Citat:
Ursprungligen postat av
Kalasgott
På dagarna hänger jag i lägenhet. Är sjukskriven med motiveringen: "Mycket svårbedömd patient, har känslan av att ha förlorat sin kropp och sitt medvetande"
Du har den känslan fortfaran då alltså och inte bara när det inträffade? Aj då.
Citat:
Ursprungligen postat av
Kalasgott
När jag dog (eller, upplöstes/upplystes kanske?) så kände jag hur pannloben och lillhjärnan höjdes upp så att säga. Jag kände det fysiskt. Ögonen stirrades upp, och det var precis i det ögonblicket, precis då som jag förstod precis allting om alltings allt.. Det var det vackraste jag varit med om.
Och nu känns det tomt och meningslöst efter den upplevelsen eller? Jag har också haft en upplevelse när jag visst allt om universum, kärlek och meningen med livet. I motsats till dig då så berodde det mest p.g.a svamp. Men jag förstår känslan. Skulle gärna ha den kvar...
Citat:
Ursprungligen postat av
Kalasgott
Föreställ dig att ALL smärta du upplevt i livet omvandlas till en pulserande bomb av totalt villkorslös kärlek, värme och frid.
Jo tack, det skulle sitta bra.

Men det som jag inte riktigt förstår är varför du mår så dåligt nu om du ändå varit med om en underbar upplevelse?