Det är tyvärr omöjligt att hänga med i den här tråden längre om man inte kan syssla med konflikten på heltid
Trådjäveln växer ju med 2 sidor i timmen...
Men hur som helst, det kan vara värt att dra sig till minnes trådens bästa citering, som
KaosnegerMedklubba gjorde, därför att den, och i synnerhet då det refererade samtalet på Putins datja 2004, förklarar den ryska/Putinska synen på Ukraina och världen i ett nötskal;
(FB) Ukraina valde Ryssland före EU - stora protester som följd, länkar i inlägg2
Citat:
Yet for many, Russia and Ukraine are inseparable. That is why Putin will not let go easily. Indeed, for all the personal menace that he exudes, it is hard to imagine that even a less aggressive Russian leader would see Ukraine as anything but part of Russia's bailiwick. It is hard to think of two countries more entangled, historically, culturally, financially and demographically – for better or worse. This is the reality confronting the West.
The best that can be achieved in this extraordinarily febrile atmosphere is for Ukraine's new leaders to display caution. Putin was flexing his muscles yesterday as he deployed Russian armour within Crimea, purportedly in defence of his Black Sea Fleet's positions. He may eventually go further and launch a military strike of some sort - but that is a high-risk gambit, particularly with so much Russian money stranded in Ukraine. For the moment, he is more likely to play a waiting game, safe in the knowledge that pro-Moscow militia in Crimea and elsewhere will continue to foment trouble.
The best, and possibly only, hope for Ukraine to emerge relatively unscathed (with or without control of the Crimean peninsula) is for the establishment of a solid and un-corrupt administration in Kiev.---
Just under 10 years ago I sat face to face with Vladimir Putin. For four hours late into the night at his dacha outside Moscow (we were drinking tea, all traces of Boris Yeltsin and alcohol having been expunged), he let me enter into his world of grievance.
For half an hour, without wavering in his steely stare and without repetition, deviation or hesitation, the Russian president explained to our small group how he had been betrayed by the West. When al-Qaeda destroyed the Twin Towers in New York on 9/11 in 2001, Russia rallied behind the US. When Tony Blair and George Bush went to war in Iraq in 2003, Russia did not stand in their way, even though it disagreed with the invasion.
When the Baltic republics were invited to join not just the European Union, but the Western military alliance of Nato too, he didn't cause trouble, because that is where historically these three small states have always been inclined.
And what did he get in return for his "generosity"? The United States and its allies repaid their debt by making a grab for Georgia and Ukraine, trying to bring these two countries – which were at the heart of the Soviet Union – into the Western orbit. And on and on he fumed.
Jag tycker det sista fetmarkerade är extremt intressant och informativt. Det som kanske kan lugna vissa här är att han verkar ha släppt Baltikum mentalt för länge sen. Lite gruff om minoriteternas ställning kan nog komma av och till, men han anser alltså Baltikum tillhöra en västlig sfär.
Det är ju f.ö. helt fantastiskt om han verkligen drog upp Georgien och Ukraina som tillhörande rysk intressesfär, som väst inte skulle lägga sig i, redan 2004.
Jag tycker också den sista meningen är intressant - på ett sätt låter han mer "antivästlig" än de flesta kommunistledare var, han verkar helt enkelt besatt av kampen mot....ja vadå, västligt inflytande? Han känns inte ideologistyrd, utan snarare som en tävlingsmänniska som inte gillar det stora övertag motståndaren har. Det här är egentligen en finfin egenskap så länge "allt är bra", dvs så länge inte det viktigaste grannlandet revolutionerar - en multipolär värld har ett egenvärde skulle jag nog vilja påstå, sett till konkurrens som triggar utvecklingsrace a la Kalla kriget - men Putin verkar inte släppa den här maktkampen en sekund.
EAU-idén är ett exempel på hur slipad han kan vara - all bildar ekonomiska samarbeten/unioner nuförtiden, inget konstigt med det, men i detta fall tyder hanteringen av Krim-krisen på att hela EAU egentligen främst handlade om utvidgande av rysk intressesfär, och då en militär sådan. För om det hade handlat om ett rent ekonomiskt samarbete hade inte Putin/Kreml reagerat som de gjort nu. Då hade man naturligtvis satt en bra relation till Ukraina som högsta prioritet. Något att fundera på.
