Citat:
Självklart är det inte givet. Det beror ju på hur mycket dessa personer betalar i skatt jämfört med vad de kostar samhället.
Vi kan förmodligen få dagens invandring lönsam genom att dra ner på välfärden till u-landsnivå. Eller så kan vi behålla välfärden och ställa liknande ekonomiska krav på invandrarna som i Finland eller Nya Zeeland.
Men det ser väldigt svårt ut att behålla både dagens invandring och dagens välfärd, eller hur?
Citat:
Det beror ju på vad man menar med "en stor del" och "bidrar positivt"?
Nationalekonomen Joakim Ruist har räknat ganska noggrant på detta (länk). Hans sammanfattning var att vi tjänar på östeuropeiska arbetskraftsinvandrare. Men när man gräver i hans siffror ser man att vi just nu tjänar ca 30 000 kr om året per person i denna gruppen. Han har inte räknat på deras livstidsnetto.
Ska vi diskutera invandringens ekonomiska följder tycker jag vi måste se till livstidsnettot, inte dagens kassaflöde. En person som gått i pension kostar därefter ett antal miljoner i pension, sjukvård, äldrevård, och allmänna utgifter. Denna grupp ser alltså ut att netto kosta ett par miljoner under sin livstid i Sverige, trots en liten vinst för dagen.
Då har vi alltså tittat på en grupp som ändå ligger relativt bra till, eftersom de är hyfsat unga och arbetar. Den stora massan långtidsarbetslösa tynger ner snittet, och det ser inte ut att finnas en särskilt stor andel som faktiskt ger ett positivt livstidsnetto som motvikt.
Det är alltså svårt att se hur dagens invandring kan vara i närheten att gå med plus. Det som är riktigt bekymmersamt är att det inte är en fast storlek på kostnaden varje år. Eftersom gruppen med lågt betalda invandrare växer varje år så växer också kostnaden som andel av BNP med tiden.
Sen ser siffrorna tyvärr ännu sämre ut för 2013 än de du visade för 2012:
Vi delade ut 116 587 uppehållstillstånd totalt: källa
Av dessa var 19 292 för arbetsmarknad, och 20 712 EES-uppehållsrätter. Totalt är det en knapp tredjedel som till större grad ser ut att ha möjlighet till välbetalda arbeten.
Av 15 357 beviljade arbetstillstånd (vet inte varför det inte matchar 19 292 för arbetsmarknad?) så var knappt 6 000 tillstånd till mer kvalificerade yrken (källa).
Om det ser ungefär likadant ut för EES-tillstånden så kanske vi ligger så lågt som 10-20 000 kvalificerade arbetskraftsinvandrare om året. Det är inte jättekonstigt, om man är välbetald så väljer man nog andra länder före Sverige så att man får högre lön och lägre skatt. Lågt betalda personer har större motivation att flytta till just Sverige.
Det lilla netto denna gruppen skapar ska alltså betala den stora minusposten för lågbetalda och långtidsarbetslösa innan vi går med vinst på invandringen.
Jag medger att detta är väldigt grova uppskattningar som bygger en del på rena gissningar.
För att återknyta till trådämnet så tycker även jag att det är stötande om det skulle vara så att en invandrad familj kan få så mycket bidrag att det börjar närma sig vad motsvarande arbetande Svenssonfamilj har att röra sig med efter skatt.
Särskilt om det också är så att man inte heller har ställt särskilt hårda krav på att klara av SFI-utbildningar eller söka jobb.
Hur ser siffrorna egentligen ut om man nu tittar på mer representativa invandrarfamiljer än den där man försökt "maximera" bidragen? Ett par i 35-årsåldern med barn på 8 och 10 år är väl ganska vanligt tex? Ett tredje barn kanske inte är så ovanligt heller om vi pratar om invandrare från länder med lågt HDI? Vad får motsvarande svenska familj ut efter skatt om paret jobbar som ICA-kassörska och lagerarbetare?
Edit: Det kanske blir mest slående siffror om man jämför en ensamstående tvåbarnsmamma som jobbar som kassörska (inte ovanligt) med en invandrad bidragstagande dito?
__________________
Senast redigerad av lm5711 2014-02-26 kl. 23:49.
Senast redigerad av lm5711 2014-02-26 kl. 23:49.