Hej skriver här i egenskap av fd pojkvän till en bipolär tjej och är egentligen i behov av råd och förståelse. Hon är Biopolär typ II med enligt henne själv karaktäristiska drag av borderline, samt har ADHD
Lite bakrunds historik
Vi hade vart tillsammans i nästan 7,5 år och de åren har varit lugna mestadels, 2010 så hade hon en manisk period då hon gjorde slut utan vidare och egentligen inte brydde sig om förhållandet eller hur jag tog det.
Jag blev självklart knäckt, men jag visste inte så mycket om vad bipolär sjukdom innebar.
Hon har även haft depressioner men dom har hon bromsat betydligt mer med hjälp av medicin.
Allt löste sig då hon återgick mer och mer till det normala och vill åtminstone försöka igen men kunde inte lova något, sedan var det som om vi var nykära igen.
Nu har vi barn och allt har vad jag upplevt varit jätte bra.
---------------------------------
Nu för en liten tid sedan gjorde hon slut igen och säger att hon inte älskar mig som pojkvän mer, utan mer som en vän, detta gjordes bara sådär utan vidare och utan en egentlig förklaring, sedan dess har hon isolerat sig och jag blev självklart jätte ledsen.
Vi har pratat om att gifta oss, och hon var enormt svartsjuk när jag åkte på en utbildning dagarna innan hon gjorde slut. Jag försökte att vi skulle försöka kämpa och få det att funka ändå med hjälp av familjerådgivning eller liknande men hon ville inte försöka.
Efter detta bestämde hon sig rätt snabbt för att flytta och jag står kvar som ett frågetecken och fattar ingenting. En liten tid senare så kommer jag på henne med att flörta och chatta med ganska mycket killar, hon ansåg att hon får prata med vem hon vill och gör vad hon vill, det var t om lite snusk chatt.
Mitt sätt att hantera allt var att skicka ut henne ur lägenheten då jag ansåg att hon var kall, empatilös och sårade mig alldeles för mycket.
Hon fick bo borta ett par dagar där hon var väldigt arg så fort jag pratade med henne, hon spenderade väldigt mycket pengar och var sig själv allmänt olik, så jag fick t om ta alla pengar från hennes konto.
Hon fick reda på för någon dag sedan att hon är Hypomanisk och fick Zyprexa utskrivet och jag har märkt skillnad på henne, inte alls lika manisk.
Hon nämnde även att hon inte tagit sin medicin på länge.
Hon har fått komma hem igen under premisserna att inte chatta eller flörta på det sättet under den tiden vi fortfarande bor tillsammans och det gick hon med på.
Tänkte att vi skulle göra det här till en bra separation åtminstone, sedan har hon sagt att det är inte alls omöjligt att hon vill komma tillbaka eller att vi blir tillsammans igen
Har inte ställt några som helst krav på henne under tiden hon varit hemma då hon velat vara ifred och ha distans, detta har respekterats. Har försökt prata med henne om hennes mående och så, oftast blev hon sur och sa att det inte har med sjukdomen att göra, hon saknar helt insikt i sin problematik
Jag fick idag reda på att hon fortfarande pratar med någon kille som hon verkar intresserad av, helt empatilöst förklarar hon det och jag ber henne flytta igen.
Jag bad henne att så länge du inte kan låta bli det där beteendet så klarar jag inte av att bo under samma tak som dig.
Hon sa att dom inte är tillsammans men har var visst så viktig att hon inte kunde sluta ha kontakt med dom, 7,5 år och en familj bortslängt i soporna bara sådär.
Har läst på jätte mycket som sista dagarna om bipolär sjukdom dom sista dagarna och funderar på om det är bundet tillsammans med det, mitt ex verkar ha vis förståelse att det kan ha och göra med det, men oftast blir hon arg om vi pratar om det. Jag blir behandlad som om vi inte ens kände varande längre.
Självklart kan jag förstå att hon inte är intresserad av mig, men kan detta på något sätt vara bundet till att vara bipolär?
Är det verkligen klokt att skicka ut henne, vad är era tips och råd att hantera henne, står mer än gärna som stöd till henne vare sig som vän eller pojkvän men man blir så sårad när hon sviker mig.
Svar uppskattas väldigt mycket.
Mvh Ett förtvivlat ex
Lite bakrunds historik
Vi hade vart tillsammans i nästan 7,5 år och de åren har varit lugna mestadels, 2010 så hade hon en manisk period då hon gjorde slut utan vidare och egentligen inte brydde sig om förhållandet eller hur jag tog det.
Jag blev självklart knäckt, men jag visste inte så mycket om vad bipolär sjukdom innebar.
Hon har även haft depressioner men dom har hon bromsat betydligt mer med hjälp av medicin.
Allt löste sig då hon återgick mer och mer till det normala och vill åtminstone försöka igen men kunde inte lova något, sedan var det som om vi var nykära igen.
Nu har vi barn och allt har vad jag upplevt varit jätte bra.
---------------------------------
Nu för en liten tid sedan gjorde hon slut igen och säger att hon inte älskar mig som pojkvän mer, utan mer som en vän, detta gjordes bara sådär utan vidare och utan en egentlig förklaring, sedan dess har hon isolerat sig och jag blev självklart jätte ledsen.
Vi har pratat om att gifta oss, och hon var enormt svartsjuk när jag åkte på en utbildning dagarna innan hon gjorde slut. Jag försökte att vi skulle försöka kämpa och få det att funka ändå med hjälp av familjerådgivning eller liknande men hon ville inte försöka.
Efter detta bestämde hon sig rätt snabbt för att flytta och jag står kvar som ett frågetecken och fattar ingenting. En liten tid senare så kommer jag på henne med att flörta och chatta med ganska mycket killar, hon ansåg att hon får prata med vem hon vill och gör vad hon vill, det var t om lite snusk chatt.
Mitt sätt att hantera allt var att skicka ut henne ur lägenheten då jag ansåg att hon var kall, empatilös och sårade mig alldeles för mycket.
Hon fick bo borta ett par dagar där hon var väldigt arg så fort jag pratade med henne, hon spenderade väldigt mycket pengar och var sig själv allmänt olik, så jag fick t om ta alla pengar från hennes konto.
Hon fick reda på för någon dag sedan att hon är Hypomanisk och fick Zyprexa utskrivet och jag har märkt skillnad på henne, inte alls lika manisk.
Hon nämnde även att hon inte tagit sin medicin på länge.
Hon har fått komma hem igen under premisserna att inte chatta eller flörta på det sättet under den tiden vi fortfarande bor tillsammans och det gick hon med på.
Tänkte att vi skulle göra det här till en bra separation åtminstone, sedan har hon sagt att det är inte alls omöjligt att hon vill komma tillbaka eller att vi blir tillsammans igen
Har inte ställt några som helst krav på henne under tiden hon varit hemma då hon velat vara ifred och ha distans, detta har respekterats. Har försökt prata med henne om hennes mående och så, oftast blev hon sur och sa att det inte har med sjukdomen att göra, hon saknar helt insikt i sin problematik
Jag fick idag reda på att hon fortfarande pratar med någon kille som hon verkar intresserad av, helt empatilöst förklarar hon det och jag ber henne flytta igen.
Jag bad henne att så länge du inte kan låta bli det där beteendet så klarar jag inte av att bo under samma tak som dig.
Hon sa att dom inte är tillsammans men har var visst så viktig att hon inte kunde sluta ha kontakt med dom, 7,5 år och en familj bortslängt i soporna bara sådär.
Har läst på jätte mycket som sista dagarna om bipolär sjukdom dom sista dagarna och funderar på om det är bundet tillsammans med det, mitt ex verkar ha vis förståelse att det kan ha och göra med det, men oftast blir hon arg om vi pratar om det. Jag blir behandlad som om vi inte ens kände varande längre.
Självklart kan jag förstå att hon inte är intresserad av mig, men kan detta på något sätt vara bundet till att vara bipolär?
Är det verkligen klokt att skicka ut henne, vad är era tips och råd att hantera henne, står mer än gärna som stöd till henne vare sig som vän eller pojkvän men man blir så sårad när hon sviker mig.
Svar uppskattas väldigt mycket.
Mvh Ett förtvivlat ex