Udda Hemnet-Booli-objekt.

Här är ett väldigt bra exempel på effekten dom ville åt:

http://st.houzz.com/simgs/2aa144b500f2840c_4-0802/contemporary-rendering.jpg

Ett nedsänkt profilerat innertak. Kollar man längs väggarna ser man att väggarna egentligen går högre upp. Det finns ett mellanrum mellan dom profilerade plattorna och själva innertaket, och längs detta mellanrum har dom lagt belysning hela vägen runt om. Kolla hur ljuset fördelas längs profileringen och ger ett väldigt soft och diskret ljus.

Dom har också strilat ytterljuset genom flera olika lager av gardiner. Och det är därför man har gardiner, för att bryta upp ljuset. Dom har också ett större ljusinsläpp högre upp i fönstren, så att ljuset rinner ned längs gardinerna. Samt fönster i mellanrummet mellan vägg och innertak som lättningsljus. Golvlamporna i hörnen fungerar som uplights längs väggarna. Det finns alltså inga skarpa kontraster någonstans, däremot får man täckning i alla skuggor.

Nu är bilden photoshoppad och hdr:ad, effekten är alltså förstärkt, eftersom man ofta inte får den typen av täckning när man fotograferar. Men poängen är att den här typen av ljussättning ger ett väldigt behagligt ljus utan skarpa skuggor och kontraster.

Lättningsljus är en annan fråga. Man kan prata om primära och sekundära ljusskällor. Den primära är alltid starkast, medan det sekundära lättningssljuset måste vara svagare. På så sätt får man både skuggor från ena hållet, men också täckning i skuggorna från det andra. Utan lättningssljus skulle det bara bli en helsvart profil.

Det är egentligen en gammal form av teknik som kallas för chiaroscuro, mycket använd av renässansmålarna, men också även i filmens värld. Från dom tyska expressionisterna på tjugotalet till Film Noir på fyrtiotalet till Ridley Scott idag. Bladerunner är ett fantastiskt exempel på motljus och lättningsljus:

http://www.scifinow.co.uk/wp-content/uploads/2013/06/Blade-Runner-2-Rachael.jpg

Den primära ljuskällan från vänster och utanför bild. Vilket ger skuggor till höger. Samt ett lättningsljus från höger som ger täckning i skuggorna.

Motljus utan lättningsljus. Personen i förgrunden blir bara en helsvart profil, man får ingen täckning i skuggorna:

http://1.bp.blogspot.com/-FqMKkJMWm00/Ti_nEQaQYRI/AAAAAAAAMZA/kBUGte2ontQ/s640/rembrandt+lighting+2.jpg

Man kan leka med den här tekniken och få fram väldigt skarpa kontraster mellan ljus och mörkt. Film Noir gjorde det till det extrema, eftersom det ofta blir väldigt effektfullt. Den Tredje Mannen är en fantastisk film att titta på ur den aspekten. Man lägger lager på lager av ljus och mörker, dom olika lagren bildar ett djup i bilden.

Poängen är att man kan använda samma teknik för inredningsdesign, om man känner till hur man gör. Och det är egentligen väldigt enkelt. Man utgår från den primära ljuskällan (ex vis ett fönster) och lägger till så pass mycket lättningsljus tills man tycker att man är nöjd och har kommit upp till en behaglig nivå. Den primära ljuskällan går oftast inte att flytta på, däremot kan man flytta och reglera dom sekundära tills man blir nöjd.

http://en.wikipedia.org/wiki/Chiaroscuro

Shit vad jag har spammat tråden med diskussion idag. Kanske dags för ett litet hus så jag inte åker på en varning för OT:

http://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-bankeryd-jonkopings-kommun-torps-gard-12-6017453

Ritat av och för arkitekten Eric Ståhl. Har faktiskt ingen aning om vem det är. Men jag tyckte det såg trevligt ut. Genomgående björkplywood på alla väggarna, vilket ger ett varmt och behagligt ljus. Kolla också ljuset i korridoren med sitt höga fönster och uplights, eftersom vi ändå har varit inne på den diskussionen idag.

Det huset var med i senaste säsongen av "Hustoppen", där Wingårdh, Sandell och Streifert ger poäng till folks drömhem.

//Brute

Titta på första bilderna igen. Jag tycker i alla falla att det ser ut som att taket bågar.. :/

Jag tyckte det kändes lite ängsligt, med självklara möbler som Jacobsens Sjuan, Le Lorbusiers Chaise lounge, Lamino etc. Och billigt med laminatskiva i badrummet, som inte alls kändes välplanerat.

Väldigt mycket IKEA i övrigt.

Ängsligt vet jag inte, det mesta är ju designklassiker som arkitekter brukar gilla. Själv tycker jag dom där Marcel Breuer-fåtöljerna är väldigt obekväma. Men han har ju ritat åt sig själv, så visst är det lite showcase över det hela. Bruno Mathson går ju dock väldigt bra ihop med all björkfanér. Och ikea funkar ju överallt...

Jag tyckte badavdelningen såg väldigt välplanerad ut? Badrum och bastu vid föräldrasovrummet, genomgång till tvättstugan och klädkammare, som har dörrar ut mot trädgården och in mot korridoren, samt genomgång från tvättstugan till köket. Det går liksom inte att göra det mer välplanerat än så.

Vardagsrummet var lite väl stort kanske

http://beskrivning.fasad.eu/objekt/195948/beskrivning.html

Visst är de fina, men det känns så mycket "sett det förut". Just billiga laminatskivor i badrum kommer inte att hålla. Det i kombo med resten av huset kändes fel.

Nåstans gillar jag det. Golvet. Öppna spisen. Ibland känner jag för att halka omkring i sparkdräkt, med en drajja i handen samtidigt som jag lyssnar på Jackie Davis - Mañana (Is Soon Enough For Me).

http://www.youtube.com/watch?v=s-R3GTzZU14

badavdelningen må vara välplanerad men en toa på fem sovrum känns litet snålt

Jag har en del invändningar mot det där huset, men jag börjar med förtjänsterna:
- Roligt att se fjällpanel som fasadbeklädnad på en sån här kåk. Och kombinationen med obehandlade stående brädor utanpå satellitrummen var lyckad. Grå-silvrigt obehandlat trä ser vi för lite av.
- Logisk planlösning, allt på sin plats.
- De där satellit-rummen är läckra.

MEN:
- Det är lite mycket björk tycker jag. Alla väggar, tak, överallt. Blir lite konferensanläggning över det hela, det känns inte som ett hem.
- En meters avsats utan räcke eller nånting, och en liten trappa insmugen i hörnet. Livsfarligt.
- Stora sovrummet har skyltfönster precis intill entrén.
- Trång entré.