Vilken film såg du senast?

Ser på Catch.44, skitfilm med skitdåliga skådespelare med usla osannolika karaktärer.

Seriöst, när ska de lära sig att det är skitlöjligt med kvinnor som beter sig som män bara för att de ska vara "tuffa". Så trött på skiten, uselt skådespel är det också, så bita på en tandpetare och röka lite cigarretter och svära lite betyder att man är tuff och kriminell?

Skitfilm, undvik den.

Hunger

Underbar film på så många sätt. Proportionerna mellan tystnad/ljud, "fart"/lugn är helt perfekta, kort sagt fantastiskt filmad med en solid handling som verkligen påverkar en.

9/10

Spegeln (1975)

The future is happening now, så står det i boken Instant Light, som innehåller citat och polaroid-foton av Tarkovsky. Aldrig har jag väl tänkt på någonting så mycket under en film, vad som händer nu, vad händer då, vad är nu, vad är då? Händer denna filmen nu? Eller är denna filmen framtiden? Jag fastnar i en ond cirkel, ett ont tankemönster, men som tur är slås jag bort av en chockvåg så hård att jag håller mig i stolskanten och stirrar på min fula datorskärm, jag bara stirrar, jag blinkar inte, jag andas inte - jag vågar inte, jag är rädd, rädd för att missa något, rädd för att inte se något. För tänk om jag under en blinkning skulle så mycket som missa en bildruta, eller att jag under ett andetag skulle rubba framtiden, alltså det som händer nu.

Just nu så sitter jag och tittar på mina händer, jag studerar min handflata, jag undrar varför min livslinje är så kort, jag kollar närmre, ser på alla så linjer jag har i den - jag tänker på att varje liten linje har tillkommit just på grund av att jag böjer och kupar min hand på ett visst sätt. Nu så hände framtiden igen, men var det framtiden som nyss hände och nu är dåtiden?

… he wanted to give three elderly Muslims a photograph he had taken of them. the eldest, after casting a brief glance at the image, gave it back to him, saying: "Why stop time?" We were left gaping in wonder speechless at this extraordinary refusal., så står det också i Instant Light. För varför ska vi stoppa tiden? Varför ska vi stoppa framtiden och göra den i till dåtid? Men om ett polaroid fotografi är ett tidsstopp vad är då en film? Jag vet inte, jag vet inte vad någonting är just nu. Vad är livet, oj det var en medioker fråga. Jag skippar den. Jag vet inte vad sokm pågår inom mig just nu, jag minns knappt vad jag nyss kollade på, men samtidigt så vet jag att jag aldrig kommer glömma en ända detalj av vad jag nyss såg, eller kommer jag det? Kommer jag behöva mata in den i min hjärna ännu en gång för att på något sätt komma ihåg den igen? Jag kollar mig i spegeln och ser en vag reflektion av någonting, vad är det? Jag vet inte. Just nu märker jag att det spelas musik i hörlurarna som jag inte vågat ta ut sedan avslutnigsscenen i spegeln rullade förbi. Men hur kom musiken in i lurarna? Kan jag ha satt på den? Jag vet inte, jag minns inte? Drabbades jag av plötslig minnesförlust, eller vad händer?

On the set of the fiom The Mirror, Andrey Takovsky included himself in one scene, lying in a hospital bed and holding a tiny bird on his right hand. And this is what happened to him at the end of his life: in his sickroom in Paris, the room where he died, a little bird would fly every morning through the open window and come to light on him. Där lämnar jag det, jag tror inte att jag vågar säga mer, jag är rädd. Men oj, såg jag nyss en film? Jag vet inte, kanske?

Inte för att jag betygsätter dåtiden, men jag kan betygsätta framtiden, efter som jag vet att jag kommer se den igen. Aldrig har väl någonting känts så självklart? Existerar det ens något annat betyg än 10/10, för denna filmen? Dum fråga, såklart inte.

Captain America: The Winter Soldier (2014)

Efter de dramatiska händelserna i New York lever Steve Rogers alias Captain America ett lugnt liv i Washington D.C. och försöker anpassa sig till den moderna världen. Men när han plötsligt måste slåss mot professionella lönnmördare som är sända för att tysta honom, kommer han tillsammans med Black Widow en ondskefull plan på spåren. I sin kamp finner de en ny allierad i The Falcon, men också en oväntad och fruktansvärd fiende: The Winter Soldier.

Detta är en Marvel film jag sett fram emot en del. Det hade gått ut med att filmen hade tagit ton och tema från 70-tals thrillers och skulle ha en mer seriösare aspekt på det hela. Detta rådde gott i mina ögon och ville se en mer mörkare och allvarligare Marvel film.
Där är fortfarande spår av dess humor och den glöm,mer aldrig bort att det är en superhjälte film och har dess överrealistiska men underhållande stunder. Men för mestadels av filmen höll den till det dem hade lovat ,en mer allvarligare film.

Vad jag verkligen gillade med den här filmen är hur spännande det hela är. Redan från början var där hemligheter som dolde sig och det var spelad som en thriller film och jag satt på helspänn under flera scener under filmens gång.
Den tar även en mer dramatisk ton. Där vi får veta mer hur Steve Rogers försöker anpassa sig till den moderna världen. En av de mest effektfulla scenerna är när han går till ett museum som är dedikerat åt just Captain America's hjältedåd under andra världskriget och händelserna i den första filmen.
Sedan får vi även lära mer om Nick Fury, lite om hans förflutna och även honom som person. En favoritscen är när han är i en hiss med Steve Rogers och pratar om hans farfar och vad han brukade göra och hur tiderna har förändrats.
Han har en viktig roll här och Samuel L. Jackson gör sin bästa insats som honom hittills, då han får mer att arbeta med och vi får veta mer om denna mystiska person.

Sedan gillar jag att filmen känns annorlunda från alla resten utav Marvel filmerna. Det känns som en film som funkade perfekt som en uppföljare till den första, även ifall det är två olika filmer i dess ton. Men känns annorlunda när man försöker koppla den till Iron Man, Thor eller The Avengers.
Så på den punkten tror jag att folk som annars brukar hata dessa filmerna kanske lär finna någonting här för deras smak, men som sagt bara kanske.

Actionscenerna är bra gjorda och jag gillade Captain America's rörelser och hur effektivt han använder sin attack. Slutscenen som utspelar sig uppe i luften fick jag ärligt talat svindel då jag avskyr höjder och började svettas i händerna.
Där är också den nykommen The Falcon/Sam Wilson spelad av Anthony Mackie, som chockerande nog är en av de bättre i filmen. Han var välkomnande som Falcon och gjorde ett bra första intryck på en. Något jag hade önskat lite mer från mästaren själv, Robert Redford.
Robert Redford är inte dålig i filmen och gör ärligt talat ett bra jobb, om något är det trevligt att se honom i filmen. Men han har gjort bättre roller i hans karriär och trots att han gjorde bra ifrån sig så är detta en av hans svagare insatser i de filmer jag sett honom i.

Där är massvis med fler saker som gör filmen så pass bra som den är, men då måste jag bege mig in på spoilers för det som verkligen gör filmen bra är de stora händelserna som lär ge en stor bieffekt mot både Marvel serien Agents of Shield och de framtida filmerna.
Efterscenen tänker jag heller inte nämna, men det är en scen som leder in till Avengers 2, en scen som gjorde mig bara ännu mer sugen att se på filmen som man måste vänta på 1 år till för att se.

I sin helhet är detta en mycket bra superhjältefilm. Den fångar thriller och spänningsmomenten utmärkt och tar en mer seriösare och allvarligare ton än tidigare filmer. Men den har fortfarande lite humor kvar och glömmer aldrig bort att det är en superhjältefilm.
Karaktärerna får mer utveckling, skådespelarna gör bättre insatser med deras roller då det får mer utveckling och dramatiska bakhistorier åt varandra, vilket gör att filmen blir ännu mer intressant att kolla på.
Är du ett fan utav dessa filmerna lär denna filmen inte besvikna er ett dugg och är den bästa tillsammans med Iron Man bortsett från The Avengers. Avskyr nio dessa filmerna kanske ni lär finna någon glimt i denna, men någonstans kanske det ändå inte är tillräckligt för att ni ska få någonting utifrån denna filmen och bör kanske skippa den.
Jag är mer än nöjd! Men då såg jag också, Captain America II: Death Too Soon, innan idag och efter man sett den tror jag att nästan vilken film som helst är ett mästerverk. Men jag kan med ärlighet säga, detta var fan i mig en serietidnings film gjord rätt!
Ber om ursäkt för flummig recension, skrev ganska snabbt och ska upp tidigt imorgon!

4 av 5!

http://www.imdb.com/title/tt1843866/?ref_=hm_cs_t1

Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=7SlILk2WMTI

Fear and Desire (1953)

Verkligen inte så kass som jag läst att den skall vara, tvärtom så gillade jag den faktiskt. Storyn är riktigt bra, det är bara utförandet det är fel på, Kubrick var bara en ung man som inte riktigt bemästrat konsten här än. Skådespelet är även det riktigt bra, Paul Mazursky gör sin första roll och även filmens bästa prestation.

Visst drar jag tankarna något åt Apocalypse Now på slutet, och där förbättras även bildspråket något från tidigare. Hade Kubrick gjort denna filmen tio år senare är jag säker på att den skulle få bra kritik av de flesta kritiker, nu är det dock hans första och den är ganska fult utförd, samt som klippningen är horribel nästintill.

Av mig får den en stark 6/10, på snudden till sjuan - en trevlig överraskning såhär på kvällskvisten. För det var verkligen inte den kalkon jag läst att de skulle vara.

Det är den. Gillar den mycket.

Är det bara jag eller kändes Catch 44 som ett otroligt kasst försök att göra något Tarantino-liknande? Nu var det länge sedan jag såg den där skitfilmen, men slogs då och då av den tanken.




I vilket fall som helst så såg jag Betongnatt igår. Är det någon annan än jag som sett den? Måste säga att jag inte riktigt förstod tjusningen i den, är det någon av er som gjort det så får ni gärna upplysa mig. Vackert filmat och jag gillar känslan i filmen, men det når liksom inte enda fram för mig.

Old Boy (2003)

Efter att ha blivit bortskämd med riktigt bra tv-serier på senare år samtidig som kreativiteten ínom filmindustrin gått förlorad så var jag beredd att dödföklara filmformatet. Därför blev denna film en fantastisk upptäckt.
Pulp Fiction-klass!!! 9,5/10.

Dallas Buyers Club

Gillade den riktigt mycket. Grymt skådespel och en gripande berättelse. Kanske lite för lång kan jag tycka, men absolut värd att se.

8/10

Weird Science

Skön John Hughes, Brat Pack-film när två töntar skapar den perfekta tjejen. Älskar Robert Downey Jr som tuff, glamrockar-mobbare. Han var verkligen mycket coolare när han fortfarande knarkade. Men trots det är filmens största behållning Anthony Michael Hall, han är verkligen helt enastående som den neurotiske tönten. Tillsammans med Corey Feldman är han min stora favorit ifrån 80-talet.

7/10

Dialogscenen i mitten är helt fantastisk!

Man måste bara älska Bill Paxton i den här filmen!

Sjukt rolig som macho-storebrorsa.