Citat:
Ursprungligen postat av
sanning05
Hej!
Jag tror att gud/gudar är ett icke-materiellt fenomen som inte går att härleda via materiell/empirisk väg.
Själen är tex inte detekterbar med empiriska instrument. Att mäta ett fenomen som inte går att mäta med empiriska instrument leder bara till ett negativt svar. Därför går det inte att bevisa själen eller andra icke-materiellt fenomen.
Och som du bör ha rönt insikt om vid det här laget, är du en fysisk varelse vilken står i absolut beroendeskap av materian. du behöver ev. göra dig införstådd i att så länge din existens avgörs utifrån materian omkring dig och ständig tillförsel av materia, är det vad som utgör premisserna. All hänvisning till icke-härledda källor är vad du själv beskrivit, för oss ej relevanta att utgöra ens kunskapsytor, du talar inte om kunskaper där ens kännedom utgör så mycket som ens diffus skönjbar aning.. du talar om imaginärt skapande av en utopisk eventualitet.
Det beroendeskap du därmed fötts till, utgörs av tyvärr, konkret materiellt beroendeskap, i en geokosmisk dimension där du kan fabulera en vision av att immateriell ande skulle vara det förfinade sinnets intuitiva mer nobla men verkliga livstillstånd.. då det UPPLEVS som härligare.. upplevs som esoteriskt, men du behöver ändå förr eller senare gå på toa och fortsätta fylla på med materia precis lika oglamoröst i avsaknad av den subtilitet som just ligger i villkoret att ens leva och förmå gå utopiskt fabulerande... som härliga parentesventiler i hur skönt det vore att slippa gå på toa och ägna sig åt den smutsiga materiellt betingade världen, där även ditt sinne skriker efter den materialismen, du försöker frångå i sökandet efter "det riktiga livet" : påhittet.
Nuet, det är ultimativt, det går inte ens att förhandla. Vad du skriver är alltså drömskt och illusionistiskt. Hela ditt inre som allas inre, består av förruttnande tarmpaket med inte särskilt andliga kanaler, så det försiggår i mellanrummen... att du ev. vill slippa exkrementerna och som motsats då behöva skapa något alternativt där inget smuts kommer ens i närheten av vad som kan likna den existens som illusioneras fram här av dig, och samtidigt att du föärstås plockar upp lite valda delar av konkreta verkligheten att lyfta upp, för att få till någon slags beröring, och adderar med lite tyngd ur religiösa urkunder som upparbetat lite dignitet och prestige : ett frotterande och flörtande med väldigt undergiven negligering av den sans som efterfrågats, för att öht höja sig ifrån primitivare vidskeplighet, där det var legio att hålla föreställnignsvärldar som sanna, sannare än verklighetens vilkor.
Då så gott som samtliga trosuppfattningar går ut på att diskriminera kroppen/mterien som syndens uttryck att medvetet utifrån det.. dra upp riktlinjer för hur det "borde" vara, istället = fritt fram för sagor och mytskapanden.
.
Likt alla religioner, en flykt som ger stämning och hopp om att antgligen slippa återkomma till en tillvaro där det utkrävs så mycket jobb och pyssel med det materiella. Men det är här vi är, allihopa med det tunga inre paketet som kräver av oss dagligen livet ut, man behöver iaf inte förneka att även ett liv på jorden skulle kunna, och är, hur fint som helst, istället för att rata det utifrån att det råkar innefatta materia. Huden är biologisk materia.. på vilket sätt skulle det inte i sig vara nog så tillfredsställande, varför upprätta något antimateriellt, och vari skulle något "andligt" vara mer andligt av att utesluta vad som är materiellt rikligt?
Är det ångest eller vad? som skapar förnekelse av det vackra och flerdimensionella i det inommaterialistiskt djupa i materia?