AnL 69 JÖRN SVENSSON (vpk):
Herr talman! Det är något av enironi att frågor om terrorism skall handläggas av utskottet för socialförsäkringar. Men det är också på något sätt betecknande för den tragikomiska historia som terroristbekämpningen i Sverige utgör.
Vårt land har en svag beredskap mot terrorism. Det beror inte på att vi har ett tämligen öppet samhälle. Det beror däremot på löslighet i lagstiftningen och felaktigheter vid dess tillämpning. Det är inte så, att lagen skulle vara för mild, snarare tvärtom. Den är i själva verket så löslig att den lätt leder till misstag, godtycke och grund för oberättigade trakasserier mot oskyldiga. Det medför att arbete läggs ner beträffande personer och förhållanden som är ovidkommande eller av mer marginellt intresse, I stället dras uppmärk*samheten bort från den verkliga terrorismen. Det finns många exempel på det. Ett sådant är att man inte förutsåg Ustasjaterrorismen här i Sverige, trots att det förekommit attentat mot det svenska konsulatet i Bad Godesberg, Man hade inte heller minsta förutseende när det gällde förberedelserna till mordet på statsminister Palme,
Terroristlagstiftningen har ju ett preventivt syfte. Bevisningen kan då av naturliga skäl inte ha samma nivå som i en vanlig rättegång. Men det får ju inte betyda att man låter vilka lösa och osökta samband som helst eller diskutabla uppgifter från tjallare och korrupta utländska säkerhetstjänster bilda underlag för misstankar och åtgärder. Sådana sätt att skapa samband brukar kallas skuld genom samband - guilt by association - och är en tvivelaktig princip.
Uppgifter från utländska säkerhetsorgan är med nödvändighet indirekta och därför föga kontrollerbara i Sverige och bildar ytterligare en osäkerhets*faktor - helt bortsett från att många utländska säkerhetsorgan har ett direkt
politiskt intresse av att slå mot speciella grupper och personer som vistas i exil här i Sverige.
Det värsta med den svaga terroristbekämpningen är dock säkerhetspoli*sens egendomliga verksamhet. Dessa brister beror både på organisatoriska förhållanden och på en bristande adekvat samhällspolitisk skolning.
Terrorism i vår tid består till en mindre del av olika pseudorevolutionära och nationalrevolutionära gruppers verksamhet, från Bader-Meinhof till ETA och Abu Nidal, Med undantag för de västtyska grupperna har ingen av dessa varit verksam i Skandinavien, Den större delen av den europeiska terrorismen består av olika högerextremistiska grupper, folk som tillhör väpnade specialkårer av typen SACi Frankrike, Ustasjarörelsen m, fl. Dessa organisationer har ofta kontakter in i de statliga säkerhetsorganen och används av dem ibland sorn provokatörer. Under den stora terrorvågen i Italien på 1970-talet avslöjades i den s, k, Valpredaprocessen, hur säkerhets*tjänsten hade stuckit in fascistiska agenter i anarkisfiska klubbar för att på sä sätt misstänkliggöra dessa klubbar för terrorism.
Det har funnits och finns alltjämt en allvarlig slagsida i den svenska terroristbekämpningen. Den uppmärksarnmar bara vissa typer av potentiell terroristisk verksamhet och drar dessutom in i uppmärksamheten grupper som inte har med terrorism att göra. Däremot har den ringa eller ingen uppmärksamhet riktad på de mer kvalificerade och farligare formerna av terrorism.
När del gäller den svenska säkerhetspolisen skall man naturligtvis lika väl
som när det gäller andra yrkeskårer ta med i beräkningen att ingen yrkeskår
är helt enhetlig. Det finns där lika väl som i andra yrkesgrupper en skillnad
mellan enskilda personer, deras inställning, deras sätt att arbeta. Men om
man ser till det som ändå är de dominerande dragen i den svenska
säkerhetstjänstens verksamhet, rnåste man säga att den lider av mycket
allvarliga brister och på intet sätt är lämplig att handha terroristbekämp*
ningen, '
Detta beror som sagt på organisatoriska brister men också på brister i den
så att säga politiska hållningen, den världsbild eller bild av verkligheten som
är df n förhärskande i de här kretsarna. Det finns såvitt jag har kunnat förstå
egentligen ingen enhetlig ledning inom säkerhetstjänsten. De olika befatt*
ningshavarna kör i stor utsträckning sina egna lopp. Deras verksamhet är
väldigt svårkontrollerbar. De slutsatser de kommer fram till är inte kontrol*
lerbara. Där finns alltså ingen riktigt programmatisk hållning, ingen inrikt*
ning, inget verkligt lagarbete, ..
Det som är det verkligt farliga är emellertid de värderingar som styr verksamheten, som styr besluten, som styr de råd som säkerhetspolisen ger åt de politiskt förtroendevalda, åt regeringen, åt dem som skall verkställa eventuella åtgärder mot folk: Dess värre har man en långt tillbaka genom åren gående lista på synnerligen grova tvivelaktigheter, som på ett allvarligt sätt sätter säkerhetstjänstens allmänna omdöme i fråga. Vi kan erinra oss vad som hände under den grekiska juntatiden, då säkerhetstjänsten inte bara stack in infiltratörer i den demokratiska oppositionens organisationer här i Sverige utan faktiskt också, via den västtyska säkerhetstjänsten, vidarebe*fordrade uppgifter om grekiska oppositionsmän i Sverige till den grekiska
militärjuntan, uppgifter som sedan användes vid rättegång mot personer i Aten, Man disponerade namn på ungefär 300 grekiska oppositionsmän hos säkerhetstjänsten här i Sverige, Det är också fullt klarlagt att en del av uppgifterna vidarebefordrades till juntan i Aten,
Man gjorde liknande försök till provokationer mot PLQ, De kom
naturligtvis i någon mån av sig när man inte längre kunde betrakta Arafat
som terrorist, eftersom han inbjöds av Olof Palme att komma hit till Sverige -
en något pikant situation att säpo fick skydda den som man betraktade som
terrorist! Nu ser vi en beklaglig återgång till detta synsätt genom de senaste
åtgärderna mot en anställd vid PLO-kontoret, mot vilken uppenbarligen inga
som helst rationella misstankar för terrorism eller terroristkontakter kan
uppdagas men där detta kokades ihop av säkerhetstjänsten i ett bestämt
syfte, :,
Man tvivlar pä det politiska omdömet hos en så här viktig instans, när den exempelvis kan ifrågasätta att ANC bedriver terroristisk verksamhet, bl, a, , på den grunden att ANG umgås med PLO - eftersom alla befrielserörelser i tredje världen på
lika sätt har kontakt med varandra. Också MPLA var under befrielsekrigets tid ifrågasatt som terroristisk organisation. Vi har nu exemplet PKK, som inte bara används för att kompromettera en viss grupp inom dén kurdiska minoriteten i Sverige, På olika sätt försöker man också skapa intrycket att det är den kurdiska befolkningen i största allmänhet som är någon sorts bas för terrorism.
Det mest uppseendeväckande exemplet är emellertid terrororganisatio*nen Ustasja, som man först betraktade som fullt legitim, Ustasjafolk fick resa ut och in i Sverige och förbereda sina verksamheter under ganska fria förhållanden. När väl enstaka befattningshavare inom säpo började.upp*märksamma vad som höll på att ske, fann de ingen förståelse hos sin ledning. Vi vet vad som sedan hände: denna bristande förberedelse ledde till att Ustasjagrupperna kunde genomföra ett par mycket tragiska och dess värre lyckade terroraktioner. Sedermera har terroriststämpeln på något egendom*ligt sätt tvättats bort från denna organisation, trots att den senast härom veckan skickade propagandarnaterial till alla riksdagsledamöter, där den klart deklarerade sin avsikt att lösrycka en del av den jugoslaviska republiken och bilda en självständig stat, och därmed klarlade sina politiska syften.
Det finns t, o, m, uppgifter om att säpo använder f, d, Ustasjamän som
:uppgiftslämnare. Det må jag säga, att förhåller det sig på det sättet är det inte
bara dåligt omdöme, utan då kan man räkna med att dessa uppgifter är
synnerligen tvivelaktiga, '
Fortsättning nedan
