Citat:
Läser man domen så köpte HR vittnesmålen från de anhöriga, polis B.I och E.G med hull och hår.Vad jag begriper kan ingenting av det du nämner vara aktuellt. Allt det du nämner är ju rena bevisvärderingsfrågor, och när det gäller sådana är ju hovrätten sistainstans. Högsta domstolen är inte till för att ändra hovrätternas bevisvärdering, och en överklagan till HD är heller inte rätt forum för att delge omvärlden att man tycker att hovrätten har värderat bevisningen fel. För att ge substans till en överklagan till HD måste det endera finnas någon fråga som är av vikt för den allmänna rättstillämpningen, och det kan kan jag inte se att det på något sätt gör, eller så måste det finnas allvarliga rättgångsfel av typen domvilla eller tjänstefel i målets handläggning, och det gör det inte heller.
Man kan tycka att domstolens resonemang om LJ:s vittnesmål handlar om att både äta kakan och ha den kvar, men det är fullt klart inte på LJ:s vittnesmål som hovrätten baserar domen. Hovrätten börjar med att finna det fastslaget vilken dag Marina dödades, går vidare med att konstatera att ett antal åtgärder som mördaren uppenbarligen vidtagit är uppenbart poänglösa om inte det varit just FS som varit gärningsman, och går vidare med att konstatera att det inte finns tidsmässigt utrymme för någon annan gärningsman än FS. Domen är väsentligt mer offensivt skriven än den gamla hovrättsdomen, men den anser jag ju vara mer modstulet skriven än vad som är rimligt.
Jag vidhåller att resning inte borde ha beviljats på den förhandenvarande ansökan. Resning till den tilltalades nackdel är ett så kraftfullt instrument att man, som jag har uttryckt saken tidigare, bör vara autistformell när man hanterar det. De uttalat pragmatiska tankebanor som HD:s majoritet använder för oss en bit ut på ett sluttande plan, som det är onödigt att gå - även om det är i syfte att lagföra en i all rimlighet skyldig mördare.
Men när resningen väl beviljades, är hovrättens dom rimlig. Den är alltså klart mer offensivt skriven än den förra, men också mycket mer stringent i resonemangen - om vi bortser från luddigheten i att bedöma LJ:s vittnesmål i termer av Vi beaktar det inte i skuldbedömningen, men tar likafullt intryck av det.
Man kan tycka att domstolens resonemang om LJ:s vittnesmål handlar om att både äta kakan och ha den kvar, men det är fullt klart inte på LJ:s vittnesmål som hovrätten baserar domen. Hovrätten börjar med att finna det fastslaget vilken dag Marina dödades, går vidare med att konstatera att ett antal åtgärder som mördaren uppenbarligen vidtagit är uppenbart poänglösa om inte det varit just FS som varit gärningsman, och går vidare med att konstatera att det inte finns tidsmässigt utrymme för någon annan gärningsman än FS. Domen är väsentligt mer offensivt skriven än den gamla hovrättsdomen, men den anser jag ju vara mer modstulet skriven än vad som är rimligt.
Jag vidhåller att resning inte borde ha beviljats på den förhandenvarande ansökan. Resning till den tilltalades nackdel är ett så kraftfullt instrument att man, som jag har uttryckt saken tidigare, bör vara autistformell när man hanterar det. De uttalat pragmatiska tankebanor som HD:s majoritet använder för oss en bit ut på ett sluttande plan, som det är onödigt att gå - även om det är i syfte att lagföra en i all rimlighet skyldig mördare.
Men när resningen väl beviljades, är hovrättens dom rimlig. Den är alltså klart mer offensivt skriven än den förra, men också mycket mer stringent i resonemangen - om vi bortser från luddigheten i att bedöma LJ:s vittnesmål i termer av Vi beaktar det inte i skuldbedömningen, men tar likafullt intryck av det.
Att de inte kunde ge L.Js vittnesmål någon större betydelse fastän de gav honom en viss tilltro beror på att HR öht inte kunde få ihop hans story. Av alla mobilsamtal han sagt sig ringt från den tid han påstod sig iaktagit en kalsongklädd man på rastplats visa det sig att det inte fanns underlag på att något mobilsamtal ens ägt rum.
Polis B.Is minne är knackigt men ändå så förlitade sig HR på att det var autentiska minnen.
Sen att de satt en stor tilltro till de anhöriiga är chansartat eftersom inga direkta bevis finns mer än deras antaganden. Syrran C säger att hon raderat sms om Lid/Linköping men inget bevis finns att så var. Mamman L säger att M haft vita presenningar men har inte nämnt något om det förrän hon sett bild från B.P i media.
Här går HR verkligen balansgång till att få till en fällande dom utifrån att HD pekat med pinnen med röstning 3-2.