Citat:
Ursprungligen postat av
LaScala
Jag kommer osökt att tänka på de fäder som hedersmördar sina barn.
De planerar iskallt och ibland under lång tid bestialiska mord och förväntar sej t o m uppskattning för det.
Inte heller de betraktas som sjuka.
Kanske dags att införa en ny diagnos? ONDSKA.
Det är ett evigt diagnostiserande oavsett ifall man klarar RPU:n eller inte, klarar man den som
man tidigt förstod att denna slyngel skulle göra så börjas det istället dribblas med att
det är skillnad på att vara "juridisk" frisk i jämförelse med att vara "vardagligt" sjuk.
Visst finns det skillnader men dom är inte aktuella i detta fall eftersom motivet till varför
denna odåga gjort detta är självklart, en hämd mot exet och att han inte klarade av sin
livssituation länge, ytan verkade vara väldigt viktig för honom. Så hur än konstigt det
kan låta så har dom omkomna/det överlevande barnen/barnet inget med hans handlande att
göra för jag tror inte han hyste något större agg mot dom och därför nämns dom nästan
överhuvudtaget inte i hans "hej-då-inspelning".
Karln är egocentrisk, han utgår ständigt ifrån sig själv och sina upplevelser och så kommer
han förmodligen också att göra bakom lås och bom. Största straffet man kan ge han när han
avtjänar sitt straff är att inte ge han papper och penna. Det är inte helt omöjligt att han vill ge sin version/uppdatera sig i brev till nära eller så vill han tom skriva sin bok ,en så kallad självbiografi,
för den drömmen är ju ännu ouppfylld enligt honom. Så länge denna karl finns så kommer
han också att vilja synas och få sin röst hörd, hoppas ingen svarar ifall han skulle få för sig att ringa och att "breven" kommer oöppnade tillbaka, då, men först då kommer han att må riktigt illa.
Det är en hemsk tragedi men det lilla som finns att glädja sig åt är att FUPen var sekretessad,
men jävligt bedrövligt var förstås att SOS-samtalet inte var det,
så att dom sörjande och överlevande får lämnas ifred så mycket som möjligt.
PS:
"häftig avatar
"