sådan karls slutsats.


Jag har läst en del om och av Leon Degrelle de senaste veckorna så jag vet att det är fullt möjligt att kombinera kristendom med etnisk medvetenhet på ett individuellt plan. En stor man, den katolske belgaren.

Min kritik har varit på ett mer ideologiskt plan, så att säga. Kyrkan har egentligen aldrig varit "rasmedveten". Det vet vi med deras expeditioner i Sydamerika och Latinamerika redan på 1500-talet där man med påvens medgivande rasblandade med ursprungsbefolkningen för att kunna missionera.

Kristendomen är för hal och grumlig. Innehåller falska teorier. Därför blir den oftast ett problem för oss.


Kulturmarxismen är en mycket bredare sak än gayparader och sådant. Jag tror att du medvetet dummar dig. Man skulle kunna kalla det för "intellektuell kommunism", i bemärkelsen att ideologi (i det här fallet mycket av tankegodset från Frankfurtskolan) styr tänkandet och den intellektuella produktionen snarare än verkligheten och observationer därav. På så vis hänger det ihop med kristendomen då den innehåller många teorier och uppfattningar som har bevisats vara felaktiga av vetenskapen.

Kristendomen har egentligen inte gjort någonting för att stoppa kulturmarxismen.

Nej. Kristendom är ganska lik nationalismen, både i praktisk mening, men också i viss mån principiellt. Därmed att kristendom erkänner rasliga skillnader, med ett följande ansvar mot sådan identitetstillhörighet. Visst existerar det iofs igen skillnad mellan värdet hos människor, eller mänsklig rätt per se. Men denna skillnad gör heller inte nationalismen, så länge det inte ligger i konflikt med det nationella. Kan det ha att göra med att kristendomen redan innan var mer eller mindre demonterad av socialistisk ateism och annan folklig liberalisering, som sedan lade grunden till den kulturmarxism/liberalism vi lider av idag. I så fall blir det synnerligen svårt att beskylla kristna framför icke-kristna, för detta nationella förfall.

På vilket sätt då? Tesen att alla människor har en "själ" och därför måste räddas genom att konverteras till den kristna tron, är själva motsatsen till nationalism. Det är universalism. Nationalister bryr sig inte nämnvärt om andra folk så länge de inte stör deras folk - kristna måste missionera världen över för att "rädda" dem.


Hur då?


Vad betyder det här?


Problemet är att kristna exempelvis bestrider homosexualitet för att deras egna religion säger det - inte för vad vi har observerat i homosexuellas beteende. Det är egentligen bara en kamp mellan två olika kulturmarxismer, om än i olika dräkter. Kan vi inte bara återgå till verkligheten?

Nej, det blir det inte. Kristna har varit i överväldigande majoritet i både Europa och USA. Ta exempelvis 60-talet då detta var ännu mer sant (ett årtionde då väldigt många radikala förändringar skedde). Varför stod kristna aldrig emot någonstans och vann en strid om de nu är så radikalt nationalistiska genom sin religion? Det gjorde man inte. Inte på akademierna, inte om massmedia, inte i politiken - inte ens i sin egen kyrka!

För att kristendomen är antiglobalistisk (icke universalistisk), precis som nationalismen.

Kristendomen lär också att man bör sköta om sitt eget hus.

Som nationalist anser jag att det är av vikt att bry mig om vad som sker i omvärlden eftersom det i längden kommer påverka min nation.

Exempelvis. Många sk nationella tycker det var rätt att bomba Irak och andra arabiska länder utan att tänka på konsekvenserna därav. Som nationalist bör man inte vara isolationist, annat än att man prioriterar det nationella. Personligen kunde jag också känna viss sympati för det irakiska folket när de sionistiska globalistiska bomberna föll på detta försvarslösa folk, 2003. Precis som jag kunde känna viss sympati för Libyens Gaddafi, då globalisten Obama anföll en, i viss mån iaf, nationalistisk antisionistisk ledare. Jag anser således att nationalismen har en viss universalistisk ådra, iom att den ser nationalism generellt globalt som något bra. Ras i meningen nationer. Hela bibeln är på ett sätt ett dokument av raslig åtskillnad. Från början till slut. Jämlikhet enligt mänsklig rätt snarare än jämlikhet enligt mänsklig/raslig likhet. Skillnaden mellan raser (läs nationalism) utesluter inte den mänskliga rätten. Tycker nog du nu ger en något för ytlig vy på varför kristendom, eller annan religion för den delen, ofta förbjuder homosexualitet.

Det handlar inte bara om förbud för förbudets skull, utan i grunden om sunt förnuft. Motstånd mot homosexualitet bör ses i ett praktiskt perspektiv, inte teologiskt. Läser man bibeln så framgår det exempel på vilka konsekvenser som följer sådan nationell degenereing. Detta är alltså inget hokus pokus, utan absolut empiri (verkligheten) som kan bevittnas idag. Man stod visst upp, men förlorade mark pga av växande materialism och den internationella judenhetens inblandning. Ateismen har ju varit ännu tystare, och snarast arbetat mot kristna ställningstaganden.

Nej, det är den inte. Det är ju ett bisarrt påstående. Så länge du låter dig döpas och följer de kristna påbuden kan du vara med oavsett om du är jude, neger, kines eller fransman.

Inom nationalismen kan du bara vara svensk om du är svensk, och bara japan om du faktiskt är japan.


Vilka då? Jag tror inte du hittar en enda seriös nationalist som tycker det. Precis tvärtom enligt min erfarenhet.

Det kanske du kan ha en poäng i men den avgörande skillnaden är ju att medan kristendomen vill att alla skall uppgå i samma andliga enhet, vill nationalister se ett folk = ett land. Man kan inte jämställa ett förbund genom religionen med en generell princip som nationalismen generellt förespråkar.


Okej...


"Motstånd" mot homosexualitet i viss grad är väl ganska vettigt, men skillnaden blir ju ifall man hänvisar till bibeln eller till vad vi vet om deras beteende, med deras omfattande pedofili och annat. Här har jag dock märkt en skillnad, typ amerikanska evangelister brukar hålla på och citera bibelverser medan katoliker generellt verkar ha en större dragning åt att studera och forska kring sådant och belägga det på ett vettigare sätt. Så vissa distinktioner mellan de olika kristna inriktningarna får man göra.


Man stod upp och förlorade trots att man borde ha haft alla möjligheter i världen. Istället så förvandlades framförallt den katolska kyrkan till oigenkännlighet och idag finns ingen direkt kristen institution som kan sägas vara pro-nationalistisk eller värna Europa som det en gång var på något särskilt vis, förutom vissa mindre traditionellt katolska grupper.

Ateism är ingen ideologi eller en enhetlig grupp människor. Det enda som förenar dem är avsaknaden av en tro på ett högre väsen. Utöver det kan de vara kommunister, nyliberaler, nationalsocialister, ja, vad som helst.

Hur som helst får vi nog fortsätta i PM eller i en annan tråd då vi är hemskt off topic nu.

Man kan likaväl säga att JDG/Söderman ska möta kritikerna på Flashback eller att de borde ringa in till nått ateistiskt radioprogram för att bevisa att de vågar ta debatten om sin religion. Att folk som är helt ovana vid radiopratande ska ringa in och debattera mot folk som är mer vana är ju inte rättvist, så att hela tiden uppmana kritiker att ringa in är ju rätt så lömskt/smart/taktiskt från er sida eftersom det förmodligen aldrig kommer ske och om det ändå sker kommer ni ha övertag av erfarenhet samt vara två/tre mot en och kunna bryta debatten när ni vill.
Men vad är poängen och relevansen, vad spelar det för roll och vad ska vi göra med den kunskapen i bakhuvudet? Aldrig kritisera kristendom av respekt för våra kristna förfäder? Vara mer toleranta mot religionen för att den är en del av vår historia?
Men vita personers förhållande till kristendom är mer intressant och i så fall på vilket sätt? Annars är du ju bara allmänt ointresserad av en individs religion om än lite extra ointresserad om individen är rasfrämling(?).
Källa?

Det har ju förekommit många krig inom Europa historiskt (innan 1:a och 2:a VK), inte bara avvärjningar av muslimska invasionsförsök.

Vad har den kristna kyrkan spelat för roll här?

Om vi haft en religion som baserats på blod istället hade det kanske gått att undvika en hel del blodsspillan i krig mellan europeiska brödrafolk?

Eller var dessa krig mer eller mindre ofrånkomliga när det gäller Europas formande fram till modern tid?

Fast varför då? Motgift har ju både uppmuntrat och gett möjlighet till "oliktänkande" att ringa in och debattera, de kan väl inte lastas för att ingen nappar? Ska Magnus och Jonas registrera sig och börja skriva Flashback bara för att folk inte vågar ringa in till deras program? Det känns ju oerhört orimligt och så fungerar det väl ingen annanstans överhuvudtaget?

Någon måtta får det ju vara på fåntratterierna. Om folk har synpunkter på Motgift, och känner ett behov av att diskutera det hela med herrarna inblandade så är förstås det naturliga och rimliga att de också ringer in till programmet. Allt annat blir ju jättekonstigt och underligt på alla tänkbara sätt och vis.

Varför skulle inte det vara rättvist? På samma sätt är det väl "orättvist" att olika personer uttrycker sig sämre eller bättre i skrift och således blir också en debatt på exempelvis Flashback "orättvis" ur olika aspekter? Tramsargument. Så kan man för fan inte tänka, är man dum eller dålig så får man ju arbeta på att förbättra sig själv, inte gnälla om att saker och ting är "orättvisa" hela tiden eller över att andra är mindre dåliga än en själv.


Som sagt. Motgift kan väl ändå lastas för folks ynklighet, feghet och dåliga självkänsla? Det blir ju knasigt.

Att diskutera programmet på Flashback och likna arenor är väl fullt naturligt och rimligt, och det görs ju hela tiden. Inget konstigt med det. Men vill man ha en diskussion med de inblandade och debattera med dem så är det ju fullständigt självklart att detta görs genom den kanal som satts upp för ändamålet. Det duger naturligtvis inte att ursäkta sig med att man inte är en "van debattör" eller liknande slavmoraliska resonemang om man inte råkar vara dövstum eller liknande.

Edit: Möjligt att vi pratar förbi varandra, men det du säger ovan känns jätteorimligt och underligt.

Ok, jag svarar i en annan tråd.

Ja, har folk just synpunkter på Motgift är det väl på sätt och vis enklast att ta det där, men jag fick för mig att det var tal om en allmän religionsdebatt och då kan ju debatten likaväl hållas i andra sammanhang. Religionsfrågan är väl en större fråga än att den ska betraktas som två individers personliga fråga?

Men även om vi reducerar frågan till en fråga om Motgift och kristendom, så får man väl fråga sig om det är viktigt att få frågan löst och hur man ska gå tillväga för att göra det? Då kan man ju som sagt var konstatera att ingen ringt in om det här under hela programmets historia. Så vill man reda ut frågan får man väl försöka göra det på andra vägar. Dan, som är minst berörd av religionskritiken mot Motgift, finns ju på forumet och bemöter kritik mot honom och Motgift. Det finns ju inget som hindrar Söderman/JDG från att skriva här också, om det nu är en viktig diskussion att ta. För med den nuvarande "Ja, men ring in då"-inställningen verkar ju inte frågan få någon lösning.
Det är inget argument, utan fakta eller ett påstående. Folk drar sig för att ringa in eftersom de är obekväma med radioformatet. Tänk så här: Imorgon kommer du bli uppringd av Sveriges radio och få delta i en livesänd debatt om mångkulturen. Visst fan blir du lite nervös och visst fan finns det en risk att du skulle tacka nej? Jag säger inte att det är rätt att känna så, men jag tror ändå att det är typ så många känner och i många fall är det förmodligen en befogad rädsla. Radio är en ny erfarenhet för 99% av alla människor (till skillnad från skrivande som alla lär sig i skolan) och precis som att vissa SvP:are har presterat "mindre bra" i vissa TV intervjuer är det nog lätt för en person att på liknande sätt göra bort sig i radio. (Folk hackar ju på JDG:s "ehm"-läten i Motgift och då har ju han hållit på med radio ett bra tag nu och det finns ju oräkneliga andra, mycket grövre och pinsammare fel som en nybörjare kan tänkas göra.)

Några andra saker som spelar in är förmodligen att det är "fientlig mark", kritikern kommer stå ensam mot två kristna/tre religiösa och i många fall är ju folk som kritiserar anonyma och därför måna om sin anonymitet. En skriftlig debatt hade varit mycket mer "rättvis".

Visst kan man gnälla över att kritikerna är fega och värdelösa och borde ställa upp på radiodebatt, men förr eller senare bör man ju fatta att folk inte kommer ringa in och sluta uppmana till det och kanske vara storsint och bemöta kritiken på en annan arena än i radion. Själv lyssnar jag nästan aldrig på Motgift men läser dagligen på Flashback och hade hellre följt en debatt här än lyssnat på radion, oavsett vad som vore mest "rätt". Så jag kanske var lite Flashback-partisk i mitt förra inlägg...

Ja, naturligtvis, eller om man vill debattera med Motgiftstrojkan. Allt annat är ju jättekonstigt.

Pratar du om en seriös debatt med moderatorer och grejer eller bara lite allmänt tjötande och gruffande på Flashback? Det förstnämnda hade ju onekligen kunnat vara intressant om man brinner för ämnet.

Ja, vissa upplever tydligen frågan som stor och viktig i alla fall - ur båda lägren.

Vad är det man vill lösa egentligen? Det framstår som mycket oklart.

Nej, och det är något anmärkningsvärt, med tanke på att det tydligen går bra att ringa in och tjöta om andra ämnen. Underligt.

Ja, han är duktig Dan.

Nej visst, och det finns inget som hindrar Täppas Fogelberg att börja skriva på Flashback heller, med folk som av olika skäl inte vill ringa in till Ring P1, fråga är väl hur energieffektivt det är och om den typen av beteende överhuvudtaget kan försvaras rent resursmässigt. Jag vet inte. Det känns väldigt konstigt bara.

Som sagt, alla är obekväma med något format. Så kan man inte resonera. Vissa är duktiga på att prata, andra är duktiga på att skriva. Och några är dåliga på båda delar. Det går inte att blidka alla.

Ja, sannolikt. Men så är jag ju heller inte särskilt intresserad av att debattera mångkultur med fåntrattarna på SvT.

Du utgår från att de flesta formulerar sig skarpare i skrift än i tal och debatterar bättre i skriven form än i talad. Det får du nog belägga för att du ska ha någon trovärdighet där. Jag ställer mig nämligen tveksam till påståendet.


Fast är det "rättvisa" man efterfrågar så är ju en offentlig debatt med moderator det mest rättvisa. Där kan ju ingen få fördelar med hjälp av sin anonymitet, trollkonton, personangrepp som den andra inte kan kontra och liknande. Det måste ju vara betydligt mer rättvist än något annat. Ändå är det ingen alls som verkar föreslå något sådant, alltså kan man nog ta det där "rättviseargumentet" och spola ner i avloppet.

Det beror på hur många kritiker det handlar om rent procentuellt. Det måste givetvis vara energieffektivt också, annars kommer man ingen vart. Ett halvdussin ettriga flashbackare är ju rätt ointressanta när man har 10 000+ lyssnare. Handlar det däremot om 500 eller 1000 pers som skulle kräva någonting hade ju situationen varit en annan.

Min personliga uppfattning är nog att man ska skita fullständigt i kritiken så länge den kommer från ett litet fåtal anonyma individer som själva är så pass ointresserade att de inte bryr sig om att kontakta Motgift-trojkan personligen. Det är nog bäst, mest rationellt och rimligt. Annars riskerar man bara att fastna i energitjuvarnas kloliknande grepp och trampa vatten.

Själv hade jag helst sett en offentlig debatt med moderator, där de inblandade har lika mycket tid på sig i sina anföranden och bemötanden. Men det kanske tyvärr är orealistiskt, dessutom pratar jag ju rent allmänt. Kristendomsdebatten som sådan finner jag rätt autistisk, tråkig och energikrävande.

Men det är klart, om man kan garantera att en 10- 15000 personer aktivt skulle följa en sådan debatt här på Flashback i sin helhet så blir ju saken genast annorlunda.

Debatt överlag blir alltid sakligare och gör sig alltid bättre i skrift. T.ex. skulle jag själv förmodligen bli halvstum och få darrig nervös röst - rädd för att bli inmålad i ett retoriskt hörn - om en SVT-reporter tryckte en kamera i ansiktet på mig och här och nu bad mig definera "svensk kultur". I skrift kan jag lämna ifrån mig argument och teser i min egen takt, först när jag har formulerat mig på bästa möjliga sätt. Även om de initialt har bra poänger skulle de flesta ovana talare bli bortkollrade av JDG på två röda, han skulle köra igång på direkten med sitt "Men det där är ju bara löjligt, här är min självklarhet a och min självklarhet b och eeeehhh bla bla bla", sådant som kan vara väldigt svårt att bemöta i skarpt läge när man dessutom känner sig extra stressad och pressad av att samtalet förevigas på nätet.

Motgiftpanelen har ju dessutom själva sagt flera gånger att det som uttrycks i radioformatet inte ska tas med samma vikt som det de skriver, att det ska vara högt i tak osv. Detta är ju just på grund av att muntlig diskussion oftast är väldigt oprecis i jämförelse.

Att man skriver här anonymt är väl inte relevant överhuvudtaget? Så länge man håller sig till konstruktiv diskussion och inte ägnar sig åt personangrepp är det bara ämnena i sig som är intressanta till att börja med.