Anglicismhatartråden (sammanfogad tråd)

När svenskar talar om quick fix, är det bara en rak översättning man förväntas göra? För quick fix på engelska används ofta i negativ bemärkelse, "lösningar" som visserligen är snabba men ogenomtänkta och ohållbara i längden, motsatsen till att verkligen gå till botten med ett problem.

Just sådana här direktöverföringar från engelskan är extra svåra, jag blir alltid osäker om jag verkligen förstår hela innebörden av det engelska uttrycket och om den som använder det gör det.

Om jag tillåts att ta fram och jämföra med min käpphäst komfortzonen, så är det svårbegripligt inte bara för att tankarna felaktigt går till faktisk komfort (att något är bekvämt och skönt) och inte att det handlar om trygghet (kontra mod), men också för att det är tydligt positivt att "kliva ur" denna zon, men negativt att stanna kvar. Får dock uppfattningen om att svenskar använder det som om det vore värdeneutralt.

Ett exempel till: Den som döpte en byggvaruhuskedja till Cheapy har uppenbarligen (?) inte begripit den negativa innebörden av cheap.

Översättning av “[the] comfort zone” diskuteras bland annat på stora engelska tråden. Begreppet »trygghetszonen« rekommenderas tydligen av de psykologiskt pålästa.

(FB) Engelska - Fakta och Frågeställningar (kolla här först)

PS: Den som har annan sidlängd än standard 12 kan få räkna om sidnummer.

En stor livsmedelskedja marknadsför

CIA Basic rågbröd. — kedjans namn fingerat

För helvete (inte fullkorn), använd engelska eller svenska!

1. CIA Basic Rye [Bread]

2. ICA – Rakryggat rågbröd

Allitterationen bjuder jag på, om de tar bort sockret.

I en nyhetskedja översätts i all hast engelska artiklar från Reuters. Trots att inte engelskan skiljer på »sin/sitt/sina« och »deras« så tycker jag att svenska reportrar borde klara preciseringen med ryggmärgen. Engelsk källa:

"The victors intend to make use of the fruits of their victory to attack human rights and fundamental freedoms ... of minorities," Lavrov said ...

SVT via TT/Reuters/AFP:

– Segrarna tänker nyttja frukterna av deras seger för att attackera mänskliga rättigheter och grundläggande frihetsbehov för minoriteter, sade Lavrov

När vi läser »deras« så funderar vi på vem som är vem. Rätt svenska:

– Segrarna tänker nyttja frukterna av sin seger för att attackera mänskliga rättigheter och grundläggande frihetsbehov för minoriteter, sade Lavrov ...

Eftersom engelskan är ett så oprecist språk bör översättarna ta jobbet med att skärpa upp syftningarna. Det ska inte varje läsare behöva göra.

Detta är enbart en språkstudie. Utgången av spelet med höga insatser är skrivet i stjärnorna.

Embrejsa - omfamna
Utsmarta - överlista

Så uppenbart gräsliga att kommentarer är överflödiga.

Mina vänner har nyligen börjat referera till sina barn som "kidsen". Synnerligen irriterande då det finns massor av bra ord på svenska redan: barn, unge, avkomma, ättelägg, glytt, gli, valp, telning, krabat, klimp, batting, småtting, knatte, knodd, yngel, pyre, omyndig...

Fast det är ganska kul att ordet "kid" kommer från Skandinavien, och att folk nu lånar tillbaka det från engelskan med misstänker jag ett annat uttal (hårt k) än det svenska uttalet av kid (tje-ljud).

Det är nog så att det engelska kid inlånats via fornsvenska kidh och isländska kið .


Ja, som sagt.

Som undrat på en annan tråd: Vad kallas barnet / ungen som individ?

(FB) Hur kan vi instinktivt veta var en/ett används?

Vissa ord passar mindre bra att använda i singular. Mina ungar är okomplicerat. Min unge känns distanserande.

Nu spekulerar jag ordentligt här, baserat på hörsägen, så det kan vara helt fel:
Om jag får tro mina vänner så finns det inget etablerat uttryck för kid i obestämd form singular. Däremot så kan man tydligen säga kidset om ett barn i bestämd form, vilket implicerar att det heter ett kids. Ungefär som många säger muffins om endats ett exemplar av dessa. En muffins/den muffinsen/muffinsarna. (tror jag att de säger).

Kid har använts i engelskan för att beteckna barn sedan 1590-talet. Möjligen lånade de ordet från fornnordiskan. Det kanske även ha kommit från tyskans "das Kind", utan n? I alla fall så är det synnerligen engelskt vid det här laget, vilket väl syns på hur vi (tydligen) böjer det då vi nu lånar tillbaka det för att låta coola bland friendsen på dagis.

Må så vara. Det länkade inlägget är lite långt. Min fråga gäller om en enbarnspappa skulle tala om att lämna sin kid (sitt kid) på dagis.

Tendensen är nog att en random reklamfilmsdirektör med 3-4 ungar talar om kidsen, snarare än att en mamma som fick sitt enda barn vid 40+ säger min kid (mitt kid). Det är rätt mångfacetterade signaler i kidsen.

Jodå, och till klassikerna hör en keps och ett kex. Men på ett chips blev det nobben i e-facket.