Citat:
Jag vet fan inte vad jag ska säga, hur kan ni som INTE sitter klistrade på kent.nu och deras fb twitter kik o forum, hur kan ni som kan ifrågasätta - INTE gilla detta. 
Detta är för mig det mörkaste och mäktigaste kent kunde ha gjort. Introt är magnifikt. Och jäg är ledsen att ta ett inlägg från jocke där han påpekar att ingen i kent lyssnat på de banden de främst kopplas till - radiohead, cure osv... på en halv evighet. han påpekar att de lyssnar på ny musik - uteslutande. och detta är vad de själva vill komma till. och fan vad jag välkomnar det. nej, det är inte nrj, rix, mix-musik. det är icke radioskval - det är mörker, vill ni ha sommarlycka? Gyllene Tider har kanske nån turné.
jag hör själv till de kentfans som känner att kent aldrig kommer bli så bra som 1996's Verkligen album - ever again. 2012 fick jag v&a radiodravel coldplaypredikantvibbar av 999, som jag fortfarande anser vara näst sämst på jäirfm, som i sig har sina ögonblock - men är generellt - i kentmått mätt knappt mer än mediokert som helt album. inte sedan röd har vi fått briljans. nästan allt har känts radiopop. med få undantag som gått att räkna på två händer på två album och ett bonusspår.
och 2014 får vi detta. ren briljans. till skillnad från när 999 kom (innan vi fick den mirakulösa "Ett år utan sommar" dvs...) har jag inte kunnat släppa låten. La belle epoque maler i varenda vrå av mitt huvud. det jag vill ha av kent är äntligen tillbaka.
1. introt. mörkt - mäktigt och laddat
2. verserna. sjungna av en jocke som inte är en jocke utan den röst som behöver höras. vocodern skapar distans. känslan finns dock inte mindre där för det. jockes frustration och uppgivenhet i rösten skär igenom distortionen som en kniv genom smör som legat ute lite för länge. det är attack, sarkasm, ironi och dubbelmoral i en salig blandning. man kan ta det som vänster, men vad fan säger att sossarna gör saker bättre. det handlar om att alla ska dra sitt strå till stacken. det handlar om jämförelser i dagens värderingar. och vad är det egentligen som betyder nåt.
3. refrängen. jag kan fan se birgit friggebo framför mig. genidrag med extrem sarkasm. we shall overcomeeeee - nån som tror mig? nähä? då börjar vi om igen till dess att alla är dumma nog att tro. samtidigt som det på något underligt vis släpper in en gnista hopp.
och någon pekade ut dessa rader som dåliga?
"Jag röstar inte längre i valet
Jag är Melodifestivalen"
- vad är det viktiga. när bryr vi oss om Sverige? joo, hockey-vm och melodifestival. då kommer flagghybrisen fram. annars är det som att många av oss mellanmjölkare inte bryr sig eller tom skäms för dem vi är. skrämmande, men sant. mello är viktigare än vår egen jävla framtid för en bunt mufflon.
och förutom friggebokänslan så är jocke ändå kungen av att visa dubbelmoral.
"Jag skänker pengar till Rädda barnen
Och min dator är full av bilder
som aldrig borde ha tagits"
....dom värsta fiskarna simmar i de lugnaste vattnen... dagisfröken som våldtar barnen... skolkuratorn och skolsköterskan som laddat datorn men detaljerade elevfoton. de man behöver kunna lite på som mest som barn, är de som lättast kan hugga oss i ryggen.
det finns inte en dålig mikrosekund i denna låt. och får mig att känna att för 2a gången nånsin (ingenting) så kanske kent har valt en vettig singel.
och har aldrig längtat mer efter ett kentalbum. ren jävla magi o jävlaranamma. det är kent som bäst. nattsvart med hopp i ögonvrån.
Enda som är synd är att "Tillbaka till samtiden" som albumtitel redan är tagen...man kan ta TTS II, Eller TTS..igen? det vore - om man dömer på bara denna låt, den perfekta titeln.
det ringer även just nu i mitt öra. en för alla.... nej just det ja så var det juh inte. ironi var det juh...
ALLA FÖR ALLA och EN FÖR EN, så börjar vi ....om igen! kom igen nu flashback. inte motstå. förstå.
Detta är för mig det mörkaste och mäktigaste kent kunde ha gjort. Introt är magnifikt. Och jäg är ledsen att ta ett inlägg från jocke där han påpekar att ingen i kent lyssnat på de banden de främst kopplas till - radiohead, cure osv... på en halv evighet. han påpekar att de lyssnar på ny musik - uteslutande. och detta är vad de själva vill komma till. och fan vad jag välkomnar det. nej, det är inte nrj, rix, mix-musik. det är icke radioskval - det är mörker, vill ni ha sommarlycka? Gyllene Tider har kanske nån turné.
jag hör själv till de kentfans som känner att kent aldrig kommer bli så bra som 1996's Verkligen album - ever again. 2012 fick jag v&a radiodravel coldplaypredikantvibbar av 999, som jag fortfarande anser vara näst sämst på jäirfm, som i sig har sina ögonblock - men är generellt - i kentmått mätt knappt mer än mediokert som helt album. inte sedan röd har vi fått briljans. nästan allt har känts radiopop. med få undantag som gått att räkna på två händer på två album och ett bonusspår.
och 2014 får vi detta. ren briljans. till skillnad från när 999 kom (innan vi fick den mirakulösa "Ett år utan sommar" dvs...) har jag inte kunnat släppa låten. La belle epoque maler i varenda vrå av mitt huvud. det jag vill ha av kent är äntligen tillbaka.
1. introt. mörkt - mäktigt och laddat
2. verserna. sjungna av en jocke som inte är en jocke utan den röst som behöver höras. vocodern skapar distans. känslan finns dock inte mindre där för det. jockes frustration och uppgivenhet i rösten skär igenom distortionen som en kniv genom smör som legat ute lite för länge. det är attack, sarkasm, ironi och dubbelmoral i en salig blandning. man kan ta det som vänster, men vad fan säger att sossarna gör saker bättre. det handlar om att alla ska dra sitt strå till stacken. det handlar om jämförelser i dagens värderingar. och vad är det egentligen som betyder nåt.
3. refrängen. jag kan fan se birgit friggebo framför mig. genidrag med extrem sarkasm. we shall overcomeeeee - nån som tror mig? nähä? då börjar vi om igen till dess att alla är dumma nog att tro. samtidigt som det på något underligt vis släpper in en gnista hopp.
och någon pekade ut dessa rader som dåliga?
"Jag röstar inte längre i valet
Jag är Melodifestivalen"
- vad är det viktiga. när bryr vi oss om Sverige? joo, hockey-vm och melodifestival. då kommer flagghybrisen fram. annars är det som att många av oss mellanmjölkare inte bryr sig eller tom skäms för dem vi är. skrämmande, men sant. mello är viktigare än vår egen jävla framtid för en bunt mufflon.
och förutom friggebokänslan så är jocke ändå kungen av att visa dubbelmoral.
"Jag skänker pengar till Rädda barnen
Och min dator är full av bilder
som aldrig borde ha tagits"
....dom värsta fiskarna simmar i de lugnaste vattnen... dagisfröken som våldtar barnen... skolkuratorn och skolsköterskan som laddat datorn men detaljerade elevfoton. de man behöver kunna lite på som mest som barn, är de som lättast kan hugga oss i ryggen.
det finns inte en dålig mikrosekund i denna låt. och får mig att känna att för 2a gången nånsin (ingenting) så kanske kent har valt en vettig singel.
och har aldrig längtat mer efter ett kentalbum. ren jävla magi o jävlaranamma. det är kent som bäst. nattsvart med hopp i ögonvrån.
Enda som är synd är att "Tillbaka till samtiden" som albumtitel redan är tagen...man kan ta TTS II, Eller TTS..igen? det vore - om man dömer på bara denna låt, den perfekta titeln.
det ringer även just nu i mitt öra. en för alla.... nej just det ja så var det juh inte. ironi var det juh...
ALLA FÖR ALLA och EN FÖR EN, så börjar vi ....om igen! kom igen nu flashback. inte motstå. förstå.
Bra inlägg! Även om jag inte håller med om tidpunkten för när kent var/är som bäst
