Citat:
Nu vill jag inte bli varnad för OffT bara för att jag oombedd kommer dragande med en sorts recension av text författad av Kristina Hultman.
I tråden pågår ju sedan några dagar en diskussion kring KH:s debattartikel i DN.
Det har diskuterats vad som kan varit KH:s drivfjäder/incitament för att skriva artikeln och det har framförts teorier om att KH kanske också gått i någon terapi rörande "bortträngda minnen".
Jag har nu läst stora delar av antologin Lyckliga slut under red av Susanna Alakoski (Ordfront 2007) och jag har läst hela KH:s bidrag.
Det finns ingen anledning att försöka krama ut något blod ur denna sten, men man kan som läsare ändå fastna på några punkter:
Sid 116 är en presentation av skribenten KH.
På frågan om vilka feministiska förebilder hon har, så svarar KH bl a cit: "mina barn"
Sid 127 "I mina bågnande bokhyllor står livsavgörande feministisk kunskap"
KH berättar att hon under årens lopp lagt cit: "i runda slängar femtiotusen pix" på terapier. Mest på Kenneth, som KH presenterar som cit: "Min söta fina terapeut"
Avslutningen är intressant och jag skall be att få klistra in ett parti.
Jag vill påminna om att KH:s text handlar om en våldtäkt som skulle ha skett när KH var 17 år gammal (inte 17 månader).
<Så jag kan tyvärr inte säga er. Om jag minns rätt, menar jag. Eller om jag minns fel. Det enda jag är säker på är att jag nu har ett minne, och att berättelsen i och med detta minne har börjat röra på sig.>
Jag avstår här från att spekulera.
Men jag tänker.
EDIT:
Det är en ren slump att jag postade detta inlägg just idag, den 8e mars..
I tråden pågår ju sedan några dagar en diskussion kring KH:s debattartikel i DN.
Det har diskuterats vad som kan varit KH:s drivfjäder/incitament för att skriva artikeln och det har framförts teorier om att KH kanske också gått i någon terapi rörande "bortträngda minnen".
Jag har nu läst stora delar av antologin Lyckliga slut under red av Susanna Alakoski (Ordfront 2007) och jag har läst hela KH:s bidrag.
Det finns ingen anledning att försöka krama ut något blod ur denna sten, men man kan som läsare ändå fastna på några punkter:
Sid 116 är en presentation av skribenten KH.
På frågan om vilka feministiska förebilder hon har, så svarar KH bl a cit: "mina barn"
Sid 127 "I mina bågnande bokhyllor står livsavgörande feministisk kunskap"
KH berättar att hon under årens lopp lagt cit: "i runda slängar femtiotusen pix" på terapier. Mest på Kenneth, som KH presenterar som cit: "Min söta fina terapeut"
Avslutningen är intressant och jag skall be att få klistra in ett parti.
Jag vill påminna om att KH:s text handlar om en våldtäkt som skulle ha skett när KH var 17 år gammal (inte 17 månader).
<Så jag kan tyvärr inte säga er. Om jag minns rätt, menar jag. Eller om jag minns fel. Det enda jag är säker på är att jag nu har ett minne, och att berättelsen i och med detta minne har börjat röra på sig.>
Jag avstår här från att spekulera.
Men jag tänker.
EDIT:
Det är en ren slump att jag postade detta inlägg just idag, den 8e mars..
Det är av intresse att gå till botten med vad det är för slags folk som verkar gemensamt för att få oskyldiga dömda för brott, och försvarar den slags hantering Sture Bergwall råkat ut för.
Förklaringarna till att de tagit skamgrepp på Sture Bergwall är banala, bakom fasaderna av psykiatrisk sakkunskap eller journalistisk närighet. Det handlar om de egna bristerna i uppväxten som sökandet efter mammagestalter, våldtäkt i Portugal, önskan om att äga en stor segelbåt och andra trivialiteter som upplevs så viktiga för den enskilde att de går över lik i sin yrkesverksamhet.
Jag ser besvikna människor som borde gett sig ut i näringslivet och tjänat pengar, för de har alla valt yrken där pengar inte ska vara den primära drivkraften. Det blir fel när de rycker tag i folk och tjänar pengar på att skriva och vittna om en person som inte har med de sakerna att göra som de till äventyrs lärt sig.
I Sture Bergwalls fall visar det på att i rättegång med fri bevisföring kan allt ske, och det sker just för att det är möjligt. Man ersätter bevis med tyckande och falska vittnesmål från "experter" och domstolen sätter all tillro till experternas slutsatser för att lösa problem med det egna samvetet. För det handlar inte om juridiskt arbete!
Det pågår saker i rättsväsendet för att dessa journalister pysslar med egen skit, i stället för att vara journalister som bevakar stora mål. Vi ser hur stor nytta media gjorde för Sture Bergwalls sak, bara genom att närvara i förvaltningsrätten. Det blev uppenbart att man hållit kvar Sture Bergwall på Säter utan lagliga grunder, och att Säter och rättsväsendet hade jobbat gemensamt i egenintresse, med förvaltningsrättens goda minne. Först håller man en oskyldig inlåst, och sedan mörkas saken med att fortsätta hålla personen inlåst. Nu har Sture Bergwall fikat i Åre ensam, och världen har inte påverkats negativt för allmänheten!
Det pågår ett mål i Stockholm tingsrätt där det är samma sorts skit som pågår i domstolarna, som tilläts när Sture Bergwall dömdes för 8 mord. Den stora skillnaden är att nu har enstaka journalister fått intresse, i det stora kokainmålet där åklagare med tingsrättens goda minne vill få folk dömda oavsett hur de uppfyller bevisbördan. Det är vi många som insett och förmedlat på nätet, inte för att vi gillar knarkbaroner, men därför att vi ser hur staten kan vara en farlig makt när folk som vissa poliser och åklagare släpper helt på hämningarna. Och när en tingsrättsdomare vill vara polare i gänget, där det är varmt, tryggt och gott. Då ger man straff till åtalade, utöver straffskalan och bortser från brister i åtalet och bevisning.
Det är inte ett enskilt fall Qvickrättegångarna, det är bara ett pedagogiskt fall på brister i objektivitet och legalitet. Som tillåts i det svenska rättsväsendet där man slår hårt mot de som klagar, om inte media får vittring!
Sture Bergwall är inte ensam om att vara drabbad av de som ska skydda oss! Men hans sak har brutit tystnaden då det blir så patetiskt när man hittar på en påhittad seriemördare. Men det visar hur gränslösa en del personer är inom systemet, när de vill något!
Nu pågår ett mål där polisen, åklagare och en tingsrättsdomare dömt en av de åtalade till 18 års fängelse, straff utöver straffskalan i brottsbalken, utan de bevis de påstod fanns. Innebörden är att en människa sitter häktad sedan 2010, i tortyrliknadeförhållande på ett häkte och kan vara oskyldig till det mesta i åtalet.
Det intressanta är att nu arbetar enstaka journalister med det som är journalistisk verksamhet, i den rätta innebörden som är att vara den granskande makten. Jag är uppriktigt förvånad över att Aftonbladet nu visar intresse för pågående rättsövgrepp, och därmed förhindrar ett ytterligare fall med felaktigt dömda.
Inte som Kristina Hultman verkar, när hon ingår i drev för att fälla oskyldiga för brott. Med en sliskig välvilja att man vill främja kvinnors rätt mot män som mördar och våldtar. Och då blir slutsatsen för henne att vilken random man som helst får duga när rättvisefrågor drivs av feminister.
När man har fri bevisföring och börjar fabricera bevis och förstöra utredningar som talar för de åtalade visar det att det är ett ruttet system, där förvåningen över att Sture Bergwall dömdes som oskyldig, är en fejkad förvåning som förklarar den stora tystnaden från Lambertz kollegor. För det handlar inte om ett enskilt fall där man nu hittar lämpliga syndabockar, som inte längre är kollegor. Skandaliserade bortom räddning!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article18493216.ab
Cantwell skriver att kokainrättegången är en fars, med det visar ju att Qvickrättegångarna också var en fars, med då hade Sture Bergwall otur med en tjejmaffia som kallade sig journalister och grottade ner sig i historiens alla oförrätter mot kvinnor och lät en oskyldig man komma i kläm.
Det handlar om att när journalister gör sitt jobb fungerar rättsväsendet, då självbevarelsedriften är en starkare drift än kollegialiteten. Det handlar mycket om ett rättsväsende som fått arbeta ostört från granskning av seriösa journalister, och lämnat fältet öppet för personer som Kristina Hultman som fått en kapp på axeln när hon driver orätt i media. För det handlade om löpsedlar, om äckliga karlar när drevet mot Sture Bergwall pågick som värst. Nu är det tråkigt för dem, efter resningarna, att Sture Bergwall inte motsvarade bilden av en seriemördare. Jag ser bara en försynt liten gubbe, som är vilsen bland alla elakingar!
__________________
Senast redigerad av Vresrosen 2014-03-08 kl. 12:49.
Senast redigerad av Vresrosen 2014-03-08 kl. 12:49.
