Citat:
Ursprungligen postat av
Ola Schubert
Observera dock Kerrys "If".
Jag har verkligen inte sett någon rapport om förföljelse gentemot den ryska befolkningen på Krim.
Men, visst: Om Kerry kan övertyga ukrainarna om att begränsa neo-nazisternas inflytande över ukrainsk politik så skulle ingen bli gladare än jag, då även jag varit bekymrade över dessa.
Men sett ur ett större perspektiv så har Putin en mycket aggressiv och expansionistisk agenda som väst inte längre kan blunda för.
Det är du som missförstår eller väljer att missförstå, ingen har pratat om förföljelse och rädsla som i att de fruktar för sina liv. På den nivån är eller har konflikten mellan öst och väst aldrig varit i Ukraina. Vad det är frågan om är en politisk oro.
När Sovjet föll röstade 97% av krimborna på att inte tillhöra Ukraina. Något Ukraina sket i men de gav iaf Krim ett avtal som innebar att de hade nästan totalt självstyre. Det avtalat revs däremot snabbt upp av ett för tiden västvänligt Kiev. Sedan dess har styret i Krim jobbat för att bli fria från Ukraina och ett litet framsteg kom när Janukovytj valdes som president och gav tillbaka en del av de rättigheter de tidigare blivit lovade, något som oppositionen inte var glada över. När den presidenten nu störtats med våld var det väl droppen som fick bägaren att rinna över och man bad formellt Putin om militär hjälp. Det är ganska uppenbart att Krims avtalade rättigheter till självstyre skulle tas ifrån dem ytterligare en gång efter maktskiftet.
Vad är det som är oklart i detta? Hade situationen varit omvänd hade du gjort kullerbyttor av lycka över att NATO upprätthöll ett folks demokratiska rättigheter. Som jag tidigare skrev i tråden står jag såklart politiskt på de västvänligas sida men jag är ingen hycklare som anser att demokrati är en princip som bör gälla så länge som alla tycker ungefär som jag.
Situationen gynnar också de västvänliga delen av Ukraina eftersom det här minskar stödet för Ryssland samtidigt som man blir av med ett par miljoner Ryss-lojalister.