Citat:
Ursprungligen postat av
Gordon9
Kan det vara så här. Om vi antar att GM=KJ; Mord och styckning sker i lgh med skölpjärn, transport i ryggsäck el dyl. till bilen, transport till värn (blött och solfritt) där hund markerade. Sedan av ngn anledning vill KJ flytta delarna (kanske för att KJ tror att det kan finnas spår av honom där). Det blir en slumpmässig plats (men ändå i kända marker) i gropen där alla delar läggs. Sedan följande: I någon mening kan det vara en outhärdlig väntan på att VB ska hittas när alla forensiska åtgärder är klara. Tiden går och frustrationen ökar. Genom att lägga benen i det öde huset skyndar KJ på processen för att MP/polis ska hitta VB. Vinsten isf är att minska frustrationen som finns i väntan på det som KJ vet kommer utspela sig (förhör, utredning osv). Kanske ingen ny tanke i tråden. Det verkar dock vara en möjlig förklaring till ett annars irrationellt beteende.
Eller kan det kanske ha varit så här:
I den verklighet där den dömde framlever sina dagar så har tankarna alltmer kommit att
upptas kring sånt som våld och mord och andra rysligheter. Det tar över mer och mer.
Det blir till en svår fixering. Han bestämmer sig för att förverkliga något han länge
gjort sig livliga föreställningar om. Att begå det där perfekta mordet. Han har noga studerat
tillvägagångssätt och lärt sig vilka misstag man ska undvika för att bli en "perfekt mördare".
Genom konsumtionen av alla kriminalserier och våldsfilmer.
Han utser sitt offer. Valet faller på den tidigare fästmön, VB.
Nu är upplägget sådant att han är väl medveten om att misstankar kommer tämligen snabbt
att riktas mot honom när väl tjejen påträffas i sina väl valda delar och
det är också
meningen här.
Han vill bli misstänkt och det vill han i den starka förvissningen om att
man aldrig kommer att kunna bevisa hans skuld ty han ska utföra sitt mord och sin
styckning på det mest "förträffliga" sätt som tänkas kan.
Är han inte "Någon" tidigare så ska han bli det nu i rollen som a killer.
Han har fog för sin självsäkerhet när han utbrister till utredarna något i stil med "att ni har
ingenting på mig". Åtminstone när det kommer att handla om genomsökningen av hans
lägenhet för han har nämligen inte begått sitt dåd där utan någon helt annanstans.
Han får med sig VB i bilen och dödar henne i ett skogsområde utanför Boden där han
också kommer att utföra styckningsprocessen.
Han vill att hon ska hittas. Men det dröjer och han börjar bli otålig. Han vill in i "matchen"
mot snuten och få glänsa i sin roll.
Så när det drar ut på tiden ordentligt så ser han till att lägga benen i det Gula huset för
då ska det väl äntligen fixa till sig så att hon hittas snart.
Och benen hittas och han blir planenligt föremål för ett växande intresse från polisens sida.
Nu inleds den "match" som han sett fram emot så länge. Bra kaxig möter han sina
motståndare. Det här ska han gå vinnande ur, det är han övertygad om. Och bara älskar
uppmärksamheten som nu kommer honom till del.
Men sicken otur - han gjorde ändå sina misstag visade det sig och istället för en stor vinnare
så blev han en simpel förlorare. Osis.
Han blev ingen perfekt mördare. Även detta misslyckades han med således.
En trolig teori? Knappast. Fast man vet inte riktigt hur knäppisar tänker här i världen.
Allt kan hända. Precis allt.

(Utom blodplanteringar förstås...

)