Tips på asiatisk film

Är uppe i ett Toshiaki Toyada-maraton där jag bestämt för att se hans filmografi i kronologisk ordning efter att först ha sett den fantastiska Blue Spring. Tänkte skriva några korta kommentarer om varje film.

--

Tokyo Rampage (Poruno Sutâ) 2000

Toyodas debutfilm låter oss följa en ung man med outtalade grava störningar på en sorts odyssé i blod genom Tokyo med fokus på de yttersta skikten på den undre världen. Denna kortfattade beskrivning av handlingen är egentligen tillräcklig. Vi vet inte varför vår protagonist bär runt på en väska med knivar eller varför han anfaller en yakuza-medlem; en handling som forcerar honom in i ett obekvämt samspel med en undergruppering av små-gangsters ledda av stadsdelens lokala badboy Kamijo. Där handling, karaktärsmotivationer och dialog hamnar i bakgrunden är det tur att vi har en estetiskt vacker och energifylld film att titta på. Kamera-arbetet sjuder av skaparglädje och soundtrackets smutsiga rockmusik fyller mig av en nostalgisk känsla av den tid vid millennieskiftet jag själv vill minnas.

Den amoraliska historien som berättas är inte gripande men dess brist på ett stabilt narrativt sammanhang understryker den känsla av utanförskap som kom att bli utgångspunkten i så många av Toyodas filmer. Kanske är det just därför jag blir allra mest berörd i en scen där protagonisten åker skateboard med en av flickorna som kretsar kring den kriminella gruppering han hamnat i. Berättarmässigt så saknas det kanske logik och motivation men musiken och kamera-arbetet ersätter detta effektivt. Filmens vaga story blir helt plötsligt ett trumfkort när Toyoda spelar på de känslomässiga strängarna. Korta ögonblick men med överväldigande effekt. Det är inte karaktärernas känslor som berör mig; vår protagonist förblir oberörd av omgivningen. Vad som berör mig är min egen projektion av känslor; hur lätt jag ersätter karaktärer med mig själv. Att forceras in i ett moraliskt och känslomässigt vakuum och ändå finna beröringspunkter är sällsynt och kraftfullt. Det krävs något speciellt för att ge mig förutsättningarna att göra det. I en film med många svagheter visar Toyoda att han innehar speciella förmågor redan i sin debut. Detta, tillsammans med ett mycket bra soundtrack (och tillika mycket bra använt) samt kreativt kamera-arbete och god användning av miljöer höjer en till en början ganska svag film till slutligen en mycket starkare filmupplevelse än vad jag till en början trodde att det skulle bli. En stark debut som lovar gott och som med facit i hand var god för sina löften.

http://www.imdb.com/title/tt0166314/?ref_=nm_flmg_dr_9

3 av 5

--

Fortsättning följer...

indonesien x 2

The Forbidden Door och Darah (Macabre)

Sett båda tidigare så var mest för polarens skull men jag tyckte fortfarande båda var riktigt bra. Speciellt Forbidden Door som jag nog håller som en av de bästa asiatiska den här sidan milleniumskiftet.

Forbidden Door känns lite lynch-aktig, fast bättre. Darah är mer renodlad skräck/splatter

Dom två har jag haft ögonen på ett tag men inte sett.

En punktlista på saker som, i min mening, inte fungerar i Snowpiercer. Jag orkar inte skriva någon recension eftersom jag misstror att någon läser något jag lägger ner mer tid på ändå.

* Den första aktens blandning mellan allvar och komik är helt ur fas.
* Skådespelet är också bitvis dåligt. Ett exempel är Ed Harris som inte fungerar alls. Jag har sett reguljära B-filmer med Ed Harris där mannen briljerar. Att det faller platt här spekulerar jag i problematiken med en utländsk regissör som regisserar amerikanska / engelsk-talande skådespelare.
* Klass-kritiken. Dagens klassamhälle är redan så parodiskt urspårat att vi inte behöver göra satiriska beskrivningar utav den. Det är en av anledningar till att jag fann Hunger Games-filmerna i det närmaste olidliga och denna film är inte bättre i den aspekten. Det är barnsligt.
* Otillfredställande sista akt; jag är inte alls intresserad av problematiken som protagonisten vid detta tillfälle ställs inför. Ärligt talat kände jag bara att det var dåligt.
* Slutet är "öppet" men inte så öppet att jag kan dra någon egentlig slutsats eller få en känsla av avslut vilket irriterade mig.

Några saker fungerar dock och det är dumt att inte nämna dessa;

* Chris Evans; horribelt okarismatisk som Captain America fungerar väl som vår hjälte / anti-hjälte. Han visar sig kapabel att projicera mörker och ilska i en karaktär såpass väl att jag först inte var medveten om att det var han. Gott betyg. Bör tilläggas att även om jag absolut gillade The Avengers så var Captain America-filmen den absolut sämsta jag sett i Marvel / Fox-universumet. Chris Evans gjorde mig inte särskilt glad där; gott att han visar en bredd här. Filmens huvudroll och tillika den bästa prestationen. Även om jag inte gillade filmen så kan jag erkänna att han gör det bästa med sin karaktär.
* Effekterna i filmen känns ibland billiga men de tar mig ändå aldrig ur premissen filmen skapar. Jag ser att de kanske inte är "top-notch" men det gör ingenting. Jag tas inte ur filmen på grund av detta och därmed har man använt sin budget väl och inte spenderat mer än vad man behöver på special-effekter, något många filmer kan ta lärdom av.
* Tempot är ganska högt och välklippt och en våldsam mellan-scen fungerar väl och höjer pulsen. Det är egentligen fånigt i efterhand men det fungerar och just här känner jag igen regissören, när scener som enligt logiken inte borde fungera ändå fångar mitt intresse. De fanns i fenomenala Memories Of Murder och de fanns i mycket underhållande The Host. Jag känner igen Bong Joon-ho i denna styrka och det är positivt.

Avslutningsvis; ännu en besvikelse när en koreansk regissör ger sig in på den engelsktalande marknaden. Jag är en av få som uppskattade Stoker men annars tycker jag att våra koreanska regissörer gör sig bäst i Korea istället för att slösa tid och pengar i västvärlden.

Jag är nog en av få som gillade The Last Stand.

För att vara ärlig har jag bara sett halva och därför bör jag inte uttala mig. Som gammal kroppsbyggar-entusiast är jag såklart svag för Arnold men även om jag är medveten om hans limitationer som skådespelare och det faktum att The Last Stand bör betraktas som en B-film med hög budget så återkom jag aldrig till filmen för att se klart den. Orättvist att tala om den som ett misslyckande förvisso men jag kan åtminstone säga att den inte var för mig. Bör tilläggas att jag inte alls är lagd åt action-hållet överlag och det underlättar ju inte när man ska försöka överkomma hindret i att ha Johnny Knoxville och Arnold Scwarzenegger i bärande roller, regisserade av en korean... Den kan nog ha underhållningsvärde för den som är tilltalad av den typen av film från början men jag skulle hellre någon av de nyare delarna av exempelvis Fast And Furios-serien om jag vill ha "hjärndöd" action. Men som sagt; jag är bekväm i att döma ut dystopier och sci-fi-filmer men inte lika bekväm med att bedöma action-filmer då genren inte berört mig nämnvärt det senaste decenniet.

Förövrigt, längesen jag "talade" med dig Rakii. Trevligt. Jag läser ganska regelbundet men skriver sällan. Kommer dock fortsätta att skriva kortare recensioner av Toyodas filmer då jag är förbi Hanging Gardens men föll i stesolid-dvala under The Rebirth Of Blood och har inte orkat ta upp den ännu. Men har planer på att bli mer aktiv på forumet igen och det är trevligt att se att du skriver på som vanligt. Hoppas allt är väl.

Såg Outrage: Beyond

Tyckte den var rätt bra yakuzafilm, men som inte direkt sticker ut, men gillar man yakuzafilmer är denna bra. Ska sägas att jag inte kommer ihåg så mycket av 1an och detta var ju en direkt uppföljare så kanske att man missade nåt litet för att få mer helhet.

Typexempel på hur sega japanska filmer är att bli tillgängliga, denna kom alltså 2012 och först nu kom den på BluRay med officiella undertexter därtill. Nu för tiden blir det oerhört få japanska filmer, kanske 1-3 per år max. Synd.

Helhetsintrycket: Bra och sevärd
3/5

Tips på en bra asiatisk film man kan se på en sån här fin tisdag?
Några av mina favoriter:

Tänkte kolla med er Asien-fantaster här i tråden (nämn ut er själva) vilka era asiatiska favoritfilmer från 2010 är, ska beta av en del från just det året denna månad, men har på tok för lite asiatiskt på listan. Tackar på förhand för era tips.

I Saw the Devil, Ip Man och 13 Assassins är dom jag kommer på på rak arm. Kan återkomma om jag kommer på någon mer.

Edit: Legend of the Fist från 2010. Såg den men en kompis och han gillade den inte alls, men jag gillade den.

Tack för tipsen. De åker genast ner i watchlistan och ses snarast!

saggesaliv

Utöver redan nämnda 13 Assassins och I Saw The Devil som jag kan intyga höll, ett för mig, högt underhållningsvärde så är jag personligen väldigt svag för Confessions. Inte en film som faller alla i smaken men den träffade helt rätt hos mig. Jag skulle inte kalla mig någon expert inom något område av film men jag gillar asiatisk cinema och försöker se så mycket jag kan. Confessions anser jag vara i den absoluta toppen av de asiatiska filmer jag sett som har år 2010 som utgivningsdatum.

http://www.imdb.com/title/tt1590089/?ref_=nv_sr_6