Bostadsbubbla i Sverige?

Vilken hyresvärd tillåter att deras hyresgäster hyr ut tillsvidare?

Man kan ju sluta subventionera lån genom ränteavdrag. Något av det absurdaste i svensk ekonomisk politik idag är att riksbanken håller uppe räntan trots att inflationen är för låg med hänvisning till hushållens skuldsättning samtidigt som staten subventionerar dessa lån. Det blir ännu konstigare eftersom riksbanken egentligen inte har något mandat att göra så, och alla inblandade rimligen inser att det vore effektivare att sänka räntan och avskaffa ränteavdragen. Tyvärr så är väljarna dumma, politikerna ryggradslösa och dessutom är det valår. Jag blir så upprörd att jag skriver arga inlägg på internet.

Titta själv och tala ur skägget.

Eller, långtidskontrakt var det i första fallet, som jag också skrev, inte tillsvidare. Inte minns jag hur långt det löpte, ett halvår i taget kanske. Därnäst hyrde jag tillsvidare men inte inom ett kommunalt bolag utan av en familj i ett hus. Klart det var enklare för mig just tack vare kontakter.

Fast livskraftiga företag går inte under. Går de under ändå så var de aldrig livskraftiga.

Höja räntan vill ingen låntagare (utom de insiktsfulla), RB, regering, opposition, bank nuförtiden, nej precis, fast kontrollen kan gå förlorad och då sticker räntorna likväl. Trillske tror att bättre tider kommer att ge högre räntor. Jag personligen ser ingen anledning till bättre tider. Hotet finns dolt någon annanstans, mycket möjligt i Kinas eller i USAs statsfinanser på något vis...men det går att lösa det också genom att pungslå framtiden och det verkar vara det som gäller tillsvidare...i alla möjliga länder.

"Notera att i USA så skedde skuldtillväxten utanför banksystemet"

Nja du. Jag vill inte bråka för konflikten i sig så jag frågar, är du säker på att ovanstående stämmer, hur? Och om USA har en ny bobubbla på gång, skulle den nya skuldtillväxten även den ske utanför banksystemet?

Enligt mina erfarenheter är det väldigt ovanligt att hyresvärdar (och brf) tillåter andrahandsuthyrning överhuvudtaget, utöver vad som anses vara giltiga skäl (t ex utlandsstudier, samboskap i ett nytt förhållande och så vidare). I dag skulle jag aldrig köpt lägenheten jag äger i Stockholm, på grund av att föreningen inte tillåter mig att hyra ut den längre. Det är lätt att vara efterklok, men jag borde tittat vidare tills jag hittade en där föreningen var mer tillåtande i sina stadgar.

De statliga räntesubventionerna togs bort på 90-talet.

Uppdraget är prisstabilitet. Inte inflation. Ytterligare räntesänkningar är tämligen meningslösa. Man har knappt kört några repor de senaste åren.

Hushållens skuldsättning i relation till BNP är ett allvarligt problem. Om t ex utlandet höjer räntekravet likt man gjorde för grekiska obligationer fast här bara lite måttligt i samband med en internationell lågkonjunktur så blir det något av att totalstopp i Sverige. Och vi får något som påminner om 30-talet. Det händer inte om hushållens skuldsättning är liten i relation till BNP.

Avdrag för underskott av kapital är en konsekvens av beskattning av inkomst kapital. Man kan reducera skatt på inkomst av kapital, då reduceras därmed avdrag för underskott av kapital. Du behöver försöka tänka mer i principer och system. Och lämna det egoistiska missunnsamma. Det blir bara godtycke då.

Sedan verkar du insinuera att riksbanken har något med beskattning av inkomst av kapital att göra. Det har den inte.

Det man skulle kunna göra är att höja räntan och dra ned beskattning och avdrag av kapital.
Då blev det mer intressant att amortera, och skuldsättningsökningen blev mer måttlig. Men det går dels mot rådande stimulansparadigm och vore nog politiskt svårt att göra ändå.

Väljarna och politikerna är verkligheten. Det är inte bättre än så.
Om du skriver arga inlägg så låter det som du gör emotionella ställningstaganden, och inget som är en konsekvens av rationella överväganden baserat på fakta. Dvs du placerar dig på samma nivå som vimsiga kärringar. Och du kan ju fundera på om det är i den kategorin du vill vara.

Jo, klämda mellan höga kostnader och hård internationell konkurrens gör de det om konjunkturen rasar för kraftigt. (Alternativt har du en egen definition på livskraftig. Och du brukar ja ha sådana).

Som sagt ingår inte det i rådande paradigm. Och vem vill gå emot den och på vilka grunder.

Ja, jag är säker, och jag har flera ggr här i forumet beskrivit hur det gick till. Ganska detaljerat.
Det skulle också kunna genomföras i Sverige. Exempel:
* Myrsjöhus lånar ut 95% till husköpare.
* Myrsjöhus säljer de fordringarna till Gromph finans AB.
* Gromph finans AB polar ihop sådana lån i en SPE och emitterar bostadsobligationer på den.
* Obligationerna ratas av ett ratininstitut och så säljer jag de till tyska pensionsfonder.

Ingen bank inblandad. Regleringar på bankinstitut är verkningslösa här.
Myrsjöhus lånar ut av sina egna pengar och får tillbaka de när de säljer lånen till mig. Jag får tillbaka stålarna när SPEn krängt obligationerna.
Sedan är det bara att repetera så länge fonderna köper obligationerna. Och dom köper för de ska ju placera pensionsinbetalningarna.

Skillnaden mellan ovanstående och banker är att bankerna ger ut lån som de avser att behålla och är därmed mer noggranna med låntagarens återbetalningsförmåga. Myrsjöhus skulle kunna skita i det så länge Gromph Finans köper lånen. Där har du skälet till bostadsbubblan i USA.

Ränteavdragen fungerar som en subvention.

Uppdraget, såsom riksbanken själv tolkar det är en inflation på 2%. Poängen är att ha förutsägbara, inte konstanta, priser.

Det är absolut ett problem, men det är inte ett problem som riksbanken är lämpad eller ens har mandat att lösa, vilket var hela poängen med mitt inlägg.

Problemet är att räntekostnaderna kvittas mot arbetsinkomster, inte bara mot kapitalvinster. Eftersom räntekostnaderna i de allra flesta fall vida överstiger eventuella kapitalvinster fungerar det i praktiken som en subvention för en viss typ av boende.

Uhm, nej? Jag vet inte hur du kunde utläsa det.

Det vet jag (och alla andra) naturligtvis. Det betyder inte att den politik som den processen slutar i är rimlig.

Så ditt resonemang går som följer: Om du är upprörd är du emotionell och om du är emotionell har du fel. Det är naturligtvis nonsens.

Så länge man inte gör som i hong kong och utökar själva landmassan i innerstaden och börjar bygga skyskrapor innanför tullarna kommer bostadspriserna bestå. Utbudet är mer eller mindre fixt, och efterfrågan ökar. Folks ekonomi blir bättre och bättre, och räntan kommer även i framtiden fluktuera inom överkomliga gränser. invandringen eldar på utvecklingen då allt färre (oavsett vad de själva påstår och vad de röstar på) INTE vill bo i förorterna. Det ska jävligt mycket till för att "bubblan" ska spricka. Det krävs i princip lågkonjunktur/kris, inflation och hög ränta samtidigt, vilket är en nationalekonomisk självmotsägelse.

Om status quo är orimligt och alternativet är en självmotsägelse är det kanske dags att börja titta på dörr nummer 3?

Du jämför äpplen(hyresvärdar) med päron(privatbostadsägare).
Hyresvärdar beskattas i regel som näringsverksamhet inte kapital.