Hur ligger det till egentligen är det verkligen Svenskarnas parti som rekryterar till Ukraina? Är väl personerna bakom/kring Motgift som är ansvariga för de "ukrainafrivilliga"?
Oavsett vad kan man tycka att det är nyttigt att det finns svenska observatörer på plats i alla fall. Däremot är det inget vidare med ett sådant starkt uttalat stöd till en specifik sida av konflikten. Varför ska Sverige och svenskarna behövas dras in i en konflikt som vi inte har med att göra? Och varför ska vi ta ställning för något som inte ens gynnar oss?
Angående utlänningar som ska "hålla ordningen".
När man nu läser om att svenskar ska vara med och hålla ordningen i Ukraina så känns det inte alls särskilt nationalistiskt heller. Om det ukrainska folket är nationalistiskt borde de knappast uppskatta att utlänningar fungerar som eller är en del av någon form av ordningsmakt i deras land. De gånger som utländska nationalister är en del av ordningsmakten i ett land är väl snarare de gånger som ett land är ockuperat av främmande intressen? Nu har inte Sverige invaderat Ukraina, men det vore i händelse av att vi svenskar behövde mer livsrum och invaderade ett annat land, som detta skulle vara förståeligt för det är ju ungefär så det måste upplevas för alla i landet som inte ser på saken med sina politiskt färgade glasögon. Tycker detta verkar vara heltokigt.
Angående prioriteringar.
Det här är inte pragmatisk politik. Det här är snarare en form av verklighetsflykt. Man drömmer om en ny värld, nya utmaningar, vill bort från vardagen och leva ett annat liv. Det är lite samma sak som när vissa fastnar i datorspelsberoende och väljer en virtuell fantasivärld framför verkligheten. Visst att drömma om äventyr är inget fel, men man får väl se till att leva ut de äventyr som är på riktigt och som faktiskt ger något istället för sådana som i bästa fall är tidsfördriv och i värsta fall skapar problem för en själv och sitt folk.
Är kanske jättespännande att vara frivillig i Ukraina eller spela den hundraelfte uppgraderingen av World och Warcraft eller liknande. För faktum är att allt arbete som är prioriterat och behöver göras här i Sverige för vårt folks räkning inte alltid är fullt så spännande. Likväl måste det också göras och framförallt är det så mycket viktigare. Nu är det valår och valresultatet kommer att ha stor betydelse för utvecklingen. Då kan det tyckas vara mer prioriterat att påverka valresultatet samt vara förberedd på hur man bäst kan utnyttja olika valresultat till sin fördel, så att man oavsett kan gå vinnande ur valet eftersom att man är bättre förberedd än konkurrenterna på de nya villkoren.
För gemene nationalist bör väl prioritet vara just valet och hur man kan påverka utgången av det eller dra fördel av att det är just valår och därmed också skaffa sig nödvändig publicitet eller annat som behövs. Man måste nödvändigtvis inte arbeta parlamentariskt för att dra fördel av att det är valår. Precis som företag drar fördel av att det varit OS och använder sådant i sin reklam. Kan politiska grupper göra detsamma när det är valår. Även om de själva inte är med och tävlar i själva valet eller OS. Så då kan man undra varför detta fokus på Ukraina? Nu är det snart bara 6 månader kvar. Tiden går snabbt. Alltså det är verkligen märkligt vad en del prioriterar....
Angående att ta ställning i konflikter.
När det sedan gäller detta med stöd till de ukrainska nationalisterna så får man utgå ifrån vad som är mest gynnsamt för oss. I boken Fursten redogör Machiavelli för de tidlösa principer man bör tänka på när det gäller allianser. Exempelvis när det är lämpligt respektive olämpligt att ingå i en allians, och vilken sida man ska ta i konflikter när man är tvungen att välja sida.
Nu verkar det inte som om det är varken nödvändigt att välja sida i konflikten och inte heller gynnsamt att välja just de ukrainska nationalisterna sida. Det verkar snarare som om att man inte behöver välja sida, och om man nu väljer sida så är de ukrainska nationalisterna troligtvis den minst gynnsamma sidan att välja.
Angående Magnus Södermans "analys".
Citat:
Ursprungligen postat av
Magnus Söderman
I den slutliga analysen finns bara en väg att gå och det är den tredje vägen; kampen för ett nationellt, självständigt och fritt Ukraina. Så länge det finns ukrainare som vill avgöra sitt eget öde och sakta men säkert kämpa mot detta mål är vi skyldiga dem vårt stöd. Vi är skyldiga de stupade på Maidan detta och det är det minsta vi kan göra.
Det är faktiskt precis så enkelt.
Vad är detta för en en skitanalys egentligen?
Det enda riktiga i analysen måste vara att tala om en tredje väg, eftersom det implicerar att det finns flera vägar att välja på.
Hur kan man ens kalla sig nationalist samtidigt som man talar om att vi skulle vara skyldiga icke-svenskar någonting, och att för att icke-svenskar har dött så är vi skyldiga dem att visa vårt stöd? Varför är vi skyldiga de ukrainska nationalisterna att kämpa för vad de anser vara sina intressen om det försummar eller är i strid med svenska nationalisters intressen?
Uppenbart är det inte alls så enkelt. Och när man försöker förenkla något väldigt komplext blir det lätt väldigt fel. Vilket vi ju kan se så tydligt i denna skitanalys där huvudargumentet är att svenskar är skyldiga att offra sig för ukrainska intressen utan att man förklarar varför och vad vi vinner på det.
En annan sak som bör kommenteras är följande påstående i artikeln:
Citat:
Ursprungligen postat av
Magnus Söderman
Jag läser de mest usla uttalandena, men inga alternativa förslag. Det går bra att kasta skit omkring sig, kort sagt – när man inte har något ansvar utan sitter skyddade bakom anonymitetens slöja i tryggheten hemmavid.
Man kan tycka att det borde vara självklart att folk tar ansvar för vad de säger. Spelar ingen roll om de är anonyma eller ej. Framförallt är det ännu viktigare att personer som inte är anonyma och säger saker i sitt egna namn tar ansvar istället för att slänga ur sig både det ena och det andra knasiga påståendet efter det andra. Ansvarslösa och usla uttalanden är ju nämligen något som Magnus Söderman själv visat sig vara något av en expert på.